Stellan Vinthagen är aktivisten som blev forskare, som blev världens första professor i fredligt motstånd. Samtidigt är han kritisk till hur många protestaktioner utförs i dag, ”det har gått inflation i den klassiska demonstrationen”.

När Stellan Vinthagen befinner sig hemma på aktivistkollektivet i Ed i Dalsland gillar han att paddla kajak och träna. Just nu bygger han och grannarna en bastu. Men det hettar upp även på andra platser för honom – han kan mycket väl förlora jobbet som världens första professor i fredligt motstånd, en tjänst han har på fakulteten för Nonviolent direct action and civil resistance på University of Massachusetts.

– Jag organiserade en diskussionspanel om kriminalisering
av kampen för palestiniers rättigheter. Det ledde till fördömanden från pro-Israel-grupper och rektorn, och att vi polisanmäldes. I USA har en tredjedel av alla delstater gjort det olagligt att bland annat argumentera för en bojkott av Israel, säger Stellan Vinthagen, via Zoom.

Trots kritiken gick 300 akademiker ut och gav sitt stöd,
bland annat Noam Chomsky. Att kämpa för palestinska rättigheter uppfattas ofta i USA som att man är antisemit, berättar Stellan Vinthagen.

– Har jag otur så har jag ingen tjänst kvar i Massachusetts
att återvända till, säger Stellan Vinthagen.

Ship to Gaza

Det är inte alla universitet heller som har professorer som aktivt har försökt bryta den israeliska blockaden av Gaza. 2011 var Stellan Vinthagen med och organiserade Ship to Gaza. Året därpå var han själv med på båten Estelle som bordades på internationellt vatten.

Hans aktivism började dock långt tidigare på 1980-talet. Det var kärnkraftsfrågan som väckte hans intresse som fjortonåring för politik och proteströrelser.

– Det var ett uppvaknande när jag insåg att politikerna lurade oss. Kontakten med människor inom antikärnkraftsrörelsen gjorde att jag med åren radikaliserades.

Han beskriver sin familj som samhällsintresserad med för den tiden alternativa värderingar, som att de var tidiga vegetarianer och engagerade i djurrätts- och miljöfrågor.

Som aktiv inom Plogbillsrörelsen reste han runt och gjorde aktioner mot europeiska militärbaser. Bland annat protesterade han i Storbritannien mot kärnvapenprogrammet Trident. En avgörande händelse
för honom var när han hamnade i fängelse på grund av sin aktivism.

– Jag fick helt andra perspektiv där än från min uppväxt som vit medelklass. Det har gjort att det är viktigt för mig att samla erfarenheter och information från de som kämpar underifrån, säger Stellan Vinthagen.

Gatans professorer

Vanligtvis tillbringar han höstarna i USA med att föreläsa
och resa runt och träffa minoritetsgrupper. En sådan grupp
är personer från White earthreservatet i nordvästra Minnesota som har försökt motsätta sig byggandet av en oljeledning över deras mark. Där sammanförde han personer ur Red power-rörelsen på 1960-talet med de ungdomar som nu står på barrikaderna.

– Jag arbetar mycket med att försöka överföra kunskap i civilt motstånd över generationerna. Jag försöker också skapa bryggor mellan gatans professorer, aktivister med stor erfarenhet, och forskare som är intresserade och kan vara till stöd för olika frihetskamper.

Att sitta på två stolar samtidigt, både som forskare och aktivist, har mötts av viss skepsis från forskarhåll, inte minst i Sverige och Europa. Man har ifrågasatt om den vetenskapliga objektiviteten kan upprätthållas när forskaren själv är engagerad i samma fråga som hen ska studera.

Här tycker Stellan Vinterhagen att det är lättare att få
förståelse i USA, eftersom det är ganska vanligt man är öppen med sin politiska läggning i sin forskning, både inom höger- och vänsterkretsar.

