Regeringen satsar 22 miljarder på miljö i budgetpropositionen och fortsätter att framställa sig och Sverige som ett globalt föregångsland när det gäller miljöfrågan. Det trots att vi år efter år tillhör världens värstingar när det gäller utsläpp av växthusgaser, trots att vi räknat per person är ett av de länder som förbrukar mest av jordens resurser. Ekologisk hållbarhet skapas nämligen inte av hur mycket pengar du satsar utan av hur lite dåligt du gör.

12 av de 22 miljarderna ska gå till en grön återstart och en stor del handlar om att stimulera och subventionera nya saker som miljölastbilar, elektrifierade arbetsmaskiner, batterifabriker, vät- och biogasanläggningar för att nämna några saker som regeringen nämner i sitt pressmeddelande. Med gröna satsningar ska hjulen helt enkelt börja rulla igen efter pandemin. Problemet är bara det att ingen av de satsningarna i sig minskar belastningen på jorden, tvärtom tar varje sådan satsning nya resurser och gör nya stora ekologiska avtryck. 

Om regeringen på allvar vill kalla sig grön kan fokus inte ligga på att göra mer utan mindre, framför allt mindre av det mest skadliga. Regeringen måste sluta ösa pengar över flygindustrin som den gjorde under pandemin, sluta bygga och subventionera flygplatser, sluta bygga stora motorleder, sluta subventionera el till några av de mest elintensiva och klimatpåverkande verksamheterna vi har i landet.  

En dag innan regeringen presenterade sina 12 miljarder avstyrkte Lagrådet, som en av flera remissinstanser, regeringens förslag till undantagslag för Cementas kalkbrytning. Enligt Lagrådet kan regeringens förslag strida mot grundlagen och riskerar skada tilltron till rättssystemet. Dessutom kritiseras den extremt korta remisstiden på tre dagar.

Trots det kommer regeringen gå vidare och köra över rättssystemet och ge Cementa möjlighet att fortsätta med sin djupt skadliga verksamhet. Det här är ganska typiskt för den regering som kallar sig grön men domineras av ett tillväxtfundamentalistiskt storföretagarparti. Så kallade gröna satsningar är välkomna så länge det bidrar till att hjulen snurrar fortare, men aktiviteter som bromsar de skadliga verksamheterna är uteslutna. 

Byggindustrin hotar med att den kommer stanna av om Cementa inte får sitt tillstånd förlängt. Men byggindustrin har haft årtionden på sig att ställa om till att få igång ordentlig återanvändning av material och att använda hållbart material. Det är varken domstolarnas eller regeringens fel att de inte gjort det. Att nu dra på sig offerkoftan är bara ynkligt.

Om regeringen fortsätter att komma som en räddande hand och ge industrier som påverkas av den nödvändiga omställning undantag kommer vi aldrig få se en verklig omställning. Då ger regeringen tydliga signaler om att de inte behöver börja ställa om, i ett skarpt läge kommer deras fortsatta drift ändå alltid gå för hållbarhet. 

Därför är striden om Cementas kalkbrytning inte bara en strid om grundvattnet på Gotland utan en strid som sätter riktningen för hela samhällets omställning. Antingen gör vi den omställning som behövs eller så nöjer vi oss med att måla grönt när det finns pengar att tjäna på det. När de gröna miljarderna kan få hjulen att snurra snabbare.