Jag sitter och väntar på min andra vaccination utanför Zinkendamms IP i Stockholm. Solen skiner över Södermalm och folk är avslappnade trots att det är en rätt lång kö utanför grindarna. Ett slags sammanbitet lugn som brukar känneteckna oss svenskar oavsett var vi kommer ifrån. Norrland, Skåne, Iran eller Finland. Spelar inte så stor roll. Till slut blir folk typ svennar och kollar Mello, gnäller på vädret och morsar lagom på grannarna.

I diskussionen om integrationen i Sverige glöms det ofta bort. Ingenting i världen är statiskt. Allt flyter. Oavsett om det är frågan om molekyler eller människor förändras allt i relation till yttervärlden. Samtidigt förändras vår omgivning med oss. Det är så det är. Det är så det måste vara. Annars skulle varken du eller jag finnas överhuvudtaget. Livet på jorden skulle inte finnas.

Arten människa har inte funnits länge i jämförelse med många andra djur. Vi dök upp för ett par hundratusen år sen och då fanns fortfarande några andra närbesläktade arter kvar. Dem drev vi iväg eller blandade oss med. Det finns fortfarande neanderthalgener kvar i oss. Inte för att vi en gång var neanderthalare, troligtvis, utan på grund av korsningar. Om det inte är ett för vanvördigt ord.

En tjej kommer då och då ut och ropar ut vilka som kan få ställa sig i kö. Vi måste alltså vänta på att få köa, inser jag och skrattar till. Extremt gulligt. Det delas ut masker och  folk tar tacksamt emot dem och sätter genast på sig dem.

När man ser sig om i världen är det ibland svårt att förstå hur vi har kommit så långt ändå. Krig och konflikter hela tiden, svältande människor. Världen är full av ondska. Men frågan är om den ändå inte är mer full av godhet. I de allra flesta länder funkar ju livet. Jag är inte fullblodsmaterialist i filosofisk mening, men jag tror verkligen att ekonomiska och materiella förhållanden bestämmer vårt öde rätt mycket. Både som individer och samhälle.

På en nivå är det självklart. Den som inte har råd med skolgång har ingen chans att fritt välja sin livsbana. Förutom att det är en djup orättvisa på ett personligt plan är det tragiskt, på ett samhälleligt är det rena slöseriet. Tänk, i verkligen hierarkiska samhällen är urvalet väldigt smalt. I Sverige har vi ganska dålig social mobilitet, men det är långt ifrån omöjligt att forma sitt liv i frihet för de allra flesta.

Jo, det är tufft på en del ställen. Folk hamnar lätt i en jobbig ekonomisk och social situation när de är nya här. Men redan den andra generationen brukar börja hitta in i gemenskapen. I synnerhet tjejer. Säkert påhejade av mödrar som själva inte fått chansen att plugga eller hindrats att jobba i sitt yrke på grund av sitt kön. Om man vill vara lite cynisk utgör de ett bra tillskott på arbetsmarknaden, om deras föräldrar aldrig skulle ha invandrat hit skulle de onekligen inte ha vuxit upp här.

Jag släpps in genom den första grinden, går runt fotbollsplanen och kommer till ytterligare en kö, till tälten där vaccinationen sker. Det rullar på med väldig precision. En stressad jänta sneddar in framför mig i kön, men vem bryr sig. I övrigt är det hur lugnt som helst.

Kvinnan som ger mig sprutan verkar ha rötter i Afrika. Om jag får komma med en gissning är hon född här. Vi utväxlar plattityder som man gör när man måste komma rätt nära en främmande människa för en stund. Vi ska inte upprätta en relation, men hon ska onekligen ta i mig och sticka mig i armen. Då behövs lite socialt lullull.

– Ha en fin dag, ekar hennes röst när jag lämnar tältet.

– Ha det gott, svarar jag och sätter mig på läktaren för att vänta den obligatoriska kvarten.

Den som flyr har med sig sin kultur, sina föreställningar och sin moral. Det skrämmer en del människor. Människor som själva ändrat åsikt om en massa saker i livet, som hela tiden upptäcker nya aspekter av livet och som ofta är rätt stöddiga för det. Det är coolt att vara först med något. Förändring är egentligen något som alla människor sysslar med varje dag. Min mamma hade en massa mossiga föreställningar. Ännu äldre släktingar fick man undvika att diskutera vissa saker med. Så är det bara.

”Invandringsskeptiska” människor glömmer ofta det. Förutom att människor som invandrat hit ofta flyttar tillbaka förblir de inte invandrare särskilt länge, i synnerhet om samhället är öppet och tolerant. Och de som kommer hit har flytt av en anledning. Ofta reaktionära och gravt moralistiska regimer. De kommer hit för att slippa sånt, inte för att förtrycka andra. Visst, en del människor är fast i sina ursprungskulturer och i isolationen i förorterna förstärks och förvrids ofta såna kulturer. Men det sker fortfarande här, jag tror rätt få av dem som hamnar i klorna på reaktionära rörelser skulle tacka nej till ett radhus och ett hyggligt jobb.

Jag tror verkligen på den svenska grejen. Det där med trygghet, demokrati och öppenhet. Och jag tror att väldigt många människor i världen ser det som en i det närmaste utopisk situation. Det är inte konstigt att människor på flykt söker sig hit. Jag skulle det. Så fort jag fick chansen – och om Sverige hade blivit ett Sverigedemokratiskt helvete skulle jag ju inte ta med mig deras värderingar när jag flydde från dem.

Där ligger det idiotiska i främlingsfientligheten. Det dessa krafter fruktar är egentligen sig själva. Det förtryck och den ondska de påstår att flyktingar bär med sig uttrycker de själva. Det är de som är förändringsobenägna, det är de som står i vägen för utvecklingen och som hindrar samhället från att växa med hjälp av alla som bor i samhället, inte bara ett fåtal renrasiga svennar.

Det har gått en kvart. Jag känner ingenting i armen, men min sambo fick feber av sin andra spruta så jag är lite nojig. Sitter en stund till i det fina vädret och filosoferar. Jag är inte särskilt nationalistisk i traditionell mening, men jag gillar mycket i vår kultur, det där lugna, stillsamma, respektfulla. För att inte tala om välfärdssystemet som fortfarande faktiskt är nåt att vara stolt över. Och jag unnar varje människa samma sak. Oavsett vilka gener som skvalpar omkring i deras kroppar.