För 50 år sedan tillfrågades inte samer om tillstånd vid öppnandet av gruvor och nu varnar forskare för att historien upprepar sig och att samerna inte tillfrågas i dag i samband med eventuell nyöppning av gruvan i Västerbotten.
Rasmus Kløcker Larsen är forskare vid Stockholm environment institute och en av författarna till två nya rapporter om effekterna från gruvnäringen utifrån ett samiskt perspektiv.
– När gruvan öppnades var samerna inte ens accepterade som ursprungsfolk. Mycket har hänt sen dess, men rent praktiskt har det inte hänt mycket i vardagen för samerna vad gäller inflytande över mark och naturresurser. Så länge vi inte uppdaterar miljöbalken och minerallagen enligt urfolksrätten så kommer staten och företag fortsatt kunna köra över samebyarna, säger han till tidningen Aktuell hållbarhet.
Enligt resultaten har gruvdriften haft omfattande påverkan på samelivet, både under driftperioden och efteråt.
”I nutid handlar de största konsekvenserna om påverkan från vägen som drogs i tidigare väglöst land och störningarna på renen från besöksnäringen. Detta har försvårat för renen att finna betesro, inneburit omfattande merarbete och ökade kostnader för samebyn vid samling och flytt, samt medfört stress och oro för samebyns medlemmar liksom även förlust av traditionell kunskap,” skriver forskarna i rapporten Renen får aldrig betesro.
I maj publicerade också Luleå tekniska universitet resultaten från ett annat forskningsprojekt som handlade om svensk mineralpolitik ur ett samerättsligt perspektiv, rapporterade Sveriges radio. Där var en av slutsatserna att Sverige tar mindre hänsyn till de samiska rättigheterna när det gäller gruvindustrin än de nordiska grannländerna.
