Kostaderna för Nya Karolinska sjukhuset fortsätter att skena. Två bolag har ensamrätt på all service under 22 års tid och kammar hem miljoner. Nu tycker Miljöpartiet att landstinget ska överväga att säga upp avtalet.

Nya Karolinska (NKS) är världens dyraste sjukhus. Fram till 2040 får Stockholms läns skattebetalare lägga minst 61,4 miljarder på att bygga, utrusta och underhålla sjukhuset. Nu avslöjar Svenska dagbladet att summan kan bli mycket högre än så.

Så gott som all service och underhåll ska utföras av företagen Swedish hospital partners och Core service management – uppdrag de fått utan konkurrens. De tar saftigt betalt för varje ändring och beställning som inte kunnat förutses i det ursprungliga avtalet.

Exempelvis ska 27 sängar på sjukhusens jourrum bäddas för 586 772 kronor om året. Flytt av en vattenkran för runt 143 000 kronor och byte av dörr för 1,2 miljoner är två andra exempel.

Nu menar Miljöpartiets gruppledare i landstinget Tomas Eriksson att avtalet måste omförhandlas – och kanske  helt sägas upp.

– Vi borde åtminstone omförhandla serviceavtalet och överta servicen i egen regi. Men man måste också överväga att säga upp hela avtalet, säger Tomas Eriksson.

Landstinget riskerar att i så fall behöva betala stora summor till Skanska, som är de som slutit avtal med landstinget.

– Det skulle innebära att man måste låna en massa pengar. Men min magkänsla är att det skulle löna sig i längden, säger Tomas Eriksson.

Han menar att grundproblemet är den modell landstinget valt för att finansiera sjukhuset, så kallad Offentlig privat samverkan (Ops). Landstinget betalar varje år fram till 2040 pengar till Skanska. Byggbolaget äger riskkapitalbolaget Swedish hospital partners som förser projektet med kapital. En märklig ordning, tycker Tomas Eriksson.

– Landstinget har den högsta banksäkerhet man kan ha. Ingen kan låna pengar till lägre ränta, möjligen staten. Ändå låter vi ett riskkapitalbolag stå för upplåningen, säger Tomas Eriksson.

Finanslandstingsrådet Irene Svenonius (M) varken lovar eller utesluter en omförhandling.

– Jag tillträdde som finanslandstingsråd vid årsskiftet och min utgångspunkt från dag ett har varit att alltid säkerställa så låga kostnader som möjligt. Våra tjänstemän analyserar därför om det är gynnsamt eller ogynnsamt för landstinget att förhandla om avtalet. Om det är gynnsamt och juridiskt möjligt ska det ske, säger hon i en skriftlig kommentar.