Hallunda centrum i norra Botkyrka, ett av de områden som av polisen klassas som särskilt utsatta, är ovanligt lugnt under lunchtimmarna på torsdagen. Utanför duggar regnet försiktigt mot marken och ett tiotal personer går förbi varje gång tunnelbanan anländer. Då och då passerar elever från S:t Botvids gymnasium, som ligger en bit bort.

En av dem är Varvara Sariceva, 17 år, som bor i Hässelby, men studerar här i Hallunda. Hon har följt debatten som förts efter Brå släppte sin rapport, men  tycker inte att det går att dra några slutsatser utifrån de siffror som presenteras.

– Jag tycker personligen att det är fel att utgå från att folk med invandrarbakgrund begår brott i större utsträckning. Om man har fler poliser stationerade på vissa områden och folk med ett visst utseende misstänks i högre utsträckning är det inte så konstigt att fler i dessa områden och grupper också blir gripna eller dömda för brott.

Dessutom kan också människor misstänkas för brott på grund av sitt utseende eller var de bor, enligt Varvara.

– Det sker ju också rasprofilering, jag har vänner som har misstänkts för brott fast de har varit oskyldiga, så det händer i verkligheten.

Enligt Varvara bör den politiska debatten istället för att handla om bakgrund och etnicitet fokusera mer på vilka insatser det finns behov av i socioekonomiskt utsatta områden.

”Behöver satsas mer på skolan”

Det verkar inte vara många som är sugna på att prata om kriminalitet den här torsdagen. Kanske är de trötta över att förknippas med ämnet. En del lyssnar, men tackar nej när de får veta vad frågorna handlar om.

Kjell och Helena Jansson, som bor i Botkyrka sedan lång tid tillbaka, berättar att de inte känner sig inte överraskade över rapporten.

– Det kanske inte är så konstigt, det som framgår i rapporten. Många känner utanförskap och hamnar i gäng där de blir sedda. Även de som är födda här har ju utländska namn och pratar ”förortssvenska”, de får svårt att komma in på arbetsmarknaden, säger Kjell, 74, som tidigare arbetade som lärare på en yrkeshögskola men numera är pensionär.

Under sina år på yrkeshögskolan tyckte han att det var annorlunda. En stor majoritet av eleverna hade utländsk bakgrund och de flesta kom direkt ut i arbete.

– Det var aldrig några problem för eleverna att få jobb då, och det tror jag säger en hel del. Att ha en sysselsättning att försörja sig på eller inte.

Helena Jansson, 78, håller med.

– När vi var unga fick alla jobb. Det är viktigt för att känna sig inkluderad i samhället, det betyder acceptans.

Varken Kjell eller Helena tror på fler poliser och övervakningskameror. Det är skolan det bör satsas på för att förebygga gängbildning och kriminalitet, menar de.

– Redan i lågstadieåldern utnyttjas barn, särskilt i vissa områden, för att bära droger och liknande, säger Helena Jansson och fortsätter;

– Man behöver se barnen mer i skolåldern. Men det kostar antagligen för mycket att satsa på mer resurser till skolan. Jag vet inte vad lösningen är, men jag tror att skolan är en del av den i alla fall.

"Fel att föra brottsstatistik på bakgrund"

Tankarna om Brås rapport verkar inte skilja sig i stora drag. Många här som Syre pratar med är överens om att det är fel att föra statistik på etnicitet och bakgrund och sedan bygga rapporter på det.

– Det är fel och kränkande. Ska man göra sådana rapporter måste man se på det hela. Har ”Stefan” samma förutsättningar hemma som Muhamed exempelvis?, säger Erik Ayala Löfstedt från Botkyrka.

Men där tycker Erik att de människor som diskussionen handlar om eller de den berör, som exempelvis personer med utländsk bakgrund som bor i utsatta områden, bör bli bättre på att säga vad de tycker och tänker.

Vilka röster tycker du saknas i debatten?

– Våra röster, vi som ”lyckats” fast man växt upp där man växt upp.

Precis som Helena och Kjell Jansson, tycker han att det viktiga är att sätta in förebyggande resurser i tidig ålder, om man vill bekämpa kriminaliteten.

– När man ser signaler på att det börjar gå fel, måste man redan då sätta in resurser och få barn och unga att fokusera på annat. Man måste visa att det finns andra vägar och inte stänga alla dörrar så som det görs hela tiden, säger Erik Ayala Löfstedt.

