Har du hört om den syriske mannen som fick tre stora bostadsrätter i Saltsjöbaden av kommunen till sitt harem? Historien valsade runt i medierna förra veckan, följd av upprörda kommentarer om kommunernas ekonomi, bostadssituationen i Nacka och månggifte i en enda röra.

För det första är det inte helt sant. Det här är vad som hände: Några hundra flyktingar placerades i Nacka och behövde bostad. Nacka kommun är en av de 14 svenska kommuner som har sålt sina bostadsbolag. Det finns ingen kommunal bostadsförmedling och ont om hyreslägenheter. Lösningen blev att köpa bostadsrätter och hyra ut dem till flyktingarna max ett par år, tills de kan ordna något eget. När bostadsrätterna inte behövs längre säljer kommunen dem.

Sen var det just den här familjen: sexton barn och deras fyra föräldrar, tre kvinnor med barn och gemensam man eller en man med tre fruar och sexton barn. Eller hur man nu vill se det.

De lokala sverigedemokraterna gick ut i media och kopplade samman de dyra bostadsrätterna med de tre fruarna. Som Daniel Bergqvist (SD) sa förra veckan till SVT: ”… en familj som man fördelar på tre bostäder, en kostnad på närmare 14 miljoner kronor, det tycker vi är ett vansinnigt sätt att hantera kommuninvånarnas  pengar på. (…) Vi menar på att i det här fallet så handlar det också om en familj, där vi har tre fruar och en man, det vill säga, en polygamifamilj.”

Man kan också säga att kommunen hanterade invånarnas resurser på ett vansinnigt sätt 1996 när de sålde AB Nackahem för att finansiera omsorg, skolor och annat som normalt betalas via skatt. Det är kort sagt Nacka kommuns eget val att inte ha hyresbostäder att tillgå. På längre sikt ska bostadsrätterna som sagt säljas, troligen med vinst. Det handlar alltså inte om en kostnad på 14 miljoner för kommunen. När flyktingfamiljen flyttar har kommunen kvar lägenheterna och därmed värdet för dem.

Avsikten med att blanda in polygami i den ekonomiska diskussionen kan bara ha varit att misskreditera flyktingar – det skulle ju inte göra någon skillnad för ekonomin om de tre kvinnorna hade haft varsin man eller ingen alls. Men det tog skruv. Bland annat skrev debattören Bahareh Mohammadi Andersson, medlem i Liberalerna, på Aftonbladet Debatt att Nacka kommun hade ”byggt upp ett harem i sin kommun”. ”Hur många kliv bakåt är vi beredda att ta? Vad är nästa steg? Får detta ske 2017?”

Lite fånigt, kan man tycka. Familjen fanns redan och är inte skapad av Nacka kommun. Och ja, den får finnas i Sverige. Visserligen är polygami olagligt, men utländska medborgare som kommer hit och redan har gift sig i ett annat land brukar få fortsätta att vara gifta. Det finns en lag som säger att myndigheterna inte måste upplösa äktenskapen, mest för att det vore opraktiskt.

Den lagen är ifrågasatt – i våras gav riksdagen regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning med målet att ändra den. Och i den allmänna upprördheten omkring Nackafamiljen gav migrationsminister Heléne Fritzon i uppdrag till Skatteverket att ”se över de fall av månggifte som finns i folkbokföringen” och utifrån det undersöka om lagen behöver ändras.

Men problemet är inte polygamin i sig. Det finns människor som helt lagligt och frivilligt lever i polyamorösa förhållanden och gärna skulle gifta sig om de fick. Problemet är att kvinnor i polygama äktenskap inte alltid har fått välja och att rätten att gifta sig med flera, i de länder där det förekommer, enbart är en rättighet för män. Patriarkala strukturer helt enkelt.

Att upplösa äktenskap för att de är polygama är därför att skjuta bredvid målet. Det är kvinnoförtryck som ska vara olagligt, oavsett hur förhållandet ser ut. Förtryck överhuvudtaget. Om lagen ska ändras vore det bättre att tillåta äktenskap mellan flera personer, oavsett kön. Om de tre kvinnorna i Nacka vill ha hjälp med sin familjesituation ska de få det. Men att upplösa deras äktenskap utan att fråga dem är inte hjälp utan mer förtryck.