Kvinnojourer i Sverige har varit snabba att ställa om sin verksamhet när samhället stängts ner till följd av coronapandemin. Det visar ny forskning från Malmö universitet. Kvinnor som isolerades med våldsamma män erbjöds hjälp genom nya metoder och tillvägagångssätt.
Om möjligt arbeta hemifrån, gå inte ut i onödan, håll social distans, träffas inte i grupp. Med mera. Så har rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten sett ut under coronapandemin.
För många har restriktionerna inte bara inneburit tristess och en saknad av nära och kära, för många har det också inneburit en rädsla för livet. När samhället stängdes ner medförde det också en ökad risk för att utsatta kvinnor isolerades tillsammans med våldsamma män.
Snabbt agerande
Med det följde också stora utmaningar för landets kvinnojourer, något som forskare vid Malmö universitet tar upp i forskningsartikeln ”Den sårbara gemenskapen – Kvinnojourer under covid-19-pandemin”. Där belyser man de utmaningar som ett antal kvinnojourer i södra Sverige möttes av och hur man ställde om verksamheten för att tackla pandemins utmaningar.
– Kvinnojourerna var snabba att mobilisera och utökade tidigt sin tillgänglighet med chatt och jourverksamhet och förändrade också säkerhetstänket, säger Charlotte Petersson, en av författarna till artikeln.
Hon fortsätter:
– Om man måste ringa hemifrån kanske förövaren finns nära, det blir svårare att tala öppet. Det gjorde att kvinnojourerna fick ändra samtalen och hur man ställde frågor.
Svårt att dra slutsatser
Några exakta uppgifter om hur nedstängningen har påverkat samhällets sårbara grupper finns dock inte nuläget, enligt forskarna. Det har samlats in data, både nationellt och internationellt, kring våld i nära relationer under pandemiåret men resultaten är både skiftande och svårtolkade. Det reflekteras även i arbetet hos landets kvinnojourer.
– Det är svårt att dra generella slutsatser. En del har upplevt ett ökat söktryck medan andra berättar om en avsaknad av kontakt, att våldsutsatta inte kontaktar dem i samma utsträckning som innan pandemin, säger Charlotte Petersson.
– Kvinnojourerna måste då förlita sig på vad man vet sedan tidigare, hur det brukar se ut i anslutning till semestern och julen när förövaren är mycket i hemmet. Egentligen kan man bara ana hur den våldsutsatta har det.
Läs mer: Här kan du ta del av forskningsartikeln i sin helhet
