Iran har fått en nya ultrakonservativ präst till president i och med Ebrahim Raisi upphöjelse till regeringschef. Politiskt anses han stå närmare Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, än sin föregångare den mer reformsinnade Hassan Rohani.

Efter att ha deltagit i protesterna mot Shahen på 1970-talet blev han en del av rättsväsendet efter revolutionen 1979. Där verkade han i egenskap av flera olika roller, bland annat som domare i hemliga tribunaler på 1980-talet.

Enligt en rapport från Amnesty 2018 var Ebrahim Raisi en del av den “dödskommission som utsatte tusentals politiska motståndare för utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden i Evin- och Gohardasht-fängelserna i närheten av Teheran 1988”.

Ebrahim Raisi har pekats ut som den som ledde rådet som beslutade om vem som fick leva och vem som skulle dö. Ett av bevisen mot honom är en ljudfil som läcktes 2016, där höga ledare inom rättssystemet pratar om avrättningarna och där han var närvarande.

Det är hans förehavande under de här turbulenta åren som nu har kommit att förfölja honom i och med åtalet mot den åtalade 60-åringen.

Greps på Arlanda

Själva gripandet var som taget ur en actionfilm. När 60-åringen landade på Arlanda i Stockholm 2019 för att besöka sina släktingar i Sverige plockades han upp av polis. Förberedelser för hans gripande hade pågått i flera år innan av olika aktivistgrupper som hade samlat in bevismaterial och vittnesmål kring de brott mannen misstänks för. Aktivisterna hade också snappat upp mannens resplaner och meddelat svenska myndigheter, rapporterar The New York times, som också namnger mannen.

En stor utredning har pågått sedan hans gripande med närmare 30 målsäganden, som befinner sig i olika länder runt om i världen.

60-åringen anklagas för att ha varit med den av iranier så kallade “dödskommissionen” och hjälpt president Ebrahim Raisi att välja ut fångar. Enligt åtalet misstänks han även ha utsatt fångar för ”ett svårt lidande som enligt åklagarna är att bedöma som tortyr och omänsklig behandling”, rapporterar SVT.

Universiell jurisdiktion

Åtalspunkterna rör mord och grovt folkrättsbrott, något som gör att 60-åringen kan ställas till svars för i Sverige trots att brotten skedde för över trettio år sedan i Iran. När åtalet väcktes skrev kammaråklagare Kristina Lindhoff Carleson i ett pressmeddelande att ”folkrättsbrott, eller krigsbrott som det också kallas, är ett av de allra grövsta brotten, både sett internationellt och i den svenska lagstiftningen. Folkrättsbrott har bedömts vara så allvarligt att oavsett var de begås eller av vem så ska nationella domstolar kunna pröva sådana misstankar. På grund av att Sverige har universell jurisdiktion för folkrättsbrott, har vi både en möjlighet men också en viss skyldighet, att lagföra dessa brott”.

Rättegången kan komma att bli ett av de största internationella brottsmålen i Sverige och väntas pågå i flera månader. Den har också uppmärksammats utomlands, just för att det är första gången någon individ har åtalats för brotten kring utrensningarna mellan den 28 juli och 31 augusti 1988.

– Det här är en så otroligt viktig händelse för oss: alla mammor, pappor, familjer och andra anhöriga till personer som fallit offer för den iranska regimen. Dessa brott har aldrig tidigare prövats, jag är väldigt tacksam över att det äntligen händer, säger Mesdaghi, som var politisk fånge i Iran 1988, till SVT.

Iranska företrädare och hemliga agenter har tidigare åtalats och fällts för för brott de har utfört utanför landets gränser, bland annat i Tyskland och Frankrike, men detta är första gången som någon har åtalats för brott inne i Iran. Människorättsadvokater menar att rättegången i Sverige kan vara viktig för att bryta mönstret med att Iran går ostraffat från anklagelser om allvarliga brott mot mänskliga rättigheter.

60-åringen menar dock att han är oskyldig till anklagelserna och måste ha förväxlats med någon annan.

Central roll

Enligt den Washington-baserade människorättsorganisationen The Abdorrahman Boroumand foundation, är det klart att 60-åringen hade en central roll i avrättningarna i egenskap av jurist vid skendomstolarna. Han och hans gelikar ska ha förberett namnlister och sedan lett fångarna till en kommitté där Ebrahim Raisi var medlem i. Kommittén ska ha tagit blixtsnabba beslut kring fångarnas öde.

– Betydelsen av fallet i Sverige handlar inte enbart om en person, det är hela den islamiska republiken Iran som nu prövas i en rättegång. Det är deras gärningar som hemsöker dem och förhoppningsvis kommer hindra att liknande brott återupprepas, säger Roya Boroumand, chef The Abdorrahman Boroumand foundation, till The New York times.

Det var inte ovanligt för offren att hängas från gaffeltruckar och sedan begravas i hemliga massgravar. Enligt Amnesty kan så många som 5000 människor ha mördats 1988, varav många var medlemmar i den väpnade grenen av den politiska organisationen Iranska Folkets Mujahedin, samt olika vänsterorganisationer.

Svenska vittnen

The New York times har intervjuat släktingar i Sverige till en av de avrättade fångarna, Bijan Bazargan, som var 28 år när han dödades. Hans syster berättar att hon tänker på honom varje dag och minns hur hon besökte honom i hans cell där han satt fängslad i fem år, innan han plötsligt försvann under utrensningarna.

Den 19 oktober kommer hon som vittne i rättegången att möta mannen som kanske var med och beseglade broderns öde. Hon hoppas att sanningen kommer fram så att någon får stå till svars för mordet.

– Jag vill se honom i ögonen och säga berätta om vad du har gjort, berätta vad du gjorde med honom, berätta hur du har dödat så många människor, säger Laleh Bazargan, till The New York times.

Vill åtala Ebrahim Raisi

Amnesty och många andra människorättsorganisationer vill gå längre än så och även se att president Ebrahim Raisi utreds för brott mot mänskligheten av stater som tillämpar universell jurisdiktion. Inte minst eftersom landet fortsätter sitt agerande mot människor som protesterar mot regimen och att brotten fortgår.

— Det är mer akut än någonsin att medlemmar av FN:s människorättsråd tar konkreta steg för att tackla den strukturella straffriheten i Iran. En oberoende mekanism behöver inrättas för att samla in och analysera bevis för de allvarligaste brotten som begåtts och begås i Iran, och använda dem för att göra det möjligt att skapa en rättvis och oberoende rättsprocess, sade Agnés Callamard, generalsekreterare för Amnesty international, i ett pressmeddelande, med anledning av Ebrahim Raisis valvinst.