Under Feministiskt initiativs kongress 2021 uppdaterades partiets hemlöshetspolitik med flera konkreta förslag som forskare länge förespråkat och som efter beprövade erfarenheter från Finland observerats vara mycket framgångsrika.
Fi föreslår exempelvis att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att utföra nationella hemlöshetsmätningar, där alla individer som lever hemlösa inkluderas. I dagsläget görs hemlöshetsmätningar alldeles för sällan och i mätningarna missas papperslösa som lever i hemlöshet i Sverige. Bostad är en mänsklig rättighet (liksom rätten till mat, hälsovård och sanitärt acceptabla förhållanden) i enlighet med artikel 25 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Individer får inte diskrimineras mot bakgrund av sin juridiska status, Sverige måste börja att förhålla sig till detta. Ett första steg är att kartlägga och mäta hemlösheten så korrekt som det går och inte utesluta stora samhällsgrupper. Kontakt och samarbete med ideell sektor ser vi som särskilt viktig i sammanhanget.
Fi föreslår också att regeringen anställer en nationell hemlöshetssamordnare. Denne bör bland annat få till uppdrag att skapa långsiktiga samförståndsavtal med kommunerna där hemlösheten är som störst för att säkerställa ett strategiskt och målinriktat arbete för att minskad hemlöshet. Därutöver föreslår vi att regeringen upprättar ett långsiktigt bostadslöshetsprogram med högt uppsatta mål och innehållande en tydlig strategi med insatser och åtgärder för att minska hemlösheten i Sverige.
Sverige har enbart haft en nationellt antagen hemlöshetsstrategi som varade mellan 2007 och 2009 och vars slutrapport döptes till Hemlösheten – många ansikten, mångas ansvar. Den enda nationella hemlöshetsamordnaren som funnits i modern tid, Michael Anefur, anställdes och arbetade 2012–2014, det vill säga under regeringen Reinfeldt. Sedan dess har det varit alltför tyst och stilla från regeringen Löfven trots att ännu fler människor blivit hemlösa i Sverige.
De förslag vi kommer med har som nämnts redan prövats. Finland, som är det enda medlemsland i EU där hemlöshetstalen minskar, har visat att åtgärderna är framgångsrika. Vi är dock inte naiva. Det kommer inte gå på ett kick. Samförståndsavtalen, hemlöshetsmätningar, målsättningar och bostadslöshetsprogram måste åtföljas av insatser. Regeringen måste avsätta resurser för detta, precis som kommunerna behöver göra.
Statsbidrag till kommuner och ideella organisationer för de praktiska insatserna kommer troligtvis vara avgörande, tillsammans med politisk vilja och strategiskt agerande.
Vi vet att det finns rikligt stöd för aktiv politik mot hemlösheten från såväl befolkning som forskarkåren. Vi hoppas och tror att det även finns inom politiken och att våra konstruktiva förslag tas på allvar av jämställdhets- och bostadsminister Märta Stenevi. Kommer du bli den bostadsminister som sätter stopp för de växande hemlöshetstalen? Det hoppas vi.
Ingen ska vara hemlös.
