Så här timmen innan second hand-butiken Möjligheternas hus slår upp portarna klockan tolv går pulsen upp hos det 30-tal medarbetare som just nu befinner sig i de tusen kvadratmeter stora lokalerna. De prylar som ännu inte hunnit prismärkas får en prislapp eftersom icke prismärkta kläder inte får säljas. 

Men på det stora hela är läget under kontroll. Husgeråd är sorterade efter färg eller sort, kläder hänger sektionsvis i snörräta rader eller på snurror. I ett hörn tronar stora väggur och på sängavdelningen står fräscha, till synes oanvända, sängar med tillhörande bäddmadrasser på parad.

Plötsligt dyker två killar upp bland vardagsrumsmöblerna. Ett soffbord flyttas i all hast för att kunderna lättare ska kunna komma åt att se vad som finns på möbelavdelningen och inne på textilavdelningen viker Véronique tyger och dukar i prydliga högar. Det är hennes ansvar att se till att det ser så lockande ut som möjligt.

Mår mycket bättre

– Jag kan egentligen inte så mycket om textilier, men jag gillar att vara här, det är en trevlig avdelning, säger hon glatt och berättar att hon har varit här sedan oktober på en heltids OSA-anställning. 

Efter att hon började på Möjligheternas hus har hon nästan helt slutat att dricka alkohol och mår mycket bättre, både psykiskt och fysiskt.

– Innan satt jag hemma isolerad och fick ofta panikångest. Jag vågade knappt gå ut och ville inte träffa människor. Men se på mig nu! Jag älskar att jobba och träffa folk. Visst händer det att jag känner mig orolig, men nu vet jag att det går över. Jag behöver inte längre använda alkohol för att dämpa min ångest, säger hon och slätar till en broderad linneduk med handen.

Väljer sitt eget arbete

Möjligheternas hus är en ideell förening och ett socialt företag med IOGT-NTO som ägare och huvudman. Föreningen hyr lokalen av IOGT-NTO och är helt självförsörjande ekonomiskt, berättar föreståndaren Jane Henriksson. Eventuell vinst återinvesteras i den egna verksamheten eller går till IOGT-NTO.

Några är anställda av förbundet, men majoriteten av de 30–40 personer som löpande arbetstränar här har en OSA-anställning, vilket innebär att det är Stockholm stad som är arbetsgivare. 

En OSA-anställning kan vara alltifrån några månader till två år eller, i undantagsfall, längre, och syftar till att på sikt få ut människor, som varit arbetslösa länge, i arbetslivet. 

Många arbetar heltid, men några arbetstränar med kortare dagar. De flesta tycker det är kul att vara ute på golvet eller stå i kassan och möta kunder de 17 timmar torsdag till lördag som second hand-butiken är öppen. Andra föredrar att pyssla i bakgrunden; laga, fixa, sortera, prismärka och hålla ordning.

– Här är det arbetstagarnas behov och verksamheten som styr, inte vinst. Det innebär att om det kommer någon som är duktig på teknik till exempel och vill jobba med det, ja då blommar vår teknikavdelning upp. När den personen försvinner kanske avdelningen får ligga vilande, säger Jane.

– Vi har inga vinstkrav, utan allt handlar om att få dem som kommer hit att växa och utvecklas och kanske så småningom få ett vanligt jobb, fortsätter hon och berättar hur fantastiskt det är att se hur människor efter en tid vågar ta plats. Hur de sträcker på sig och känner sig stolta över att ha ett jobb att gå till och hur hela tillvaron ordnar upp sig med skuldsanering och kanske fixade tänder.

Gemensam frukost

– Här känner de sig som alla andra och är delaktiga i samhället. De känner sig sedda och bekräftade och det är stort, konstaterar Jane och tillägger att även den sociala gemenskapen är jätteviktig. 

Tidig förmiddag bjuds det på en gemensam frukost. Då har alla chansen att umgås en stund innan arbetet drar igång. De som varit här länge blir förebilder och stöd för de nya.

Solskenshistorier finns, även om många fortsätter att kämpa i uppförsbacke när OSA-anställningen upphör. Några stadsdelar har ett flexiblare förhållningssätt till rekommendationen att en OSA-anställning inte bör vara längre än två år och låter den som är motiverad, men inte hittat någon ny plats, få fortsätta ett tag till.

