35 storkungar har fötts i Storkprojektets hägn under året. Lördag 24 juli släpps de ur hägnet utanför Veberöd i Skåne. Att alla blir fria samtidigt är en viktig faktor för deras överlevnad.

– Förr släpptes storkungarna successivt i takt med att de var flygfärdiga, men de storkarna flyttade inte till Afrika. Vi trodde det var något genetiskt problem med dem, men så var det inte, säger Staffan Åkeby från Storkprojektets ledningsgrupp.

Staffan Åkeby beskriver storkarna som väldigt sociala djur som gärna bildar stora kolonier av fåglar. Genom att släppa hägnstorkarna samtidigt ökar chanserna att de bildar en koloni, vilket gör att fåglarna får en social styrka som gör att de vågar sig på den riskfyllda flytten till Afrika. Och förhoppningsvis slår sig hägnfåglarna sig samman med de 110 storkungar som fötts av 65 fritt häckande storkpar i Skåne.

De sammanlagt 145 storkungarna förväntas framåt höstkanten flyga till Afrika, stanna där i tre år tills de blir könsmogna och sedan återkomma till Sverige och häcka som fria storkar.

– Dessvärre är dödligheten väldigt hög under flytten, 80 procent av dem dör. För att få 20 storkar tillbaka till Sverige måste 100 ungar vilja och våga flytta till Afrika, konstaterar Staffan Åkeby.

Nytt för i år är att antalet ungar ökat i kullarna. Under ringmärkningen noterades att i fyra av de frihäckande storkarnas bon fanns så många som fyra ungar, vilket bedöms som unikt. Det är för tidigt att tala om en etablerad storkstam i Skåne, vilket är Storkprojektets mål, men årets lyckade häckning ses av projektet som ”en signal om att vi är på rätt väg”, enligt ett pressmeddelande.