Malleshwar Rao är i dag 27 år och har ett välavlönat arbete i hemstaden Hyderabad. Som liten tvingades han redan som nioåring att börja arbeta som daglönare inom byggindustrin tillsammans med sina föräldrar. På byggena brukade han tilldelas enklare arbetsuppgifter av chefen, och den lilla lön han fick bidrog till att hans föräldrar skulle kunna ställa fram mat till honom och hans yngre bror.

– Det var ett hårt liv och det fanns aldrig tillräcklig med mat hemma. Jag brukade gå i skolan på morgonen och sedan gå och arbeta, för att sen gå hem och göra läxorna. Livet var så stressigt, jag hade sällan tid för lek, berättar Malleshwar Rao för IPS.

Dessutom brukade han arbeta extra som diskare och hjälpreda på lokala restauranger.

– Fördelen med det var att jag kunde få lite av den överblivna maten. Jag brukade äta en del av den och ta med resten hem till familjen.

Han lyckades samtidigt gå klart skolan. Och med stöd av en lokal organisation kunde han sedan läsa vidare på en lokal högskola där Malleshwar Rao fick en ingenjörsexamen.

Efter utbildningen fick han ett välbetalt arbete på ett internetföretag.

– Mina föräldrar var överlyckliga eftersom jag var den första i familjen som fick en utbildning och hade lyckats hitta ett bra och högavlönat jobb. Min mamma grät av lycka i flera dagar, berättar han.

Med tiden valde dock Malleshwar Rao att säga upp sig för att i stället starta ett eget företag.

– Samtidigt har kampen mot hungern förblivit viktig för mig, så jag startade en organisation där vi samlar in överbliven mat från lokala restauranger som sedan skänks bort till fattiga familjer. Det minskar matsvinnet och har gjort det möjligt för tusentals personer att slippa gå och lägga sig hungriga.

Under pandemin har organisationens 30-tal volontärer arbetat med att stötta drabbade familjer. De har bland annat distribuerat mat i under nedstängningarna i samband med den andra coronavågen, som har slagit så hårt mot Indien.

Organisationen har även delat ut skyddsutrustning och hygienartiklar till personer som arbetar inom byggindustrin. Insatserna finansieras genom insamlingar via sociala medier.

Malleshwar Rao säger att han i samband med frivilligarbetet ofta möter barn som får honom att minnas svårigheterna under hans egen barndom.
Enligt Internationella arbetsorganisationen ILO finns det över tio miljoner barn i åldern mellan 5 och 14 år i Indien som tvingas arbeta för att bidra till sina familjers försörjning.

Experter betonar att ett av de stora problemen i landet är den dåliga efterlevnaden av gällande regler.

Ranjana Kumari, chef för den Delhi-baserade tankesmedjan Centre for Social Research, säger att även om barnarbete är förbjudet, så finns det många kryphål som gör att barn ändå kan exploateras.

– Det handlar om fattiga barn som tvingas utföra farliga arbetsuppgifter i olika industrier, som på tegelbruk, i stenbrott, på glasbruk eller inom tobaksindustrin. De går miste om sin skolgång, men löper också hög risk att utsättas för prostitution eller människohandel redan som mycket unga. Tillämpningen av lagarna måste skärpas, slår Ranjana Kumari fast.

Samtidigt visar exemplet med Malleshwar Rao hur avgörande möjligheten att få en bra utbildning kan vara för många barn. Hans organisation har fått flera utmärkelser för sitt lokala arbete.

– Pandemin har lockat fram både det sämsta och det bästa bland människor. Men jag har ett livslångt mål som handlar om att ingen ska behöva gå hungrig. Och även om jag ännu inte tjänar stora pengar på mitt företag så har jag tillräckligt för att både kunna försörja min familj och bidra till att ställa fram mat åt dem som saknar det, säger han.