Kärleken till sången följde med Håkan Björk när han tog språnget som 25-åring över Bottenviken från Finland i början av 1970-talet. Han berättar att som arbetskraftsinvandrare i Olofström möttes han av ett Sverige i högform som öppnade sina armar för alla som ville bidra till samhällsbygget. När sedan Olof Palme blev statsminister och sade sig vilja satsa ännu mer på den offentliga sektorn imponerade det på Håkan Björk.

– Jag tyckte det var underbart! Jag älskade den arrogante adelsmannen Palme som var ledare för ett socialistiskt parti och den fantastiska välfärden som fanns i det välordnade Sverige. Samtidigt klagade min finländska mamma över att svenskarna levde över sina tillgångar. Hon fick rätt först tjugo år senare, säger Håkan Björk och skrattar.

Som lärare i grundskolan tog han tog intryck av den svenska skolans nya läroplan som för första gången ville att eleverna skulle vara kritiska och ifrågasättande. Hans kollegor brukade nedlåtande referera till de styckena som “poesidelen” av läroplanen, eftersom de inte trodde det var bra att uppmuntra sådana tendenser hos barnen.

– Den där poesidelen blev mitt livselexir under min tid som pedagog.

Landsbygden utarmades

Mot slutet av 1970-talet blev det klart hur samhällsservicen börjades urholkas på landsbygden. Butikerna stängde ned och vårdcentraler flyttade. Människorna började röra sig mot storstäderna. I hans egen familj hölls en omröstning och Håkan Björk förlorade. Familjen flyttade till Umeå.

– Jag ville inte alls flytta men eftersom jag tror på den demokratiska processen så vara det bara att lyda beslutet.

På den tiden arbetade han som kooperativ rådgivare åt Koopsam. En kväll skulle han skjutsa en skotsk föreläsare som hade haft ett föredrag på ABF till flygplatsen i Tärnaby. Under den vindlande färden på isiga vägar fick han sitt livs Heureka-ögonblick.

– Han berättade hur de i Skottland hade en speciell företagskonstruktion som de kallade community business. Det var företag som var vinstdrivande men där vinsten återinvesterades i företaget och samhället, så kallat profit for a purpose.

Det blev ett tiotal resor för Håkan Björk till Skottland för att se hur community business fungerade i praktiken. Till en början stötte han på hårt motstånd på hemmaplan. Folk förstod inte varför han inte bara startade ett kooperativ där företaget gagnade medlemmarna.

– Det fina i kråksången var ju att ett community business-företag har en bredare syn på hur det kunde bidra till samhället och inte bara till ett fåtal medlemmar, säger Håkan Björk.

Efter att vårdcentralen hade lagts ned i Jörn, som ligger en bit utanför Skellefteå, förstod Håkan Björk att här fanns det möjlighet att testa community-tanken. Han drog igång en kampanj för att få Jörnborna att driva vidare vårdcentralen i egen regi.

– Det var helt fullt i samlingssalen när jag presenterade våra idéer. Det slutade med att 65 procent av jörnborna blev medlemmar i det nya företaget.

Gemenskapsföretag

Han döpte om konceptet till gemenskapsföretag och klurade ut att om man lade upp företagskonstruktionen på ett visst sätt skulle det fungera med svensk lagstiftning. En ideell förening med allmännyttigt syfte fick äga ett affärsmässigt aktiebolag som i sin tur drev företaget. Men det är medlemmarna i föreningen, eller “det sociala kapitalet”, som är drivande och styr. Företaget drivs med vinstintresse och den vinst som uppstår återinvesteras i företaget eller vad nu medlemmarna tycker det gör bäst nytta inom ramarna för föreningens allmännyttiga syfte.

– Vårdcentralen i Jörn drev både tandvård och hälsovård för flyktingar ett tag och fungerade i över tjugo år innan utflyttningen gjorde att behovet inte längre fanns, säger Håkan Björk.

Försöket i Jörn fick stor uppmärksamhet i tider när de flesta mindre byar gick förtviningsdöden till mötes.

– Mitt enda misstag var att jag var så uppslukad i att driva de här företagen att jag glömde den kommunikativa biten att sprida idéerna vidare. Tiden räckte inte att försöka nå ut med gemeskapsföretag och påverka politiker och medier, säger Håkan Björk.

Han är övertygad att gemenskapsföretag skulle vara idealiskt idag när så många företag inom skola och hälsovårds ägs av stora bolag där vinsterna delas ut till ägarna istället för att gå tillbaka i verksamheterna.

Drivs av eldsjälar

Ett annat projekt var ett litet hotell som han drev med personer med olika funktionsnedsättningar. Också det var en framgång som fungerade under många år, men när ingen annan ville driva det med samma drivkraft som han själv rann det ut i sanden.

– Det enda företag som fortfarande är i drift är Kulturakademin i Storuman. Men mycket bygger på en fantastisk eldsjäl som håller igång det. Musikskolan har haft musikklasser, event och folkbildning för tusentals elever under åren.

Idag fortsätter arbetet med att försöka nå ut med tankarna kring gemenskapsföretag. Trots att han borde vara pensionär med tanke på åldern arbetar han som konsult för företag som vill göra sociala bokslut.

– Det är en metod där företagen och organisationer kan redovisa sin sociala resultat på liknande sätt som sina ekonomiska. Man mäter de sociala effekter som företagen har på samhället och som sedan kan analyseras och redovisas utåt, säger Håkan Björk.

Operasjungande ollon

Och så var det sången då. Under många år sjöng han opera som tenor på Norrlandsoperan men insåg att tiden hade kommit ifatt honom kroppsligt för några år sedan.

– Vi var utklädda till ollon och skulle hoppa in i en gigantisk gummimun. Det var en föreställning med med många sexuella anspelningar och handlade om överflödssamhället. Problemet var bara att jag förstod att jag inte mäktade med de där långa hoppen som ollon längre, säger Håkan Björk.

Har vunnit pris som “årets vårdförnyare”, 2002 och fick även utmärkelsen “pionjär inom socialt företagende” 2016.

Arbetar idag som konsult och har utvecklat två egna som han kallar not-for-profit företagande och social impact accounting.