Ett år och två månader efter det att Världshälsoorganisationen (WHO) betecknade spridningen av covid-19 som en pandemi har många svenskar börjat ”skymta början på slutet”, med statsminister Stefan Löfvens ord. Det senaste året har vaccin utvecklats och satts in i sällan skådad fart, och över hela västvärlden har förhoppningar väckts om att livet snart kan återgå till det normala.

På andra håll i världen är läget ett helt annat. Från Indien rapporteras skräcksiffror, och i Argentina är antalet döda i förhållande till folkmängd sedan ett par veckor högre än i svårt drabbade Brasilien.

Ökar risken för varianter

Varför vissa länder drabbas hårdare än andra är en komplex fråga med många svar. Klart är dock att de vaccin som tagits fram har god effekt när det gäller att förebygga svår sjukdom och dödsfall, och förmodligen även smittspridning, och vaccinering beskrivs av politiker och ledande forskare som vägen ut ur pandemin.

Världshälsoorganisationen (WHO) har tidigare under pandemin riktat kritik mot den rika delen av världen, som man anser har roffat åt sig mycket mer vaccin än man behöver, i stället för att dela med sig till fattigare delar av världen, där efterfrågan är stor.

Men i tre afrikanska länder – Tanzania, Burundi och Eritrea – har regeringen självmant valt att inte köpa in något vaccin alls, skriver Süddeutsche Zeitung. Ett beslut som flera bedömare tror kan öka risken för att nya virusvarianter får fäste, vilket är en risk inte bara lokalt, utan även för omvärlden.

"Kan spridas"

– Det är så klart inte bra om det finns områden där människor är helt ovaccinerade. Då uppstår lättare en klusterspridning, som förstås snabbt kan spridas till andra länder, säger Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi vid Karolinska institutet.

– Huvudproblemet är dock inte att ett fåtal länder inte vill prioritera covidvaccin nu, utan den stora bristen på vaccin i Afrika. I de flesta afrikanska länder är ju efterfrågan på covidvaccin stor, och de har fått en bråkdel av det de vill ha och behöver.

I mars i år avled Tanzanias president John Magufuli av vad som officiellt beskrivits som ett hjärtfel. Många tror dock att den egentliga dödsorsaken var covid-19. Magufuli, en hårdnackad covidförnekare, hade redan i juni förra året konstaterat att landet var fritt från smitta, och därför tackat nej till att köpa in vaccin. Så sent som i februari rekommenderade hans hälsominister – som än i dag sitter kvar på sin post – ingefära och lök som botemedel mot sjukdomen.

Kastade ut WHO-team

I Burundi kastades ett expertteam från Världshälsoorganisationen (WHO) ut i maj 2020, efter att ha anklagats för ”oacceptabel inblandning” i landets hantering av coronapandemin. Bara några veckor senare, i juni, dog president Pierre Nkurunziza, officiellt av en hjärtinfarkt, men även i hans fall finns en utbredd uppfattning om att dödsorsaken var covid-19.

Eritrea, ett av kontinentens mest slutna länder, har hittills endast rapporterat 16 dödsfall. Regeringen har ännu inte bestämt sig för huruvida något vaccin ska införskaffas, meddelade informationsministern häromveckan.

Magufulis efterträdare på presidentposten i Tanzania – Samia Suluhu Hassan – har slagit an en ny ton, och lovat att basera sin coronapolitik på vetenskapliga rekommendationer.

En välkommen utveckling, konstaterar Anna Mia Ekström.

– Politiskt ledarskap är a och o. Vi har sett ledare som tummar på sanningen, till exempel i Brasilien och tidigare i USA, och vilka stora konsekvenser det får. Det finns jättemånga duktiga läkare och annan sjukvårdspersonal i Tanzania, som jag tror är glada för att nu ha en ledare som försöker ta tag i det som har gått snett, säger hon.