DEBATT. Frågan om falska nyheter exploderade när forskare påpekade vilken inverkan de hade haft på politiska händelser under de senaste åren, som presidentvalet 2016 i USA och folkomröstningen om Brexit. I båda fallen hölls falska nyheter, som ofta handlar om polariserande ämnen, ansvariga för att ha fått väljare att förstärka sina politiska åsikter. Eller, i de fall väljarna inte hade bestämt sig innan, att göra ett radikalt val.
Falska nyheter används även om personer med utländsk bakgrund för att elda på främlingsfientlighet, samtidigt som stödet till högerradikala partier i Europa växer. Även om sanningshalten i sådana ”nyheter” senare ifrågasätts är effekterna långvariga. Detta eftersom studier visar att exponering i sig är tillräckligt för att öka nyheternas trovärdighet.
Om vi blickar tillbaka i historien, kan vi dock se att desinformation inte är något nytt fenomen, framför allt inte i tider av kris. Under paraplybegreppet desinformation hittar vi den nya termen ”alternativa fakta”. Alternativa fakta analyserar, beskriver eller rättfärdigar verkligheten på grundval av falska och förutfattade antaganden. Ett exempel på det är vetenskaplig rasism, som grundade sina antaganden på pseudovetenskapliga teorier.
Falska nyheter är å andra sidan påhittade historier som fabricerats och delats med ett specifikt syfte. Ett historiskt exempel är den antityska bluffen, som skapades år 1917 av brittiska tidningar. Där hävdade man att tyskarna hade öppnat en fabrik där de använde mänskliga kroppsdelar för att tillverka produkter. Samma historia återuppstod under andra världskriget, men den här gången användes den av nazisterna för att tysta de anklagelser som hade börjat cirkulera om det pågående folkmordet. Just den här bluffen anses av många forskare ha gjort att allvaret i situationen i de av Tyskland ockuperade områdena underskattades.
Vi kan redan se ett mönster i de här exemplen. Både alternativa fakta och falska nyheter har historiskt använts för att rättfärdiga någon form av struktur eller för att driva och försvara politiska ideologier. I dag utsätts människor för en större mängd information, vilket gör källkritiken svårare.
Sociala medier kan också vara ganska stängda miljöer, där användare huvudsakligen interagerar med vänner och bekanta som de tenderar att dela åsikter, smak och värderingar med. Detta förvandlar som bekant sociala medier till så kallade ”ekokammare”, där endast en åsikt ljuder om och om igen, vilket leder till en förstärkning av ens egna övertygelser.
De som är mest utsatta för alternativa fakta och falska nyheter är inte de som redan har djupt rotade radikala idéer. De representerar fortfarande en minoritet. De mest utsatta är snarare den stora massan av användare som inte har bestämt sig, är oengagerade och som är osäkra på sina politiska värderingar, och som därför lätt byter sida.
Internet kan vara ett kraftfullt demokratiskt verktyg. Det främsta som internet har bidragit till är dess förmåga att ge alla en oändlig tillgång till fakta och åsikter, att riva ner gränser och att även ge historiskt underrepresenterade röster möjligheter att göra sig hörda. Det här är förstås också ett tveeggat svärd. Verktyg för faktagranskning kan visserligen vara användbara för att flagga artiklar som innehåller felaktiga fakta. Men som jag ser det kommer förändring på lång sikt bara uppnås genom att användarna får möjlighet att jobba på sitt kritiska tänkande, och att bli medvetna om den märkliga dynamik som kan uppstå i sociala medier.
Detta arbete bör vara förebyggande och genomföras i stor skala i skolor. En annan kritisk grupp är den del av befolkningen som är ovana internetanvändare, och de som började använda internet senare i livet. Även de bör få möjlighet att delta i ett program för ökad medvetenhet om strukturen i online-miljöer och hur algoritmer och sökmotorer fungerar. Detta för att bli medvetna om den dynamik av socialt inflytande, som exempelvis ekokammare och filterbubblor, som lätt bildas på sociala medieplattformar.
