De senaste åren har Sverigedemokraterna haft vind i seglen. Deras hjärtefrågor har flyttats upp på agendan och invandringspolitik har seglat upp som en viktig fråga för väljarna. Att det har blivit så har gett SD vatten på sin kvarn, som statsvetaren Anders Sannerstedt tidigare förklarat för Syre. De kan nu ge uttryck för att de har haft rätt hela tiden, medan övriga partier först nu vaknat upp.

Men huruvida SD influerar de övriga partierna eller om det finns andra orsaker till den förskjutning som skett i det politiska samtalet tvistar de lärda om. Oberoende av det faktiska antalet asylsökande har SD länge velat minska siffran med 90 procent – med målet att ha noll invandring och därefter ligga på en minusnivå. De enda flyktingarna SD vill acceptera är de som kommer via FN:s kvotflyktingprogram, en hållning som legat fast länge inom partiet och än i dag gäller. Men det är inte helt lätt att svara på om, eller hur, SD influerar de övriga partierna.

– Jag skulle nog säga att deras position har legat fast. Sverigedemokraterna har ju en ideologisk grund för sin väldigt strikta migrationspolitik. Återvandring är nästa steg då, att det ska bli färre invandrare här i Sverige, även om du varit här under lång tid och har giltiga dokument. Det förefaller vara dit som SD strävar, säger Jonas Hinnfors, och syftar bland annat på den motion som Syre tidigare skrivit om, och som är ett sätt för partiet att fortsätta profilera sig inom hjärtefrågorna integrations- och migrationspolitik.

SD:s stora problem: etnisk splittring

Den ideologiska grund som Jonas Hinnfors lyfter fram är att SD är ett parti som alltid haft den etniskt rena, svenska staten som sin målbild. Partiet växte 1988 fram ur rörelsen Bevara Sverige svenskt, som i sin tur delvis fötts ur nazistiska Nordiska rikspartiet. Retoriken har sedan den tiden slipats av. Enligt den politiska forskningen och den ideologiska skalan är SD för ett populistiskt radikalt högerparti med en nationalkonservativ grund. Nationella intressen och ett försvar av kulturell och etnisk identitet anses inom ideologin som viktiga delar för en, enligt dem, välfungerande och önskvärd nationalstat.

En del beskriver SD hållning som invandringsfientlig men hur det än är med den saken så råder det inga tvivel om att SD är genuint tveksamt till invandring så länge inte invandrare uppfyller långtgående krav som handlar om att vara ”svensk”, enligt Jonas Hinnfors.

– När man läser partidokumenten så är de ett parti som lyfter fram en enighet i samhället av en särskild karaktär. Man har problem med splittring, och det man ser som ett problem är i första hand etnisk splittring, säger Jonas Hinnfors, och fortsätter:

– Det här kallar man för en kulturell splittring – man pekar på att det är olika folkgrupper och därmed olika kulturer. I det nyskrivna partiprogrammet från 2019 refererar man fortfarande till det som fanns med i programmet från 2011: att människor bär med sig en ”nedärvd essens”. Det är väldigt svårtolkat att förstå vad som menas med denna essens, om det alltså inte är något som överförs från föräldrar till barn. Det vill säga något som inte är vanlig miljöpåverkan, att vi alla påverkas av de sociala kontakter vi har omkring oss.

När partiprogrammet, som av SD kallas för Principprogram, gjordes om 2019 byttes meningen ”Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser”. Den ersattes istället av att miljön ”samspelar med det biologiska arvet och den fria viljan”. En förklaring som partiets verkställande utskott själva gav till omformuleringen var att begreppet ”nedärvd essens” är ”tolkningsmässigt problematiskt” och har vantolkats av kritiker som säger att det skulle ha något med rasism att göra, rapporterade TT i november 2019.

