Nu blommar naturen för fullt. Den som inte passar på att plocka sin egen mat i naturen just nu missar något stort. Och borde kanske fundera lite på sin relation till naturen. För mig känns det som min chans att för en period närma mig naturen och mitt eget naturliga tillstånd. Att plocka mat nu är i det närmaste jag kommer ett moraliskt imperativ.

Jag tog en promenad till återvinningen vid Coop för att lämna lite trasiga glasburkar och på vägen hem tog jag en liten extra runda för att plocka lite blommor och blad. Jag bor i en förort till Stockholm och det är bebyggelse överallt, men ändå finns här natur och just nu en massa blommor.

Blommorna tänkte jag torka för att använda som strössel, konfetti och utsmyckning i sallader och andra maträtter. Eftersom jag främst inte är ute efter smak och doft bryr jag mig inte om om blommorna luktar. När de torkar kommer de ändå att förlora det mesta av sin arom. Det finns andra metoder som är bättre för att bevara smaker och dofter.

Full koll anbefalles

Allt som växer i naturen är inte nyttigt. Innan du ger dig ut och plockar blommor se till att ha bra koll. Det räcker inte att veta att en viss växt är ätlig om du inte kan skilja den från en giftig. Även om en växt är ätlig kan det växa nåt som inte är det tillsammans med den.

Så fäll hellre än fria. Och plocka inte mer än du behöver. Växter blommar av ett skäl. Och andra människor, och djur, gillar ofta det du gillar. Jag försöker att aldrig plocka mer än att det ser ut som om jag inte har plockat nåt när jag plockar blommor i bebyggda trakter åtminstone.

Det har också betydelse var saker växer. Jag går gärna några hundra meter från närmsta väg, oavsett om den är vältrafikerad eller ej, men jag är inte överdrivet försiktig. De små mängder blomblad jag använder här kan jag var lite generösare med, tycker jag.

Några arter är dock så pass speciella att det är svårt att strula till det. Maskrosor, syren och vitplister är bra nybörjarblommor.

Blomsterströssel, kan själv-potpurri och naturkonfetti

För några veckor sedan berättade jag hur man gör sitt eget godis av mynta och andra smakrika växter. Egentligen är det bara att blanda med florsocker och låta sockret torka in i bladen. Samma sak går naturligtvis att göra med blommor. Dessutom går det naturligtvis bra att bara torka blommorna. En torkställning eller torkmaskin är praktiskt, men begränsade mängder blommor går ofta att bara låta torka utspridda på en tallrik eller en tidning.

Ett knep för att få lite doft och smak på blandningen är att tillföra doft med hjälp av till exempel torkad rosengeranium eller kryddkarbergare, men dessa går ju lika bra att använda färska, de blir rätt fula torkade.

När blombladen torkat håller de länge om de inte utsätts för starkt ljus, som kan bryta ner färgen i dem, eller fukt. Ett tättslutande lock är en bra idé. Och om burken ska stå länge kan du värma dem en stund i ugnen på låg temperatur för att torka ut innehålet lite extra. Håll koll så att bladen inte bränns, bara.

Vitplister

Vitplister ser ut som en brännässla, men bränns inte. De kan vara lite svåra att skilja ut tills de blommar. Då utvecklar vitplister väldigt karakteristiska vita blommor som sitter i kransar längs stjälken. Hela växten är ätlig och kan användas som nässlor, men är inte lika aromatiska. De har en mjuk och rund smak som ibland kan bli skarp och obehaglig. Nässlor, kirskål och vitplister kompletterar varandra smakmässigt och ger en extra god soppa. Blommorna är otroligt vackra, i synnerhet när man kommer riktigt nära dem.

Maskrosor

Här i Stockholmstrakten är det fullt av maskrosblommor överallt just nu. Och det är en högtid för en matsamlare. Bladen går att äta, men jag är inte särskilt förtjust i dem, jag koncentrerar mig på blommorna. Jo, jag gör ibland maskroskaffe av rötterna, bara för att det går.

Det gröna runt blomman är fullt av det där bittra kletet som finns i stjälken och jag rensar alltid bort det. Det gula mys som blir kvar smakar inte jättemycket, typ en antydan av honung. Den som inte använder honung kan uppnå en liknande smak med hjälp av maskrosor,  blanda till exempel i en näve maskrosblommor när du kokar apelsinmarmelad. Lite riven morot höjer smaken ännu mer.

Blommorna går också att använda för att göra te snyggare och lite rundare i smaken. Och maskrosvin! Det är väldigt mycket jobb, men att ta fram en flaska solsken mitt i vintern är fantastiskt. För den som inte dricker alkohol går det alldeles utmärkt att få till samma känsla genom att göra saft på citrusfrukter och maskrosblommor. Men det behövs typ en hink blommor för några liter koncentrerad saft.

Hägg och syren

I år skulle skomakaren inte få mycket semester. Hägg och syren blommar nästan i takt med varandra här i stan. Båda går att använda torkade och till konfekt av olika slag. Båda går att göra saft av. Men det kommer inte att smaka som den levande blomman luktar, efter att ha utsatts för hett vatten blir det hela rätt abstrakt. Men gott.
Genom att bland olika blommor kan man utnyttja de olika blommornas egenskaper. Lila syrensaft ger fin färg till flädersaft. Rosengeranium och pepparmynta kan ge häggsaften lite sting. Precis som med fläderblommor går det att använda kallt vatten för att dra ur smakerna, men det urartar lätt med jäsning, mögel och insektsattacker.
Men hägg och fläder blommar inte samtidigt. Och myntan har inte riktigt kommit igång utomhus. Inga problem. Gör saft på olika blommor och konservera eller frys in. Ta fram och blanda efter hand. Syrensaft kan man frysa till iskuber och använda som en rolig utsmyckning i drinkar av olika slag.
Häggblommor är pilliga att få loss från stjälken. Enklast är att låta hela blomklasen torka i en papperspåse eller skål och sen skaka av blombladen. Se till att ställa påsen eller skålen på ett luftigt, men inte blåsigt ställe.

Naturliga färgämnen

Olika blommor går att använda för att färga mat på samma sätt som med saft. Torkade maskrosblommor kan användas i ris som fattigmanssaffran och i synnerhet gröna färger är både enkla och roliga att leka med. Många produkter med grön färg innehåller klorofyll och jag är ganska övertygad om att till exempel grön pasta kommit till när någon ändå hade kokat spenat och insåg att kokvattnet hade fin färg.

Utan avancerade metoder är det svårt att få fram ren klorofyll, andra ämnen kommer alltid att följa med, så det gäller att utgå från växter som är ofarliga. Spenat är en klassiker. Jag använder just nu gärna kirskål och det ger hygglig färg om än inte lika bra som spenat. Skölj och hacka kirskålen och lägg i kokande vatten. Låt koka någon eller några minuter tills vattnet färgas lagom grönt. Mixa till ett mos och låt vätskan rinna avi en sil, låt svalna så snabbt som möjligt. För lång kokning gör att det hel bli brunare och brunare.

Vätskan kommer att smaka kryddigt med inslag av selleri och libbsticka och passar bra till att färga pasta eller annan mat, snarare än till efterrätter. Det går också att extrahera klorofyll i alkohol, etanol. Då får man en tinktur som är mer hållbar. Det går till och med att göra sitt eget gröna nagellack med klorofyll som färgämne. Men det får vänta tills den dag jag behöver måla naglarna.