Tiotusentals människor har flytt sina hem under den senaste tidens strider i norra Afghanistan, där talibanerna på bara några dagar intagit flera provinshuvudstäder.
Den fundamentalistiska rörelsen kontrollerar totalt sex huvudorter runt om i landet – och har nu siktet inställt på Mazar-e Sharif, den största staden i norr.
Om den faller skulle regeringssidan i princip helt ha förlorat kontrollen över de norra regioner som tidigare varit svår mark för talibanerna.
– Talibanerna misshandlar och plundrar, säger Rahima, som tillsammans med hundratals familjer slagit läger i en park i huvudstaden Kabul efter att ha flytt provinsen Sheberghan.
– Om de upptäcker en ung flicka eller änka i en familj så för de bort dem. Vi flydde för att skydda vår heder.
Regeringsstyrkorna strider även mot talibanerna om städer i de sydliga provinserna Kandahar och Helmand, där islamisterna har sitt traditionella fäste. Rörelsens offensiv har trappats upp i takt med att de USA-ledda utländska trupperna lämnar landet.
USA har inga planer på att hejda sitt uttåg, men har skickat sitt särskilda sändebud Zalmay Khalilzad till Qatar för att försöka övertyga talibanerna, som deltar i samtal där med den afghanska regeringen, att gå med på ett eldupphör.
Fakta: Talibanerna
Talibanrörelsens ideologi kombinerar en fundamentalistisk islamtolkning med den urgamla kulturella koden pashtunwali, döpt efter den etniska gruppen pashtuner som utgör talibanernas ryggrad.
Formellt föddes rörelsen 1994, men grunden lades långt tidigare i de pakistanska flyktingläger dit många afghaner flydde undan den sovjetiska invasionen 1979.
Efter Sovjetunionens nederlag och uttåg 1989 följde det så kallade fortsättningskriget, då de krigsherrar som med stöd från bland andra USA bekämpat invasionen vände vapnen mot varandra.
Talibanerna lovade att ersätta kaoset med ordning. 1996 erövrade rörelsen huvudstaden Kabul och kontrollerade fram till den USA-ledda invasionen 2001 den stora merparten av landet.
Talibanernas maktutövande var konservativt, brutalt och godtyckligt. Musik förbjöds, avrättningar genomfördes inför publik, kvinnors frihet inskränktes kraftigt och skolundervisning för flickor stoppades.
