I ett ensligt hus bortanför alla nät och kommunikationer är alla på väg. Camilla och Sebastian är otåliga att komma iväg till sin framtidskonferens. Förhören med Olivia visar troligen att hon inte borde vara vice vd för Himmelska friden, men själv anser hon inte att hon har gjort något fel. Nu är frågan hur de ska komma iväg, när bara Joel har programmerat in en ny destination på en transportvinge tidigare – och Joel fortfarande är försvunnen.
Ytterdörren öppnades och Camilla och Ante kom in. Camilla stack in huvudet genom dörröppningen, våt i håret och röd om kinderna, med briggisrocken droppande av vatten.
– Hörni, sa hon, Ante och jag har varit nere och undersökt transportvingen som står där. Den är klar för avfärd, vi skulle bara behöva ställa in destinationens koordinater, sen kan vi ge oss iväg. Är det någon av er som kan göra det?
– Ställa in koordinater? Ante, kanske? sa Ida.
Camilla skakade på huvudet, fortsatte in och stack in huvudet hos Sebastian och Olivia istället. Det hade verkat som om de skulle bråka i all evighet. Om Himmelska fridens styrelse bestämde sig för en mer djupgående utredning av vad Olivia och den hemliga gruppen Samla höll på med skulle Sebastian inte kunna hjälpa henne, sa han. Joel kanske skulle kunna, han hade åtminstone kontakter i Harmonibrigaderna. Men det kunde hända att det var för allvarligt för det.
De hade inget sätt att ställa in koordinaterna. Allt de skulle kunna göra var att ta sig till föregående landningsplats, vilket var berghyllan utanför Olivias grotta. Därifrån skulle de sedan kunna ta sig vidare till lokalen där mötet skulle hållas. Eller hade hållits – de måste tillbaka i tiden också.
– Bra, då kan vi åka när Olivia och jag är klara, sa Sebastian.
– Men kom igen nu, Sebastian! Vi har ingen mat här, och inget annat heller. Ni kan prata på vägen om det behövs.
– Jag behöver bara veta en enda sak, sa Olivia.
Hon talade med tunn och spänd röst och med blicken riktad mot sitt ena knä, som låg i kors över det andra.
– Jaha, vadå? sa Sebastian kyligt.
– Om nu Himmelska friden eller Harmonibrigaderna vill inleda en undersökning, och de ställer frågor till dig om mig, vad säger du då?
– Men snälla Olivia. Då säger jag det som du berättade för Joel och mig. Vad annars? Du har ju ingenting att dölja, det sa du ju.
– Bra, vi åker nu, sa Olivia.
Olivia fnös och samlade ihop de få saker hon hade med sig. I transportdrönaren fanns det plats för två eller tre fram och eventuellt ett par stycken i bagageutrymmet bakom sätena. Det var där de hade legat bundna på vägen fill förhörslokalen.
Det tog kanske en halvtimme innan de var färdiga att ge sig av. Ida och Freddy stod på terrassen med sovsäckar som mantlar över axlarna och såg den platta, elliptiska farkosten lyfta alldeles tyst och fara iväg. Ida hade egentligen velat följa med, om hon nu inte skulle åka hem och leva sitt liv. Men det var ju det Ante hade sagt, den riktiga Ante. Hon skulle inte vara med på den där framtidskonferensen. Inte för att hon trodde att hon skulle bli insläppt, hon hade ju inget där att göra.
– Men varför åkte Canberra med? sa hon. Han ska väl inte vara med.
Freddy höll med. Ingen avhoppare borde egentligen ge sig in i Xpan-systemet igen. Det byggde på att människorna där inne inte hade någon beröring med världen utanför. Ingen bar himmel, inget regn, ingen vind, inga öppna lågor. Hon hoppades att Canberra inte skulle leta efter Noor, sa hon. För Noor skulle inte vilja det. Då skulle hon inte ha gett sig av ensam.
– Kom, vi går in, sa Freddy.
De gick in och kokade renlav med lite salt, och åt det för att det i alla fall fyllde magarna. Sen hjälptes de åt att städa upp. Sopade golven, samlade kvarglömda saker i en tygkasse. Timebandit 2 ramlade ur Nisses sovsäck tillsammans med ett underligt tygstycke som faktiskt verkade vara osynligt, sett från ena sidan. Eller snarare osett.
Sen satt de vid köksbordet, på varsin sida om fotogenlampan, och lyssnade på vinden.
– Vad tyst det blev, sa Ida.
– Ja, skönt att slippa höra syskonen Emmer tjafsa, sa Freddy.
– Vad är det med de där Emmer, egentligen? Varför har jag träffat tre Emmer på den här korta tiden?
– De är liksom Familjen Duktig. En Emmer som gillar att plugga blir chef för Visdomens hus, en Emmer som gillar ordning och reda blir briggis … alltså, som verkligen gillar ordning och reda, Om en av dem håller på med nåt fuffens är det en stor grej, och det var väl därför de drog med Olivia hit. För att hon skulle få förklara sig utan att ta några risker i onödan. Men du, vad gör vi nu?
– Jag vet inte. Undrar om jag skulle kunna ta med det här huset till min tid. Jag tycker om det.
Så kom hon att tänka på att hon hade fått ett uppdrag av Nalle: att hitta hans syster Järv, eller åtminstone lite info om hur hon hade det. Utan att egentligen ha en aning om hur hon skulle hitta henne.
– Järv, sa Freddy som om hon hade hört Idas tankar. Jag tror att vi borde leta rätt på en uppskjutningsplats för en pensat.
