Film har många funktioner i ett samhälle och som opinionsbildande kulturform på både gott och ont. Gott när det bidrar till gemenskap och inkludering. Barn som läser böckerna om Harry Potter har visat sig ha färre fördomar precis som den modiga lilla grisen Babe har fått personer att sluta att äta kött.

Film har en förmåga att ha den inverkan på folk. Diagram och bilder på plågade djur har djurrättsaktivister visat i åratal men den effekt som filmer kan ha är svårt att slå.

Eldsjäl mot illegal jakt

Nyligen hade filmen Villebråd premiär på svenska biografer. Där möter vi lärarinnan Duszejko som bor med sina hundar på den polska landsbygden. På kort tid påträffas flera jägare döda i skogarna och vi får även se hennes två älskade hundar försvinna. I filmen visar Duszejko både styrka och mod när hon försöker stoppa den olagliga jakt hon ser pågå utan att ordningsmakten ingriper.

Regissören Agnieszka Holland är med Villebråd tillbaka i hemlandet Polen efter att ha regisserat flera amerikanska storserier som The Wire, The Killing och House of Cards. Hon har tidigare Oscarsnominerats för tre filmer och har nu chans igen efter att Villebråd valts ut som Polens bidrag till Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film. En film där både ilska och kärlek blandas, känslor vars huvudrollsinnehavare Duszejko utstrålar. ”Hon är full av uppror. Hennes grymma, anarkistiska revolt är inte tänkt att skapa upprördhet – tvärt om sympati. Som protagonist guidear hon genom ett landskap där naturens skönhet och mänsklig vänskap finns sida vid sida med lera, korruption, dumhet och blod”, säger Agnieszka Holland.

Duszejko står upp och ryter ifrån, även om det inte alltid är lätt att komma så långt mot en hop beväpnade män. Men det är stärkande att se henne säga ifrån till deras iskalla djurplågeri och tjuvjakt, till och med på husdjur. För det är inte lätt. Maktens vittring har fått många att bete sig illa.

Jakt och makt

En annan film som på ett mycket starkt sätt visar jaktens bisarra samspel med makt är Safari där dokumentärfilmaren Ulrich Seidl följer västerländska turister i Afrika. I sin jakt efter nya troféer byter jägarna ord på jakt för att det ska låta finare och både skrattar och njuter av att se djuren dödas.

Cowspiracy är ett annat exempel på något som ofta skönmålas, en dokumentär om en djurindustri som står för stora, negativa miljökonsekvenser. Filmen ifrågasätter något många vill tysta ner eller helt enkelt inte vill förstå, att djurindustrin på det sätt den kommit att bedrivas i dag inte alls är hållbar. Det är dessutom är ett omfattande djurplågeri som bedrivs dygnet runt, båda är aspekter som de flesta köttätare blundar för. Men chansen att ändra uppfattning ökar när det förs fram via filmens magiska värld istället för braskande rubriker i tidningen.

Djur som vänner

En kombination av dessa filmer, klimatpåverkan och djurrätt, förenas i den hyllade filmen Okja.

Här får vi lära känna Mija och hennes vän Okja, en gigantisk variant av en gris. Djuret är, precis som till exempel grisen, intelligent och kärleksfullt och ingen som ser filmen kan värja sig mot det grymma i att fösa ihop dessa djur för att på rad föras till slakt. Men det är vad som sker varje dag året runt. Att grymheten dessutom är minst lika påtaglig för vårt klimat torde vara nog för att skippa köttet till förmån för en vegetabilisk måltid.

Många gånger har röster hörts som refererar till filmer för att beskriva vad som fick dem att tänka om och välja bort kött. Tänk vad bra när nöjet med kulturskapande- och nyttjande kan bidra till en bättre värld. Kan julens svenska storfilm Monky, om en familj som tar hand om en liten gullig apa, bidra tro? Låt oss hoppas det, även om julen än så länge är en bit bort.