Min ort är ett film- och musikprojekt för ungdomar i Göteborg med syftet att förena och skapa samhörighet mellan förorterna i Göteborg. Det har hittills resulterat i två filmer och snart kommer den tredje: Min ort – A ghost story.
Ibland blir en intervju inte riktigt som man har tänkt sig. Jag har stämt träff med Said William Legue, initiativskapare och projektledare till Min ort, och två–tre av ungdomarna som medverkar i den nya filmen på Backaplan i Göteborg.
Men det ska visa sig att cirka tio personer som på olika sätt är involverade i teamet dyker upp, alla är väldigt entusiastiska och ivriga att berätta om sin roll och sina tankar om projektet.
– Det har alltid varit en dröm för mig att få göra någonting för förorterna. Jag fick själv chansen att börja med film en gång och nu vill jag ge den möjligheten till alla talanger som finns därute, berättar Said William Legue, som själv är skådespelare, uppvuxen i Bergsjön, och som på senare år nått framgång i tv-serier som Bron och Ettor & nollor.
Det var han som, tillsammans med bland andra regissören Johan Melin, drog igång Min ort i slutet av 2016.
Den första filmen
Då skedde det tillsammans med Göteborgs filmfestival och den första filmen Min ort – A Love Story fick också premiär på filmfestivalen 2017. Men sedan dess har projektet vuxit vidare på egen hand, med stöd från Ungdomssatsningen på Hisingen och Gothenburg film studios. Lite senare samma år kom en film till, Min ort – This is Sweden, och nu pågår alltså inspelningen av den tredje.
Flera av skådisarna som medverkade i de tidigare filmerna är med även i den här, men man har växlat förort mellan filmerna: den första utspelade sig i Bergsjön, den andra i Lundby och den tredje i Biskopsgården. Tanken med hela projektet är dock att de som kommer från en viss förort ska möta och lära känna ungdomar från andra delar av staden.
För att hitta ungdomar som vill vara med i filmen har de därför varit ute på olika skolor och informerat, men informationen har även spridits ryktesvägen, berättar Anna Rosengren, som bland annat har jobbat med castingen.
Foto: Valdemar Möller
”Spelar mig själv”
Till uttagningen för den nya filmen kom över trehundra ungdomar. Två av dem som valdes ut är Skandar Chouchane och Samuel Pires som båda vuxit upp i Biskopsgården.
– Filmen handlar om ett mysterium, kan man säga. Det är många frågor, men inga svar, säger Skandar Chouchane, som också tycker att inspelningen har varit väldigt lärorik och rolig.
– Du går in i en annan värld och ser allt med nya ögon, det är jättefascinerande.
– Jag spelar mycket mig själv kan man säga – jag är den positiva killen som försöker se det ljusa i allt, berättar kompisen Samuel Pires.
Båda vänder sig emot den negativa bild av Biskopsgården och andra förorter i Göteborg som ofta förmedlas i media. På frågan om vad som är det bästa respektive det sämsta med att ha vuxit upp i Biskopsgården svarar Skandar Chouchane:
– Vi lever alla tillsammans i Biskop, vi tar hand om varandra i vått och torrt. Det finns inget sämsta, det är där jag har vuxit upp och det är där min kärlek finns.
– Det är kul att kunna träffa folk från många olika kulturer. Det dåliga är att en del ungdomar kan vara lite våldsamma, men också att många ser på Biskopsgården på ett sätt som det inte är, säger Samuel Pires.
Det talas ofta om Göteborg som en segregerad stad och att ungdomar som kommer från olika delar sällan möts. Vad tror ni det beror på?
– Jag tror många har sett på filmer från USA där det ofta är uppdelning mellan olika gäng och att de blir inspirerade av det. Istället för att vi bara ska se på film borde man starta upp fler fritidsgårdar och ställen för folk att umgås på, svarar Samuel Pires.
Foto: Valdemar Möller
Ett musikprojekt
Men Min ort är inte bara film, utan också ett musikprojekt. Som artisten Danijel Gubic med artistnamnet Chuey, som är musikansvarig för Min ort och en barndomsvän till Said William Legue, uttrycker det:
– Vi frågar ungdomarna vad de vill göra; vill de vara framför eller bakom kameran, eller framför eller bakom micken? Det finns många möjligheter, men för att ena förorterna räcker det inte med att bara ta med dem till simhallen, vi måste låta dem vara med och skapa!
Enligt Anna Rosengren Och Jaqueline Ignacio som också båda jobbar med projektet är ett syfte även att inspirera ungdomarna till att hitta sina egna konstnärliga uttryck.
– Vi vill få dem att hitta andra sätt att uttrycka sina känslor på än att bränna bilar. Och det fungerar! Några har till exempel börjat spela in sina egna filmer vid sidan av projektet, säger Anna Rosengren.
Premiärdatum för den nya filmen är ännu inte spikat, men klart är att premiären kommer att äga rum på Stora teatern någon gång i början av juni.