”Målar upp en bild av att vi har mer potential att hamna i kriminalitet”

Enligt Selin Bagci, 27, från Sätra, bidrar fokus på bakgrund och etnicitet inte med annat än att profilera personer med annan bakgrund som mer brottsbenägna än personer med svenskfödda föräldrar.

– Jag tycker att man målar upp en bild av att personer med utländsk bakgrund har mer potential att hamna i kriminalitet. Debatten som sedan förs i media är väldigt oväsentlig, i en tid då vi redan går åt ett håll där rasismen ökar och blir alltmer öppen.

Hon frågar sig varför man inte har lika stort fokus på vilken bakgrund människor som köper droger har, om det nu är så viktigt med ursprung.

– I annat fall tycker jag det är märkligt varför man inte tar fram en statistik på hur många med svenskfödda föräldrar det är som faktiskt är brukare av narkotika eller drar nytta av annan kriminell verksamhet. Förstår att det är svårt att få fram statistik på sånt, men polisen har ju säkerligen span på köparna också.

– Men det har ingen betydelse. Jag tror knappast att det är ens bakgrund som avgör om man hamnar i kriminalitet eller inte. Allt handlar ju om att man inte har lika förutsättningar från start och att integrationen är kaos i många utsatta områden.

Hon berättar om en gammal konversation på en skönhetssalong på Östermalm, som fick henne att tänka till.

– En mamma där berättade att hon ville att hennes barn skulle sporta eller träna i ett lag för att hålla sig borta från droger. De flesta föräldrar i förorten är mer oroliga över att kunna försörja familjen. Det säger ganska mycket.

Utanförskap och dålig självkänsla, att känna att man är mindre värd för att man inte har tillgång till de materiella saker som ”andra” har, lockar många ungdomar, tror Selin, efter att ha pratat med en vän som hamnade i kriminalitet men valde att sluta efter en incident.

– Han sa att det inte var en väg han egentligen velat gå. Föräldrarna kunde inte köpa honom något, de hade inte välbetalda jobb. Han började känna sig utanför och försökte undvika att gå på stan eller umgås med folk som hade möjlighet att köpa sådant han inte kunde. Han berättade till och med att han tyckte det var jobbigt att träffa mig för att han tyckte att han inte ”passade in”. Han kallade pengarna för ”lättförtjänta” och svåra att tacka nej till eftersom de gav honom tillgång till de dyra materiella sakerna han själv kallade för ”fasad”.

”Man skuldbelägger individer istället för strukturer”

Samt Selman, 26, som läser master i sociologi på Stockholms universitet, reagerar även hon på att den politiska debatten om brottslighet hamnar i en ständig diskussion om etnicitet. Enligt Brå faller ungefär hälften av överrepresentationen bland personer med två utrikesfödda föräldrar bort när man tar hänsyn till variationer som ålder, kön, inkomst, utbildningsnivå och kommuntyp. Det säger en hel del om var fokus bör ligga – på annat än etnicitet, tycker Samt.

– Diskussionen stannar liksom i etnicitet. Man skuldbelägger individer istället för att titta på de bakomliggande strukturerna, som exempelvis socioekonomiska faktorer. Vi måste se vilka faktorer som samspelar för att förstå statistiken bättre.

Hon tycker också att diskussionen indirekt pekar ut människor som bor i vissa områden som skyldiga till kriminaliteten, när det oftast är just de människorna som lider av den.

– Bara om vi tittar på benämningen ”utsatt område” så har det fått en skuldbeläggande innebörd. Mellan raderna betyder det egentligen det en no-go-zone, att det är ett område som utsätter resten av samhället när det egentligen är människorna som bor där som är mest utsatta. Vi bör diskutera vilka människor som bor där, vilka är det som är socioekonomiskt utsatta i dagens Sverige? Vilken är den nya arbetarklassen eller låginkomsttagarna?

Brå:s rapport säger inte så mycket i sig, enligt Samt Selman. Att enbart titta på statistik över misstänkta brott, och försöka komma fram till något utifrån det, är inte möjligt.

– Man behöver titta på lagförda brott också, det hänger ihop. Misstanke om brott leder till att någon lagförs och lagförda brott visar vägen dit misstanke om brott ska riktas. Det vi ser egentligen är vilka kategorier som föder misstanke och här kan vi se att kategorier om klass och etnicitet hör ihop.

Läs mer: Rapport: Andelen brottsmisstänkta minskar mest bland personer med utlandsfödd förälder