Det spelar kanske ingen roll längre om USA gick in i Afghanistan bara för att ta livet av Usama bin Ladin och förinta Al-Qaida eller om tanken också var att upprätta en demokrati. Den ena presidenten sa en sak, den andra säger en annan. Men att hålla ett land under ockupation i tjugo år är att ta på sig ett oerhört ansvar.

Någon demokrati blev det inte, trots att det har hållits val – i The Economists demokratiindex har landet hamnat i kategorin ”auktoritära regimer”. Hundratusentals har dött i strider, både terrorister och civila. Men flickor har kunnat gå i skolan, kvinnor har kunnat utbilda sig och arbeta.

Att USA drar sig ur är inte konstigt. Ett land som kämpar för att upprätthålla sin egen demokrati kanske inte kan upprätta demokrati åt andra, och kostnaderna har varit enorma. Man kan säga att de borde ha stannat och tagit sitt ansvar, men också att det var omöjligt från början. USA som världspolis har alltid varit en sorgligt bakvänd idé.

Det som nu sker i Afghanistan, när allt faller ihop och talibanerna bara tar över, visar hur dåliga förutsättningarna var. Det visar också hur sant det har varit hela tiden att det inte är säkert, aldrig var säkert, att utvisa människor dit.

Jag tänker på alla hazarer som har flytt från förföljelsen i Afghanistan till Iran och Pakistan, och sedan ändå blivit förföljda där och flytt vidare till Europa. Bara för att utvisas till ett Afghanistan på väg att bli ett värre helvete för dem än någonsin.

Att hazarerna förföljs har att göra med att de i regel är shiamuslimer, inte sunni som talibanerna. Det har också att göra med ren rasism, men den rättfärdigas med religionen. Det kommer inte att vara säkert för dem i Afghanistan på mycket länge. Nu utvisas de inte från Sverige på grund av verkställighetshinder, men det borde vara uppenbart att det inte räcker. De behöver ordentliga uppehållstillstånd.