I måndags, den 1 juni 2021, skrev krönikören Cissi Wallin en text i Expressen som hon börjar med orden ”jag vill göra avbön”.

Wallin är kanske mest känd för allmänheten som en av de första kvinnorna som under #metoo år 2017 namngav kända män som förövare, i hennes fall en skribent på Aftonbladet som hon fem år tidigare anmält för en våldtäkt som skulle ägt rum 2006. Anmälningen lades ner i brist på bevis, och Wallin har senare blivit dömd för grovt förtal eftersom hon spred hans namn på sina sociala plattformar med en mycket stor mängd följare, och det spreds dessutom vidare även till traditionell media.

Det är dock inte detta hon syftar på när hon skriver om att vilja göra avbön, och det ska inte heller förväntas av henne, oavsett vad man tycker om #metoo och förtalslagen. Det hon syftar på är något som kanske är mest känt bland dem som följer henne på just sagda sociala plattformar, nämligen hennes under många års tid upprepade beteende att hänga ut enskilda personer, kända såväl som helt okända, och framställa dem som ett hot mot feminismen, jämställdheten, eller helt enkelt mot henne själv.

Jag har en vän som råkade ut för detta för ett par år sedan, vi kan kalla henne Astrid. Hon klickade ”hjärta” på en Instagrampost av Person 1, som drev med Person 2 (inte ens Wallin själv alltså) eftersom Person 2 ansåg att Gudrun Schyman borde tänkt på Wallins känslor innan hon bjöd in Aftonbladetskribenten till sin podd. ”Varför tänker inte alla på Cissi Wallins känslor för?!” skrev Person 1. Ungefär så. Ganska roligt, jag klickade hjärta på den posten själv.

Astrid hade vid denna tidpunkt ett följarantal motsvarande 1 procent av Wallins följare, för att sätta maktpositionerna i perspektiv till varandra.  Det faktum att Astrid har arbetat hela sitt vuxna liv i organisationer som verkar för jämställdhetsfrågor använde nu Wallin emot henne i sina Instagramposter där hon lade ut vännens fulla namn och nuvarande arbetsplats. Astrid fick även ett privat meddelande från Wallin där det stod ”Du kan ju bara dra åt helvete din lilla vidriga mobbare”. För att hon hade klickat hjärta. På en Instagrampost som inte ens direkt handlade om att håna Wallin själv utan en helt annan person.

Ni kan aldrig gissa vad som hände sen. Eller jo, klart ni kan, Astrid blev givetvis överöst med mess och mejl från Wallins följare om vilken hemsk person och dålig feminist hon var och  arbetsplatsen fick givetvis ta emot krav på hennes uppsägning. Vidare fick min vän, för att få slut på det hela, be om ursäkt för sitt ”övertramp” till Wallin via mejl eftersom hon blivit blockad på alla andra kanaler, och Wallin mottog ursäkten allra nådigast med en förmaning om att Astrid kanske skulle tänka sig för lite mer i framtiden.

Jo, man kan ju tycka att det finns utrymme för avbön här, så tillbaka till den.

Om man går in på hemsidan svenska.se, där man kan söka i alla Svenska Akademiens tre ordböcker samtidigt, och där slår upp ordet ”avbön”, så får man upp dessa tre definitioner:

SO – offentligt med­givande av fel med under­förstådd bön om förlåtelse

SAOL – ur­säkta sig för begånget fel

SAOB – bön om tillgift; företrädesvis om sådan bön, förenad med erkännande af begånget fel o. uttalande af ånger däröfver.

Avbön handlar alltså om att be om ursäkt, om att vilja bli förlåten, och att erkänna att man gjort fel. Med det i åtanke kunde man ju förvänta sig något annat än detta svaret på GP:s fråga om hon nu vill bli förlåten och gå vidare:

”Nej, jag tänker inte att folk ska förlåta mig, eller att jag behöver förlåtelse.”

Eller detta svaret på SVT:s fråga om det är någon hon vill be om ursäkt med det avståndstagandet i åtanke:

”Nej, jag tycker det är så larvigt det här ’nu ska man göra avbön och be massa människor om ursäkt’. Det är inte det det handlar om. Det finns massa människor som tycker illa om mig och som tycker att jag har sårat dem. Om de genuint tycker det så kan de höra av sig till mig så kan vi snacka.”

Hm. Detta kan inte på något vis kallas en avbön i ordets rätta definition. Det kanske hade varit en lämpligare strategi att bara helt stillsamt ändra sitt beteende till det bättre om man plötsligt genomgår någon självrannsakan, istället för att gå ut i media med att nu minsann tar hon avstånd från sitt tidigare beteende, och det dessutom bara några månader efter att hon senast hängt ut en person på en myndighet som hon menar inte skötte sitt jobb rätt.

Vi kan ju bara hoppas att hon menar vad hon säger om att det är slut med osakliga uthängningar nu då. Alltid trevligt när människor utvecklas till det bättre. Men någon avbön, det är det alltså inte, inte hur man än försöker vrida och vända på ordet. Och någon ursäkt lär väl Astrid aldrig få.

Texten är uppdaterad den 4 juni.