DEBATT. ”Bli vegan”. ”Ät växtbaserat”. ”Testa vego”. Har du hört liknande uppmaningar? Kanske du själv har blivit aktiv för djuren på den vägen. Men tänk om denna väg har varit fel fokus för djurrättsrörelsen? Skulle vi kunna uppnå djurens frigörelse snabbare genom att fokusera på företag, politiska beslut och lagar snarare än individuell förändring?
Det finns tecken på att vad djurrättsrörelsen har gjort hitintills fungerat hyfsat bra. Vi har idag fler djurrättsgrupper och betydligt större, och bättre, utbud av veganska produkter i affärerna än för tio år sedan. Men även om köttkonsumtionen i Sverige har minskat något de senaste åren så har det faktiskt aldrig dödats så många djur på Sveriges slakterier som det görs nu. Globalt är ökningen av utnyttjandet och dödandet av djur ännu större. Det har gjorts så få opinionsundersökningar att det är svårt att veta om antalet vegetarianer eller veganer ökar och i så fall hur mycket. Men det verkar tyvärr som att det åtminstone inte är någon större ökning under de senaste årtionden, varken i Sverige eller internationellt. Det är lätt att få känslan att djurrättsrörelsen står och stampar. Något nytt behövs.
Förenklat finns det två vägar till att stoppa djurutnyttjandet – att stoppa konsumtionen eller produktionen av djur. Det är den individuella konsumtionen av djur som djurrättsrörelsen fokuserat på och betydligt mindre på produktionen – alltså de företag som utnyttjar djur och de politiska institutioner som tillåter och stöttar sådan produktion.
Det är inte lätt att veta vilket av dessa spår som är bäst att fokusera på för att förändra ett samhälle. Men vi kan åtminstone lära oss av historiska rättviserörelser kring vad som fungerade bättre och sämre. På 1700- och 1800-talet var ”Free Produce Movement” (FPM) en del av antislaverikampen. FPM-aktivister ansåg att konsumenter av slavtillverkade produkter var individuellt ansvariga för slaveriet. Genom att bojkotta dessa produkter kunde slaveriet avslutas. Den betydelsefulla abolitionist-ledaren William Lloyd Garrison var själv först en anhängare av metoden men sa senare att strategin var fel och ett slöseri med tid. Antislaverikampen skiftade till att fokusera på förbud av slaveri genom politiska beslut, vilket lyckades.
Miljörörelsen fokuserade länge på att få fler att återvinna, köpa miljövänliga lampor, undvika att flyga med mera. Men idag satsar många miljöorganisationer mer på att kräva politiska beslut och kraftfulla regleringar av företag för att miljön ska kunna räddas.
”Om alla blir veganer har vi inte längre något djurutnyttjande” säger vissa och det är sant. Men att få alla att bli veganer på egen hand kan vara nästintill omöjligt eftersom människor påverkas starkt av grupptryck. Forskning visar att människors beteende i hög utsträckning formas av vad andra gör, till exempel när det gäller valet av musik eller droganvändning, och ja, val av mat. I ett samhälle där normen är kött är det svårt att bli vegan och att behålla den växtbaserade kosten.
Kan djurrättsrörelsens fokus på att folk ska bli veganer passivisera? ”Moral licensing” är ett begrepp inom psykologin som går ut på att människor efter en god gärning tenderar att ge sig själv ett moraliskt frikort där de inte bryr sig lika mycket om resten av sitt handlande. Veganer kan tänka ”att jag gör en tillräckligt stor uppoffring genom att avstå från animalier” vilket kanske gör att de i mindre utsträckning är engagerade för djuren. Kan det vara ett skäl till att djurrättsrörelsen idag inte är större?
Vi har nu tittat på begränsningar kring individuella val för djuren. Hur effektivt kan förbud vara som ett alternativ? Låt oss titta på tre svenska exempel: förbud kring barnaga, rökning och krav på bilbälte. Sverige förbjöd barnaga som första land i världen 1979 genom ett beslut i riksdagen. Detta var långt ifrån en självklarhet. Under 1960-talet blev fler än 90 procent av alla svenska barn utsatta för fysiska bestraffningar. Idag är det några få procent. ”Lagen [mot barnaga] har haft en kraftigt normerande effekt” säger Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris, Barnens rätt i samhället (Svd 2019.07.01). Han tillägger: ”Det är intressant att se, för åren innan förbudet kom var det väldigt få som trodde att det skulle ha någon effekt. Det fanns många som förlöjligade lagstiftningen och menade att man inte kan lagstifta om det som sker i hemmet.”
1974 var det omkring 35 procent av svenskarna som använde bilbälten i framsätet. När lagen om bilbältestvång infördes för de i framsätet 1975 så ökade användningen raskt till 85 procent. Den har sedan dess ökat till omkring 98 procent idag. 2005 infördes förbud av rökning på restauranger och krogar i Sverige. Jag minns själv hur diskussionen gick innan rökningen i utelivet stoppades. Många var de som klagade på att friheten togs från dem. Andra hävdade att förbudet skulle innebära slutet på kroglivet. Så blev det inte. Idag tror jag att väldigt få skulle vilja gå tillbaka till de hälsofarliga och illaluktande rökmiljöer som restauranger och krogar var innan 2005.
Det är mycket svårt att tänka sig att användning av bilbälte, bekämpning av barnaga eller ett rökförbud i utelivet skulle kunnat uppnås i samma höga grad med en uppmaning till var och en att ta sitt eget individuella ansvar, utan förbud. Men frågan är förstås om ett förbud av slakt eller djurutnyttjande har någon chans att få majoritet i riksdagen och i andra beslutande organ i Sverige. Ett sådant förbud känns väldigt avlägset idag. Politiker måste känna att de har en tillräckligt stor del av befolkningen bakom sig för att våga ta sådana beslut. För att det ska kunna ske krävs opinionsarbete. Därför sjösätts i sommar kampanjen Stoppa slakten.
Större förändringar i ett samhälle sker sällan över en natt utan med gradvisa förändringar. Så kommer det att vara även med att stänga slakterierna. Viktiga steg på vägen mot ett köttfritt samhälle kan vara: att sätta ett nationellt/kommunalt mål för minskad köttkonsumtion, ta bort subventioner på djurprodukter, införa köttskatt, införa rättighet att bli serverade veganmat inom samhällets alla delar, utmana eller förbjuda propaganda från köttlobbyn, skapa köttfria zoner och att inspirera och underlätta för växtbaserad mat genom ökad satsning på forskning och reklam.
Massdödandet av djur bör inte reduceras till en konsumtionsfråga som ska vara upp till var och en att stötta med sina pengar eller inte. Det massiva utnyttjandet av djur kan inte endast ligga på axlarna av enskilda individer. Det enda rimliga är att demokratiskt förbjuda utnyttjandet och dödandet av djur.
