Nisse lyckades skärpa sig. Det här var hans chans att iaktta hur sanningsserumet verkade, vilket var en fördel att veta eftersom de själva skulle utsättas för det senare. Kanske skulle han också kunna uppfatta Sebastians och Joels planer för dem allihop. Nej, Joels planer, tänkte han. Det var Joel som bestämde.

Sebastian hade talat om ”en substans som gör det lättare för er att göra det som är bäst för er.” Han hade inte sagt ”sanningsserum” och han hade inte sagt att Olivia skulle få det. Men det måste ju ha varit avsett för henne i första hand. Om de skulle förhöra henne.

Hon hade blivit rätt skraj när de kom, tänkte han. Men sen hade hon spelat oberörd, irriterad för att de kom och jiddrade om ingenting mitt i natten, men lugn. Hon var fortfarande irriterad, men hon lät inte orolig längre.

– Kan jag få lite mer te? sa Olivia.

Någon gick över golvet, en mugg ställdes på en bänk, lite vatten kokade upp. Olivia fick teet och sa tack. Sebastian eller Joel viskade nåt, han hörde inte vad, men sen frågade Joel henne vad Angus vän hade fått i utbyte för säkerhetssystemet i datjan.

– Ingenting fick han, sa hon. Han ville inte ha nåt alls.

– Inget du skulle göra? Eller inte göra?

– Menar du om han försökte muta mig eller något? Jag vet att ni menar väl, men det här är absurt. Vi vill bara Xpan-projektets bästa och Angus är säkerhetsansvarig för det här distriktet. Jag tycker ni ska sköta ert jobb, så sköter jag mitt.

– Vad jag menar är att det finns de som undrar över att Angus sitter kvar år efter år bara för att han är så kompetent. Resultaten är ju inte de väntade. Harmonibrigadernas högsta skikt har börjat fundera på om det finns personer på toppnivå som ser till att han blir kvar. Och de har en hypotes om att svaret finns i den högsta kretsen inom Himmelska friden, så om du kan visa att allt är som det ska med dina vingar och värmekameror …

– Jamen, det är klart att allt det där är lite i gråzonen. Men det har ingen betydelse. Vad som faktiskt har betydelse är att vi håller på att förbättra Himmelska fridens handelskontakter för att minska bristen på materiel. Nu är det av stor vikt att vi förändrar reglerna så att Himmelska friden kan köpa in de nya produkterna.

– Nu slingrar du dig lite, va? sa Sebastian bekymrat.

– Varifrån köper ni in dem då? frågade Joel. Av Angus?

Självklart inte, sa Olivia. Det var andra, och de hade rätt att vara anonyma enligt en paragraf som Joel ansåg innebar något helt annat. Samtalet blev långtråkigt och Nisses vänstra skinka domnade bort mot de hårda plankorna. Sanningsserumet verkade helt värdelöst, de hade ju inte fått ur henne nånting. Han borde masa sig ur rummet och gå och hämta Timebanditen, och sen ta med Freddy, Canberra och Noor därifrån. Om han bara kom ur rummet.

Han gjorde en liten rörelse under skynket på prov. Ingen reagerade. Ignorium, de hade sagt ignorium. Det måste vara det här. En stor gren föll ner på taket och vågorna vräkte sig mot berget där ute, ännu hårdare nu. Sebastian frågade Olivia hur hon kunde veta att den anakrona enheten var riktig.

– Det vet jag inte, sa hon. Vi kan väl testa den.

Senare, sa Joel. Nu tänkte han ge henne en aning till av den där substansen och ställa ett par frågor till. Sedan fick de nog gå och lägga sig. Olivia protesterade nästan inte mot att injiceras med sanningsserum en gång till.

– Ni behöver inte, sa hon. Ni behöver bara lova att inte föra vidare det här. Jag vill att ni ska förstå. Jag sa ju att vi i Samlagruppen förmedlar handelskontakter, och det var vad jag tänkte när den där maskinen dök upp. Om den här så kallade tidsmaskinen håller vad den lovar kommer vi så småningom att kunna förse Himmelska friden med allt från kobolt och litium till färska hallon. Med grädde. Och att ni två sitter här och förhör mig om det är ju bara inte klokt.

Joel kommenterade inte. Hallon med grädde, tänkte Nisse. Hallon med grädde.

– Men sedan, förstår ni, när ni alla ligger i omlopp runt jorden i era gongsats, då ska Samlagruppen använda den anakrona enheten och ta sig till en tid långt före människans uppdykande på jorden, där hela naturen bara ligger och väntar. Och ni och era familjer ska följa med. Men det vet inte den övriga Samlagruppen om. Det är vad jag har tänkt under de här dygnen sedan jag fick den anakrona enheten i min hand.

Joel frågade vad Samlagruppen var. Det var tre högt uppsatta personer, sa Olivia, och hon var en av dem. De andra kunde hon tyvärr inte avslöja. 

– Är det något mer ni vill veta? Passa på! sa Olivia. 

– Jo, sa Joel. Jag har inte förstått Angus roll fullt ut. Och jag förstår inte hur du kom att trassla in dig i det här. Jag vet inte hur vi ska se på det ännu. Men jag tror vi får bryta där.