Värnar ”det svenska”

SD är inte på något sätt ett religiöst parti, menar Jonas Hinnfors. Men det är det västerländska, det kristna och det svenska som lyfts fram som en slags viktig enighet i samhället. En gemensam grund att stå på, ungefär. Och eftersom det är det som är det viktigaste för partiet blir det svårt att motivera en stor invandring, och särskilt en utomeuropeisk sådan, något Anders Sannerstedt snuddade vid i seriens första del. SD skriver i en partimotion från i våras mycket riktigt också att ”Karaktären på denna migration gör problemen långt värre. Av invandringen det senaste decenniet har 70 procent haft sitt ursprung utanför Europa”.

– Om man målar upp en bild av att olika religiösa, kulturella eller så kallade essensbakgrunder är ett problem i ett samhälle så vill man göra något åt det och det är då skälet till att SD så starkt driver migrationsfrågan. Det blir därmed jätteviktigt att få bort det som partiet betecknar som ickesvenskt. SD har ett antal kriterium som är deras – om vad det innebär att vara svensk – och de här kriterierna är väldigt långtgående, men det är alltså inte i sig migrationen som är det viktiga, utan det är den här etniskt rena nationen, det svenska, som är det viktigaste, säger Jonas Hinnfors.

Andra partier, för vilka migration och integration seglat upp som allt viktigare frågor, har istället andra argument för att de vill strama åt migrationspolitiken. Det är här i den stora skillnaden ligger mellan SD och de andra partierna, inklusive de tre borgerliga som har öppnat för samarbete med SD i och med en överenskommelse om just migrationspolitiken.

Extrema förslag utan extrema partier

Jonas Hinnfors menar att man får vara nyanserad i analysen av SD:s inflytande och de övriga partiernas förflyttning – historiskt sett har åtstramningar föreslagits helt utan inflytande från högerextrema krafter.

– Vi har en politisk situation i Sverige där den gamla högerkonstellationen alliansen har splittrats. Istället är ett nytt högerblock på väg att formeras som bygger på att inkludera SD som en viktig part. Denna utveckling trycker förmodligen de andra partierna i en striktare migrationspolitisk riktning. Så ja, man kan säga då att SD påverkar de andra i striktare riktning men samtidigt så har vi också en historia i Sverige där strikta förslag har lagts utan att vi haft SD som påtryckare, säger Jonas Hinnfors.

Det handlar delvis också om en rädsla för väljarflykt. SD har de senaste åren plockat väljare från flera partier, men framför allt från Socialdemokraterna och Moderaterna.

– De olika partierna gör det delvis av olika ideologiska skäl. Man kan ha olika bevekelsegrunder för varför man drar i striktare riktning. Men det är klart att de senaste åren och flyktingsituationen 2015 har påverkat. SD har vuxit till sig – vilket gör att de uppfattas som ett väljarhot av de andra partierna, säger Jonas Hinnfors och tillägger:

– Det är också så att de väljare som ser migration som en problematisk fråga och är kritiska till flyktingar, och som då har invandringsnegativa tankar, tidigare har funnits i mer eller mindre alla partier. Särskilt i Socialdemokraterna och Moderaterna, får man säga.

Taktiskt upprensande

En del av de här invandringsfientliga väljarna har i snabb takt gått över till SD de senaste åren – som under samma period har lagt ned mycket energi på att rensa upp i partiet för att göra det allt mer rumsrent. Vilket kan locka andra väljargrupper än de som historiskt röstat på partiet då det var ett helt annat parti än i dag. En process som är långt ifrån över, enligt statsvetaren Anders Sannerstedt.

– De väljarna har nu delvis börjar glida över till SD och det skapar ett dilemma inom de andra partierna om hur man ska få tillbaka dem. SD är självklart ett hot, och de vill gå mycket längre än de andra partierna och skjuter de andra framför sig i kraft av att man nu även påverkar politiken som en möjlig framtida regeringskraft, säger Jonas Hinnfors.

Läs även: DEL 1: SD och svensk migrationspolitik – Partiet är inne i värmen, men vill gå längre och DEL 2: SD och svensk migrationspolitik – Ett rumsrent SD vinner mer makt och fler väljare