DEBATT Ett krig pågår. Motståndsrörelsen får skarp kritik från världens politiker, inte minst från vår egen utrikesminister.
Medielandskapet i väst likställer Goliat med David genom sin skuldbeläggning och sitt ansvarsutkrävande av palestinskt motstånd. Frågan om “vem som började” blir absurd när det handlar om ett krig som pågått i över 70 år. Att fokusera sitt narrativ på reaktioner och Hamas skjutningar mot Israel, snarare än Israels krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter är oärligt. Att den illegala “vräkningen” av palestinier från sina hem på ockuperade och annekterade områden, i bland annat Sheikh Jarrah, inte får medialt utrymme innebär också att man aktivt undanhåller avgörande orsaker till motståndet.
Alla minns vi väl Försvarsmaktens “Om kriget kommer” och uppmaningen till svenska folket:
“Om en del av Sverige ockuperas så ska ingen del av vårt land ges upp utan hårt motstånd. […] Motståndet ska fortsätta inom det ockuperade området. En inkräktare ska aldrig känna sig säker. Kampen ska fortsätta tills hela landet är befriat.[…] En motståndsrörelse kan verka genom väpnad kamp eller sabotage. De som organiserar en motståndsrörelse verkar med livet som insats.”
Den israeliska ockupationen av palestinsk mark är ett, av världen, erkänt faktum. Hamas militanta gren har sedan grundandet gjort motstånd mot ockupationsmakten ”med livet som insats”. Hamas uppstod inte ur ett vakuum utan är ett direkt symptom på den över 70-åriga förföljelsen av palestinier. Utan ockupation, finns inget Hamas! Det är endast om Israel tar sitt ansvar som ockupationsmakt som man kan börja diskutera Hamas legitimitet. Raketerna från Gaza uppstod inte heller ur ett vakuum.
Misshandeln av palestinska kristna dyrkare framför Uppståndelsekyrkan under påsken är en orsak. Att hundratals palestinier som besökte Al-Aqsamoskén under Ramadans heligaste dagar blev beskjutna med gummibeklädda kulor och tårgas inne i moskén är ännu en orsak. Fredliga demonstranter i stöd för Sheikh Jarrah mötte de också samma våld. I skrivande stund är mer än 500 palestinier skadade varav cirka 200 allvarligt. Denna brutalitet är ett direkt brott mot internationell lag som säger att heliga platser ska respekteras och skyddas. FN:s generalsekreterare António Guterres har i ett uttalande efter händelserna uttryckt att: “Israel måste upprätthålla och respektera de heliga platsernas status.”
I ljuset av ovanstående blir medielandskapets fokus på Hamas en desinformation eller till och med rent hyckleri. Det som händer i Palestina, Jerusalem samt Gaza i synnerhet, är Israels ansvar. Att jämställa förtryckaren med offren är en retorik som har varit vanlig i många konflikter; “All lives matter” eller “kvinnor kan också misshandla och våldta män”. Privilegierade väljer att ignorera ansvaret hos den starkare som äger förtrycket av ren lättja, vilket göder den förtrycktes frustration snarare än att skapa förutsättningar för samexistens.
Respekt för internationell och humanitär rätt är det enda realistiska för en rättvis fredsprocess. Missförstå oss rätt men man kan inte isolera Hamas som en egen företeelse utan att se till kontexten i vilken rörelsen verkar. Orsaken till upptrappningen är först och främst israeliska krigsbrott och inget annat.
Boende i Östra Jerusalem slängs ut ur sina hem av illegala domstolar i ett försök till etnisk rensning av palestinier från staden. Men varför nu? Det som svenska medier verkar misslyckas med att rapportera är att Benjamin Netanyahu står inför rätta för flera korruptionsanklagelser. Rätt efterträdare kan förhala rättsprocessen eller benåda premiärministern från fängelsedom. Upptrappningen av våldet är skörden av Netanyahus destruktiva, högerextrema politik. Han skapar och använder sedan våldet som ett argument för att tilltala högerkonservativa väljare i Israel genom att säga: “Jag skyddar er mot palestinsk terror och jag skyddar judiska ultrakonservativa intressen i att skapa Eretz Yisrael Heshlema” eller Det Stora Israel.
Det är farligt att förtrycka ett folk till den grad att de inte längre har något att förlora. Det motstånd som eskalerat idag är palestinier som inte har mer att förlora, ett motstånd med livet som insats. För att motståndet ska upphöra måste Israel leva upp till FN-resolutioner, internationella lagar och konventioner. Bosättningarna ska upplösas och upphöra, rätten till återvändo ska accepteras och införlivas, blockaden mot Gaza ska hävas och palestinierna ska beredas rättigheter att påverka sitt liv utan diskriminering och förtryck, i och utanför 48-områdena.
När Goliat upphör med sitt förtryck och ockupation, behöver David inte längre slåss. I detta har svenska medier och politiker ett ansvar: Att ställa Israel till svars och utkräva ansvar för övergreppen genom att rapportera etiskt. Om omvärlden nu är intresserad av en hållbar fred.