– Jag tycker att det fungerar, det är bara så att det inte är så
jättevanligt i Sverige. Vi har en märklig föreställning att man
kan vara objektiv som forskare, för mig har det varit viktigt att synliggöra mina politiska sympatier i min forskning.

Misstänkt förrädare

Däremot är det svårare, berättar han, att komma som forskare till mer radikala aktivistgrupper. De är betydligt mer misstänksamma och inte lika övertygade.

– Jag har blivit utslängd från aktivistmöten med förklaringen
att jag är en förrädare och ingen riktigt aktivist, bland annat för att jag tagit upp och diskuterat interna problem utanför gruppen, säger Stellan Vinthagen.

– Jag skulle gärna se fler kritiskt inriktade aktivistvänner
även inom forskningsvärlden.

Han följer med intresse den aktuella konflikten mellan
skogsbolagen och aktivister i Juoksuvaare. Där har samebyn
och aktivisterna samarbetat för att motarbeta avverkningar av skyddsvärda skogsområden.

– Det är väldigt positivt och hoppfullt med den här typen
av samarbeten, tycker jag. Här har vi samer och vita svennar
som gör gemensam sak i rättvisekampen. Så har det inte alltid varit, särskilt inte när det finns ett slags bosättarkolonialism som står mot urfolkens rättigheter, säger Stellan Vinthagen.

Däremot är han mer tveksam till de metoder som han
själv och många andra aktivister har hållit sig till de senaste decennierna. För att hitta nya vägar till fredligt motstånd har han skrivit en bok om juridiska strategier som bland annat urfolken kan nyttja i kombination med civilt motstånd.

– Det ger väldigt lite att som i USA resa till Washington DC för att demonstrera mot en halvgalen fascist som Donald Trump. Det har gått inflation i protester, säger Stellan Vinthagen.

Han jämför den typen av demonstrationer med hur man förr i tiden gick med mössan i hand för att klaga för kungen. Vare sig överhögheten lyssnade eller inte så befäste det bara kungens makt. Han säger att han är mer imponerad av de så kallade valve turner, de aktivister i USA som tar sig in i kontrollrummen och stänger av kranarna i oljeledningarna som en protest mot fossila bränslen.

– Det är olagligt att göra så men många spelar in videor på
sig själva där de också redogör för varför de gör som gör. Det blir en öppenhet och ett sätt för andra att identifiera sig med aktivisterna, säger Stellan Vinthagen.

Vara försiktig

I Sverige har man på senare år allt mer uppmärksammat djurrättsaktivister som har anklagats för att släppa ut djur eller hota verksamma inom livsmedelsindustrin. Här tycker Stellan Vinthagen att aktivisterna har mycket att vinna på att ändra sina metoder. Ju mer man som aktivist genomför en handling som inte har stöd från en majoritet, desto försiktigare bör man vara.

– Att gömma sig bakom masker eller hota människor leder
bara till att man i slutändan kommer att terroriststämplas. Jag var aktiv inom djurrättsrörelsen och har insett att vi måste göra aktionerna öppet så vi får till en debatt även om det leder till fängelsestraff eller böter. Det är något som stärker den demokratiska fostranseffekten genom att konfrontera de orättvisor man som aktivistgrupp identifierar.

Fakta: Stellan Vinthagen

Född: född 13 oktober 1964.

Familj: Har en dotter och en före detta sambo som utgör
hans ”postfamilj”.

Titlar: Professor i sociologi och ordförande för fakulteten Nonviolent direct action and civil resistance
på University of Massachusetts.

Ledare för Resistance studies initiative. Professor vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Grundare till Resistance studies network. Redaktör för Journal of resistance studies.

Medlem av rådet för War resisters international och rådgivare för Internationell Center on nonviolent conflict.

Aktivism: Varit aktiv sedan 1980-talet som aktivist,
bland annat inom plogbillsrörelsen, djurrätt, migranters rättigheter, Palestinafrågan, minoritetsfolk, anti-vapenhandel och kärnkraft. Han var med och organiserade Ship to Gaza.

Peter Al Fakir