Säkerhetsrådets informella möte på den svenska landsbygden tycks ha löst upp en och annan knut, enligt professor Peter Wallensteen.
Ett samlat uttalande var mer än han hade väntat sig.
– Det är verkligen en framgång att de gör ett gemensamt uttalande. Det viktiga är just att säkerhetsrådet ställer sig bakom generalsekreterarens insats i Syrien, säger Peter Wallensteen, senior professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, till TT.
– Det är mycket mer än vad man hade kunnat vänta sig av ett sådant här möte. Klart oväntat och väldigt positivt.
Wallensteen såg i utgångsläget mötet på Dag Hammarskjölds gård Backåkra som en ”förtroendeskapande åtgärd”, en chans för säkerhetsrådet att återupprätta förtroendet efter flera veckors tvister och förlamande oenighet.
I det gemensamma uttalandet efteråt skriver rådet att de är överens om att det ”är dags att återskapa och stärka dialogen och hitta en konstruktiv dynamik” och att mötet i Backåkra var ”ett steg i den riktningen”.
Därtill är de överens om att återuppta den humanitära situationen, samt att användning av kemiska vapen är oacceptabelt.
– Tydligare än så blir det inte från dem, men det innebär ändå att det har skapats någon slags samarbetsklimat genom den här erfarenheten att komma bort från New York, sitta i en annan miljö och träffas på det informella sättet, säger Peter Wallensteen.
– Det verkar ha blivit en annan dynamik där de faktiskt kunnat samtala.
TT: En framgång även för Sverige?
– Det tycker jag. Att vi har kunnat skapa den miljö som gör det möjligt för de här personerna att nå fram till varandra på ett konstruktivt sätt.
Inför en föreläsning i Uppsala som FN:s generalsekreterare António Guterres skulle hålla efter Backåkramötet fick Wallensteen tillfälle att hälsa på portugisen.
– Han såg riktigt upplivad ut. Det har nog varit mer än även de kunnat vänta sig.
I och med att säkerhetsrådets permanenta medlemmar har vetorätt har överenskommelser om Syrien gått i stöpet, gång på gång, i flera års tid.
Frågan är hur många steg säkerhetsrådet behöver ta från att formulera ett gemensamt uttalande till att nå en konkret överenskommelse för att få stopp på kriget i Syrien.
– Det här går tillbaka till ländernas huvudstäder och det är ytterst de som avgör vad de ska göra. Men det är i alla fall ett positivt inslag i de här ganska komplicerade processerna, säger Peter Wallensteen.
– Det är vad som behövs när det är så mycket negativa nyheter, äntligen någonting som tyder på att det kanske finns lite förnuft och konstruktivt tänkande ändå.
