I skrivande stund äger en efterlängtad vapenvila mellan Israel och Hamas rum. Denna kommer dock efter att 248 palestinier, varav 66 barn, dödats av Israel samt att tolv israeler varav två barn dödats av Hamas. Förhoppningsvis blir vapenvilan långsiktig, men för att en hållbar lösning ska kunna implementeras krävs att situationen förstås utifrån en bredare kontext.
Denna kontext beskrivs väl av den färska och djupgående rapporten A threshold crossed av den välrespekterade mänskliga rättighetsorganisationen Human rights watch (HRW), som vi innerligen uppmanar samtliga att läsa. I korthet beskriver rapporten att Israel numera utan tvekan kan betraktas som en apartheidstat med tanke på att staten bryter gentemot de tre fundamentala grundpelarna i FN:s apartheidkonvention. För er som inte är bekanta med denna konvention följer en kort redogörelse nedan.
Det första kriteriet innefattar intentionen att upprätthålla dominans av en etnisk grupp över en annan. HRW har funnit att detta kriterium uppfylls på flera punkter, något som särskilt exemplifieras gällande fallet med Gazaremsan. Enligt människorättsorganisationens bedömning innehar Israel de facto dominans över området. Detta med tanke på att Israel bland annat helt kontrollerar luftrummet, tillgången till marina områden samt elektricitet.
Av det faktum att Israel har en sådan omfattande kontroll över den grundläggande infrastrukturen följer även att Israel bär ett särskilt ansvar för palestiniernas välfärd i Gazaremsan. I praktiken har dock flera FN-organ samt Röda korset noterat att palestinierna sällan garanteras dessa grundläggande nödvändigheter. Å andra sidan säkerställer Israel alltid detta för israeliska bosättare på exempelvis Västbanken och i Östra Jerusalem. Denna diskriminerande behandling baserad på etnisk bakgrund har medfört att HRW bedömt att intention att upprätthålla dominans av en etnisk grupp över en annan uppfylls.
Det andra kriteriet inkluderar ett systematiskt förtryck mot en etnisk grupp av en annan. Enligt HRW uppfylls likaså detta kriterium på flera punkter, något som tydliggörs i rapporten genom framlyftandet av det systematiska förtryck och den institutionaliserade diskriminering som ägt rum på Västbanken gentemot palestinier sedan 1967. HRW poängterar här att palestinierna tvingats leva under drakoniska militärlagar, vilket innefattar begränsad rörelsefrihet, expropriering av mark samt frånvaro av tillgång till nödvändiga resurser. Motsvarande behandling har dock inte drabbat israeliska bosättare i området. Med detta som bakgrund menar HRW att det andra kriteriet i apartheidkonventionen uppfylls.
Slutligen har vi det sista kriteriet, nämligen att en eller flera så kallade inhumana handlingar implementeras i en systematisk skala i syfte att upprätthålla de ovanstående två kriterierna. Här poängterar HRW återigen att detta uppfylls på flera punkter. Ett slående exempel från rapporten är bland annat det faktum att 35 palestinska beduinsamhällen i Negevregionen inte erkänns av Israel, vilket omfattar cirka 90 000 individer. Som en följd av detta förses inte dessa samhällen med grundläggande infrastruktur, som exempelvis vattenanläggningar, elektricitet, asfalterade vägar och fungerade avloppssystem. Vidare är samhällena under konstant hot om rivning, då alla byar som inte är erkända av den israeliska staten anses vara illegala.
En följd av att dessa samhällen inte erkänns är att de palestinska beduinerna inte har möjlighet att registrera sig för att delta i de israeliska valen. Å andra sidan gäller inga av dessa omständigheter för judiska samhällen i samma region, vilket HRW bedömt faller under det tredje kriteriet, inhumana handlingar.
Det är mot denna allvarliga bakgrund som vi med stor besvikelse noterat att regeringen i mycket låg utsträckning faktiskt fördömt de brott mot mänskligheten som för tillfället äger rum. Vi anser inte att detta är en hållbar position för ett parti som utger sig för att värna om mänskliga rättigheter. Därmed kräver vi att Socialdemokraterna fördömer det apartheidsystem som Israel för närvarande tvingar på palestinierna. Detta är inte bara en moralisk skyldighet utan även imperativ för att konflikten ska ta slut.
För att detta ska ske krävs emellertid att ockupationen samt apartheidsystemet upphör. Detta kommer dock inte komma självmant från Israels sida. Utan likt fallet med Sydafrika kommer det kräva att utomstående individer, organisationer och regeringar kraftfullt agerar för att påverka Israel i den riktningen.
Därmed kräver vi inte enbart att Socialdemokraterna fördömer Israel utan vi uppmanar samtliga partier i svensk riksdag att göra detsamma. Vidare med tanke på situationens allvar uppmanar vi regeringen att implementera samtliga av de rekommendationer som HRW inkluderat i sin rapport. Detta omfattar bland annat riktade sanktioner gentemot politiker i Israel som är ytterst ansvariga. Dessutom uppmanar vi den svenska regeringen att även återkalla den israeliska ambassadören.
Slutligen uppmanar vi alla enskilda individer och organisationer att på egen hand bojkotta israeliska produkter i linje med vad solidaritetsorganisationen BDS rekommenderat.