För tio år sedan kunde en person som ville utvinna bitcoin göra det med en vanlig hemdator. I dag krävs det ett stort nätverk av datorer eller datorhallar i industriell skala för att ”utvinna” kryptovalutan. Hur kommer det sig?

Den sinnrika – och anonyma – uppfinnaren till bitcoin begränsade inte bara antalet, 21 miljoner stycken. Hen konstruerade också algoritmen så att endast ett block bitcoin kan utvinnas ungefär var tionde minut – oavsett hur stark beräkningskraft man är utrustad med.

Men ju kraftfullare datorer desto större chans att räkna hem bitcoin.

Utvinningen kan förenklat förklaras med att datorer ska gissa rätt sifferkombination på väldigt stora tal, enligt en kryptografisk funktion. Ju snabbare datorer som försöker knäcka koden, desto högre blir svårighetsgraden, för att hålla utvinningstakten till ett block var tionde minut.

I kryptovalutans begynnelse, när bitcoin inte var värt någonting i vanliga pengar, satt entusiaster hemma och utvann bitcoin bara för att hålla systemet i gång. De kryptografiska beräkningarna var relativt enkla.

Kapprustningen

Men ju mer bitcoin blir värt, desto mer och bättre utrustning är det värt att investera i.

Vinsten av att utvinna ett block, med 6,25 bitcoin plus transaktionsavgifter, är ungefär 2 miljoner kronor.

Bara en utvinnare kan ta hem den tio minuter långa kapplöpningen till att gissa rätt sifferkombination och kamma hem blocket. Talen blir större ju fler som försöker, men med en så stor utdelning är det fler som kalkylerar att det är värt att biffa upp sig med tusentals datorer specialbyggda för att göra beräkningarna.

– Tusentals datorer är ett understatement, säger Erik Agrell, professor i elektroteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Han säger att det kan handla om uppemot 100 000 datorer.

– Det är kilometerlånga hallar med bara datorer.

I dag motsvarar bitcoinindustrin en elanvändning nästan lika stor som Sveriges, 116 TWh per år, enligt den senaste kalkylen från Cambridgeuniversitetets index.

En smutsig industri

Med den typen av energianvändning är det också värt att placera datorhallarna där världens billigaste energi finns, och regleringarna är få. Den region som varit mest populär, åtminstone fram till förra året, var kolkraftsbältet i norra Kina. Där utvanns mer än 75 procent världens bitcoin 2020, vilket är orsaken till att utvinningen har kritiserats för att vara en smutsig industri.

– Än så länge har det en väldigt stor miljöpåverkan. Merparten av alla bitcoin utvinns med kolkraft. Kolkraftverken placerar man gärna på platser med billig energi och tillgång på kol, gärna också på platser där det inte är så stark miljöopinion.

De länder förutom Kina som är populära för utvinning är Island, USA och Kanada.

– Det framhålls ibland att utvinningen av bitcoin håller på att bli grönare genom att man använder sig av mer och mer vattenkraft. Det utvinns en hel del bitcoin i närheten av vattenkraftverk i USA till exempel, men fortfarande går majoriteten på kolkraft.

Åtstramning

Den senaste tiden har Kina stramat åt regleringarna kring kryptovalutorna, och så sent som i maj rapporterades att flera företag som utvinner bitcoin lämnar landet. Men flytten till länder med förnybar el måste inte betyda att energikonsumtionen som helhet blir miljövänlig.

– Än så länge har vi global brist på förnybara energikällor så om man rent hypotetiskt skulle styra om all produktion av bitcoin så att den går på vattenkraft, skulle det inte bli någon ren verksamhet för det. Då kommer någon annan verksamhet få styra över till mer fossilt bränsle genom att det finns mindre tillgång på vattenkraft eller andra förnybara energikällor, säger Erik Agrell.

Så länge priset på bitcoin är högt kommer kapprustningen att fortsätta någonstans i världen. Skulle däremot priset sjunka kraftigt, kan de enorma datorhallarna inte drivas med lönsamhet längre.

– Blir det för dyrt stänger de ner sina anläggningar på direkten, säger Erik Agrell.