Förra sommaren sköts en svanpappa ihjäl i Malmö när han skyddade boet med hona och ägg. Han ansågs vara en fara för kanotister. Förvaltningsrätten beslutade senare att det saknats lagstöd för att döda svanpappan som enbart utfört sitt naturliga beteende.

Denna sommar upprepades en liknande situation. Denna gång i Vara där man sköt ihjäl en bäver som bitit en träningssimmare. Länsstyrelsen var medveten om att det kunde finnas bäverungar som skulle få svårt att överleva, men risken för att människor kunde bli rädda för att bada vägde ändå över till nackdel för bävern.

Vi utövar ett krig mot de vilda djurindivider som lever nära oss så fort de på minsta sätt inkräktar på våra liv. Jakt tas till vid minsta konflikt. De skjuts i sina hem.

Samtidigt utgör vilda djurs samlade vikt numera endast 4 procent av jordens alla däggdjur. Människan utgör 36 procent och människans tamboskap står för hela 60 procent. För fåglar utgörs 70 procent av hönor, kycklingar och andra fåglar som föds upp för kött och ägg. Bara de senaste 50 åren har 50 procent av alla däggdjur försvunnit. Människans rovjakt på betes- och odlingsmark för köttproduktion tränger ut de vilda djuren mer och mer. Lägg till detta påverkan från klimatförändringarna.

Under extremhettan har laxar på väg längs Columbiafloden från Stillahavskusten till Kanada filmats av forskare där de vänder och flyr ”som från en brinnande byggnad”. Forskarna observerade laxar med plågsamma sår och svamp som orsakats av stressen laxarna utsätts för i dödligt varma vatten.

Gränsen mellan djur som hålls av människan och vilda djur har redan suddats ut i och med att vilda djur allt mer får sitt livsutrymme kringskuret. I boken Zoopolis, som handlar om hur mänskliga samhällen bör förhålla sig till olika typer av djurpopulationer, menar Sue Donaldson och Will Kymlicka att vilda djur bör ges en grundläggande rätt till att leva i sina miljöer.

Vilda djur som lever nära människor i städerna är en grupp som Donaldson och Kymlicka anser bör uppmärksammas särskilt. De beskriver dessa djur som en slags flyktingar då städer allt mer tar över djurens ursprungliga områden. I och med att dessa djur lever i, eller nära, mänskliga samhällen bör de ha rätt till skydd och hjälp.

Skydd av vilda djur handlar däremot ofta bara om vikten av att bevara arter, inte att skydda individer. Vi vill bevara arter för att vi vet att utan biologisk mångfald kan inte heller mänskliga samhällen fungera. Det finns ingen som pollinerar grödor. Vi vill kanske också kunna fortsätta se vissa ikoniska arter och höra fågelsång. Artbevarande är i den meningen en människocentrerad aktivitet.

I motsats till vilda djur har de djur som hålls av människan ett individuellt skydd genom djurskyddslagen som föreskriver att deras välfärd ska främjas. Vi behöver acceptera att de vilda djuren alltmer blivit en del av, och lever nära inpå, mänskliga samhällen. Det är inte längre möjligt att låtsas som att vi inte har något ansvar för att främja deras välfärd.