Ny rapport: Så hotas Sverige av klimatförändringarna

Fortsatta utsläpp av växthusgaser betyder ett otvetydigt förändrat klimat. Hur och var det kommer slå har nu myndigheterna SGI och MSB försökt undersöka. Allt för att förbättra samhällets förutsättningarna att anpassa sig till alltifrån hundraårsregn till jordskred.

– Med stigande hav finns det större risk för översvämningar och ökade flöden i vattendrag, ett förändrat klimat betyder också ökad nederbörd, vilket gör att förutsättningarna för ras och skred förändras, säger Hanna Sofia Pedersen.

Tillsammans med kollegor på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har SGI tagit fram underlaget som ger en unik inblick i hur Sverige kan drabbas av klimatförändringarna. Och var risken kommer att vara som störst för ras, skred, erosion och översvämningar. Om vi inte har koll på vad som är på väg, och hinner förbereda oss, kan följderna bli ödesdigra, menar Hanna Sofia Pedersen.

– Har man inte koll på området så kan det inträffa ett skred ganska plötsligt som i värsta fall kan innebära förlust av människoliv. Men det vanligaste är att det blir en egendomskada, att byggnader måste utrymmas eller att infrastruktur förstörs, säger hon.

Jämviktsläge kan rubbas

Tio områden där risken för skred, ras, erosion och översvämningar kommer att öka väsentligt och kunna ställa till med stor skada har identifierats. Västkusten och Göta älvdalen är några av områdena som pekas ut, som redan i dag är ett av de mest skredkänsliga i Sverige. I dalgångarna invid Göta älv finns stora partier finkornig sediment och åar som slingrar sig fram, vilket både innebär risk för skred och översvämningar.

– I dagsläget finns det många områden vad gäller risk för ras och skred som precis ligger inom ett status quo, där det inte händer något. Men om vattnet inuti jorden byggs upp på grund av mer ihållande nederbörd eller kortare perioder av tjäle, då är det ytterst stor sannolikhet att du lämnar det här jämviktsläget som innebär att det inträffar ras eller skred.

Något som kan få följder för människor, inte bara i närområdet.

”Ett skred i ett förorenat område längs Göta Älv kan till exempel få katastrofala följder för vattenförsörjningen eftersom Göta älv också är dricksvattentäkt för ca 700 000 människor i Västra Götalandsregionen”, skriver SGI och MSB i sin rapport.

Jämtlandsfjällen är ett annat riskområde och särkilt runt den populära skidorten Åre spås risken för naturkatastrofer öka. Orten är placerad på en avlagring av sand och grus, som en gång i tiden hamnat där på grund av flera så kallade slamströmmar som inträffat sedan istiden längs Mörviksån. Det vill säga en flytande massa av vatten, jord och träd som rör sig nedför en ravin eller brant sluttning. Klimatförändringarna ökar risken för nya slamströmmar. Men också på grund av att stora områden avskogats för exploatering.

– När man skogar av tar man bort förutsättningarna för att ha vegetation som binder marken, om då också mängden nederbörd ökar, blir det en större sannolikhet för en slamströmning, förklarar Hanna Sofia Pedersen och lägger till:

– Och det kan få allvarliga konsekvenser. Så gör man ingenting, så är det den framtidsbilden man kan dela med sig av.

Kan kosta mellan 20 till 50 miljarder

Men det är något hon vill undvika. För med rätt kunskap går det att anpassa samhället och minska riskerna. Rapporten SGI och MSB nu lämnat in till regeringskansliet är ett sätt att förbereda myndigheter runt om i Sverige kring vad som kan vara att vänta. Men också på vad det kan kosta om inget görs.

– Siffrorna vi landat på är 20 till 50 miljarder kronor fram till 2100 i direkta kostnader, så som att återställa en väg som förstörs av ett ras. Men jag skulle säga att det ligger i underkant, eftersom vi inte tagit med de indirekta kostnaderna som kan uppstå.

Kostnaderna – både de mänskliga och de som kan mätas i pengar – går att undvika, enligt Hanna Sofia Pedersen. Men det är hög tid att förbereda sig. För insatserna tar tid. För att viktiga anpassningar inte ska komma försent, måste de inte bara påbörjas i tid – de hinder som finns på vägen måste också röjas, menar hon.

– Ras, skred, erosion och översvämningar – de håller sig inte inom ett detaljområde som är inritat på en karta utan är naturligtvis beroende av geologin, så här behöver man titta på det i ett större perspektiv, säger hon.

Därför är samarbete nyckeln, enligt Hanna Sofia Pedersen. Det handlar också om att hitta en modell för vem som ska betala vad och att se till att lagstiftning inte sätter käppar i hjulen eller sinkar nödvändiga projekt.

– Vi behöver också bygga upp kunskap och se till att de som jobbar med det har rätt kunskapen. Men också se över om lagstiftningen tillåter att det här utförs på ett effektivt sätt. Vi behöver tydliggöra vem som behöver göra vad i närtid och hur kan det finansieras, säger Hanna Sofia Pedersen.

"Det är inte försent om vi börjar nu"

I rapporten föreslår SGI och MSB inte specifika åtgärder för att anpassa samhället på olika platser i Sverige. Men slår ett slag för naturbaserade lösningar. Det vill säga att man tar hjälp av alltifrån träd till alger för att inte orter ska dränkas i slamströmmar eller sandstränder ska sväljas av havet. Samtidigt som den biologiska mångfalden gynnas. Flera sådana projekt pågår sedan en tid tillbaka i Skåne, vars kustlinje också pekas ut som ett område som kommer vara särkilt utsatt för klimatförändringarna.

”Ett förändrat klimat med stigande havsnivåer kommer att påverka erosionen längs områdets kust och förvärra problematiken på vissa platser”, skriver SGI och MSB.

Utanför flera skånska stränder planteras det nu ut små plantor av ålgräs som ska binda sediment och utgöra vågbrytare. Det istället för att välta ut krossad sprängsten eller anlägga betongkajer för att på så sätt hejda havet från att äta upp stranden. Ålgräset är samtidigt en lekkammare för torsken, så en win win alltså. Men om det finns mycket att vinna på att göra rätt åtgärder i rätt tid, finns det lika mycket att förlora på att dra benen efter sig, enligt Hanna Sofia Pedersen.

– Om vi inte gör något åt det kan det bli allvarliga olyckor och stora konsekvenser. Men det är inte försent om vi börjar nu. Men det förutsätter att vi tar tag i de här frågorna.

I flera riskanalyser utgår ni från klimatpanelens värsta utsläppsscenarie (RCP8,5), det vill säga att vi misslyckas med Parisavtalet och utsläppen fortsätter att öka en bra tid framöver – varför är ni inte mer optimistiska?

– Man ska inte se rapporten som en definitiv beskrivning utan det vi vill få fram i underlaget är vad har vi får för områden som sticker ut om vi inte gör något. Så det är inte tänkt som något exakt planeringsunderlag, utan en indikation. Säg att vi inte gör något, var får vi bekymmer?

Läs hela rapporten här.