Till följd av coronapandemin har barnarbetet ökat markant i några av världens fattigaste länder. Det slås fast i en ny studie från Human rights watch. Förhållandena är slavliknande med långa arbetspass och tunga uppgifter.
”I många länder har nedstängningarna verkligen slagit hårt.”
Det säger Jo Becker, påverkanschef vid barnsrättsavdelningen på Human rights watch (HRW), med anledning av en ny studie där man har undersökt hur coronapandemin har påverkat barnarbetet i världens fattigaste länder.
Studien är ett samarbete mellan HRW och människorättsorganisationerna Initiative for social and economic rights och Friends of the nation, där man framförallt har fokuserat på länder som Nepal, Uganda och Ghana.
Totalt har man intervjuat 81 barn i åldrarna 8-17 år. Resultatet är nedslående. Majoriteten av barnen uppger att pandemin, med alla dess nedstängningar, har slagit hårt mot familjernas ekonomi och att det i sin tur tvingat dem, barnen, att börja arbeta.
– Några av barnen som vi pratade med berättade att deras föräldrar hade tagit lån och skuldsatt sig. I och med det har barnen känt sig pressade att börja arbeta för att hjälpa sina familjer och tillgodose deras behov, säger Jo Becker till The Guardian.
Slavliknande arbetsförhållanden
Jobben som barnen tvingas ta varierar till allt från att köra riksha (en asiatisk passagerarvagn som dras av en person, reds anm) och väva mattor till tegeltillverkning och gruvarbete.
Villkoren är i de värsta fallen slavliknande. I samtliga tre ovannämnda länder jobbar mer än en tredjedel av barnen tio timmar om dagen, i vissa fall i hela veckor. I Nepal uppger barn i mattfabriker att arbetspassen ibland har nått upp till 14 timmar.
Barn i Ghana vittnar från sitt håll om arbetsbördan i guldgruvorna där man förväntas lyfta tungt och arbeta med tunga verktyg. Utöver det tvingas man andas in damm från bearbetningsmaskiner likväl som att hantera kvicksilver. Lönen? Enligt studien 20 cedis, motsvarande drygt 28 svenska kronor, för fem timmars arbete.
Eventuell ljusning framöver
Enligt Jo Becker finns det lagstiftning som syftar till att motverka barnarbete i de länder som studien omfattar. Men i och med coronapandemin har den lagstiftningen i princip blivit verkningslös.
– De flesta av de länder som vi har tittat på har bra lagstiftning mot barnarbete som överensstämmer med internationell standard. Men till följd av begränsningarna som covid-19 har fört med sig så genomförs det inga arbetskontroller, säger Jo Becker.
Hon fortsätter:
– När det inte finns någon som övervakar och ser till att reglerna följs så minskar också trycket på arbetsgivare att följa lagstiftningen.
Men det finns kanske en ljusning, förklarar Jo Becker. Dels hoppas hon att man på politiskt nivå återinför barnbidrag, vilket tidigare motverkat barnarbete i flera av länderna, och dels att länderna investerar i nationella tillbaka-till-skolan-kampanjer så snart skolorna öppnar igen.
