Svenskans unika tolkning

Se, sex och me’nsis bildar tillsammans det latinska ordet seme’stris, som ligger till grund för vårt eget ord semester. I antikens rom var vissa ämbeten begränsade i tid till sex månader. I 1700-talets Frankrike var “semestre” den sex månaders tjänstledighet som officerare inom militären kunde begära. En teori är att svenskan har via det militära lånat in ordet och det sedan har spridit sig till att betyda ledighet i andra delar av samhället.

På andra språk används semester mer som svenskans termin och betecknar ofta en skoltermin som löper ett halvår eller ett halvt läsår. Det vill säga, tvärtom från betydelsen av ledighet som på svenska. Det verkar vara unikt för svenskan att använda semester som ledighet, även på närbesläktade danska betyder ordet skoltermin.

En revolutionerande innovation

När vi gick från bondesamhällets naturliga uppdelningar genom årstiderna till att arbeta i fabriker året om blev det snabbt klart att människor slits ut fort av konstant arbete. Jobbdagarna var ofta långa och man arbetade sex dagar i veckan. Det gällde även barn och ungdomar ända sedan tidiga tonåren. Makthavarna insåg att för att folk ska orka med behövdes lagstiftad ledighet. 1938 kom den första lagstiftningen om två veckors semester för anställda. Undantagna var lantarbetare, egna företagare och husmödrar. Tidigare var det bara högre tjänstemän, officerare och högre klasserna som ägnat sig åt semestrande. Hade man tur och hade en trevlig arbetsgivare kunde man kanske få några dagars ledighet med med lön.

Semesterrätten utökades 1951 till att gälla tre veckor och 1963 till fyra veckor. Den nu rådande lagen trädde i kraft 1978 och ger rätt till fem veckors semester. Lagen reglerar även semesterår, semesterledighet, semesterlön och semesterersättning.

Nyvunnen frihet och livsstil

I början diskuterades det mycket vad arbetarna skulle företa sig under sin semester. Det befarades att de skulle supa bort eller slösa bort tiden utan att vara nyttiga. Folk uppmuntrades till att motionera och ge sig ut i naturen, eller använda tiden till studier. Semestrandet gav upphov till nya intressen och behov. Park- och rekreationsanläggningar grundades. Den inhemska turismen tog fart. Man gav sig ut på vandringar, cykelsemestrar och till sjöss med kanot eller segelbåt. 1942 infördes obligatoriska friluftsdagar i folkskolan. Friluftsliv var på mode och barnen skulle lära sig om hälsa och naturkunskap. Det lantliga var fortfarande idealet för arbetarna som ofta flyttat in till tätorter. Sommarstugor började byggas, särskilt efter Andra världskriget var det populärt att bygga sin egen sommarvistelse.

Sangria och backpacking

När charterturismen tog fart på allvar blev det vanligt med utlandssemester. Den stora favoriten bland turistmål var Spanien. Där lärde vi oss dricka sangria och gå på grisfest. Semestern skulle vigas åt lättja och nöjen. Borta var pliktkänslorna från folkhemsbygget. Även att åka med Interrail-biljett blev populärt under 1970-talet. Men där låg fokus mer på att lära sig om andra länder i Europa. På senare år har Thailand blivit det stora resmålet för svenskar, men den trenden kan komma att ändras i takt med att folk väljer bort flyget till förmån för andra former av turism. Med coronapandemin har begrepp som “staycation” eller “hemester” kommit att beteckna fenomenet att stanna hemma under ledigheten.

Har du rätt till semester?

Det är semesterlagen som reglerar antalet semesterdagar en anställd kan få. Även kollektivavtal och eventuella överenskommelser med arbetsgivaren spelar in. Dagarna kan vara betalda eller obetalda. Semesterlagen stipulerar 25 dagars semester per år oavsett ålder eller anställningsform och räknas från 1 april. Bara hela dagar räknas, det går inte att ta semester en halv dag. På vissa arbetsplatser eller enligt vissa kollektivavtal kan man få längre semester, som inom stat och kommun där det är brukligt med en så kallad gubbvecka för personer som är äldre än 40 år. Om du har kortare anställning än tre månader kan semestern avtalas bort, men då utgår en ersättning som inte får räknas in i lönen utan ska redovisas separat.

Källor: Unionen, Populär historia, Wikipedia, Sörmlands museum