Övre medelåldern

Jane skakar på huvudet. Hon tycker att det är helt absurt att slänga ut personer som närmar sig pensionsåldern till en osäker och otrygg tillvaro utan vettig sysselsättning.

– Varför kan inte de som vill, och som inte har så stor möjlighet till något annat, inte bara få vara kvar och jobba? De mår bra av att ha en meningsfull vardag och kostnaderna för samhället skulle absolut inte bli högre, snarare tvärtom, säger hon med en suck.

Många som är här är i övre medelåldern, har olika typer av beroendesjukdomar och i vissa fall hemlöshet i bagaget – de är personer som står utanför arbetsmarknaden. De flesta är nyktra/drogfria, men självklart måste man vara spik nykter på jobbet, annars får man åka hem och ta minst en dags karens innan man får en chans att återvända för ny provtagning. Handläggare kontaktas och personens framtid diskuteras.

– Vi har en alkomätare och drog-test-utrustning och kan begära att testa en person som vi misstänker är onykter eller oren. Det är en trygghet för alla som jobbar hos oss. Man ska kunna lita på att detta är en helt drogfri miljö, säger Jane.

Hon känner till flera som, tack vare sin tid på Möjligheternas hus, har vänt sitt liv.

– En kille blev drogfri och utbildade sig till hantverkare. I dag lever han ett helt vanligt liv med jobb och lägenhet.

Verksamheten växer

Möjligheternas hus har funnits sedan 2004 och i nuvarande lokaler sedan 2010. Verksamheten har vuxit och blomstrat under åren och är i dag en välbesökt och populär arbetsplats och second handbutik som har både sjysta priser och villkor.

– Vi sysslar med hållbarhet i ordets rätta bemärkelse. Dels jobbar vi socialt med människor och dels med återvinning av begagnade prylar. Det känns bra att sådant som annars kanske skulle slängas får ett förlängt liv. Det vi ändå måste göra oss av med, eftersom vi måste ha en viss omsättning på våra saker, exempelvis textilier, skickas vidare till ytterligare återvinning, säger Jane och berättar att gamla böcker hämtas och omvandlas till nytt papper. 

Allt arbete bakom kulisserna sker måndag till onsdag, då man tar emot eller hämtar det som folk vill bli av med. Det kan handla om allt ifrån en samling krukor till ett helt dödsbo. Sakerna sorteras och gås igenom innan de prismärks – eller skickas vidare. Man erbjuder också en hemkörningsservice till kunder som inte har möjlighet att själva transportera hem sina fynd och det sker vanligen i början av veckan.

Torsdag morgon blir tempot ett annat, eftersom butiken öppnar. En som ser fram emot kundtillströmningen är 54-årige Anders. För en månad sedan kom han hit för att arbetsträna – och han stortrivs som medarbetare på bok-avdelningen med sina 8 000 titlar. 

Det var han själv som tog kontakt med Möjligheternas hus och när han, efter en intervju, fick veta att han var välkommen pratade han med sin socialsekreterare som gav grönt ljus.

Slutade dricka

Anders har ett långt alkoholmissbruk bakom sig. Han är utbildad finsnickare och har även arbetat som kock, men alkoholen har satt krokben för honom genom livet. Strax före jul satt han och tiggde på gatan. 

– Någonstans där kände jag att jag hade nått min botten. Jag fick nog. Det var graven eller skärpning. Så jag slutade helt enkelt att dricka. Nu har jag varit nykter i fyra månader och bor på ett drogfritt stödboende, säger Anders, som behöver vistas i helnyktra miljöer för att inte riskera att trilla dit igen. För han är fortfarande skör.

– Jag tycker att det är kanon att vara här, det är länge sedan jag hade ett jobb. Jag gillar utmaningar och här lär jag mig något nytt varje dag. Och så får jag massor av uppskattning för det jag gör, säger han med ett leende.

Lång kö utanför

Klockan närmar sig tolv och utanför Möjligheternas hus ringlar sig kön av fyndsugna handlare och privatpersoner lång. Exakt på klockslaget öppnas dörrarna och lokalen fylls snabbt av folk som river och sliter i husgeråd och kläder i jakt på det ultimata fyndet.

Bakom kassan står Jane och Anders och blickar stolt ut över den välordnade och proppfulla butiken. Dagen har börjat på topp och kommer bara att bli bättre.