Sametinget fungerar både som en folkvald församling och en statlig förvaltningsmyndighet, men i praktiken är dess beslutsmakt begränsad.

Ragnhild Nilsson, doktorand vid Stockholms universitet stationerad i Kiruna, har i väljarundersökningar sett att majoriteten av väljarkåren är överens: de vill se ett ökat självbestämmande för Sametinget, och att rösta handlar till stor grad om att mobilisera för att det ska ske.

– Väljarna säger väldigt tydligt att de vill ha ökat självbestämmande för Sametinget, men det är en komplicerad fråga hur det ska göras. Det diskuterades redan på 1960-talet men det händer ingenting – mycket för att det funnits en politisk ovilja från svenska staten, men det kräver också att Sametinget är med och uttalar hur man vill att frågorna ska lösas i framtiden, säger Ragnhild Nilsson.

Språkfrågan viktig

Inom samepolitiken finns inte den höger-vänsterskala som inom traditionell politik utgör en skiljelinje. Bland de åtta partier som ställer upp i Sametingsvalet 2021 är samstämmigheten stor i flera av väljarkårens viktigaste frågor, däribland språk och kultur, säger Camilla Sandström, professor vid statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.

Det handlar dels om rätten att få läsa samiska både på förskola och skola, dels om att det organiseras på ett sätt som gör att fler får möjlighet att använda sitt språk eftersom det handlar om flera olika språk.

– Men också att man på äldre dar får möjlighet äta mat man är van vid och föra samtal på samiska – att man exempelvis utbildar personal inom äldreomsorgen så att de som kanske tappar det svenska språket kan göra sig förstådda.

Historisk uppdelning

Om det råder samsyn i språk- och självbestämmandefrågor, så råder det däremot skarp konflikt i frågor som rör samebyarnas ställning och markrättigheter. Det som oftast avgör vilket parti väljarna lägger sin röst på är hur man ställer sig i just de frågorna, säger Ragnhild Nilsson. Den politiska skiljelinjen står framför allt mellan de som menar att samebyarna ska styra jakt, fiske och renskötsel – och de som menar att samebyarna ska ha minskat inflytande och att alla samer ska ha rätt att ta del av jakt och fiske.

– Skiljelinjen är orsakad av statens politik i ett historiskt perspektiv. Den historiska politiken gjorde väldigt stor åtskillnad på samer – man såg renskötare som ”riktiga” samer som skulle segregeras från övriga samhället för att bevara sin ”samiskhet” medan de andra skulle assimileras och bli svenska, säger Ragnhild Nilsson.

– Statens politik gjorde att renskötarna fick rätten till jakt, fiske och renskötseln, och det är en uppdelning och åsiktsskillnad vi ser än i dag.

Krympande resurser

I valet 2017 fick partiet Jakt- och fiskesamerna flest röster, men lyckades inte bilda majoritet och hamnade i opposition. Partiet menar att samer utanför renskötseln lever på nåder och förespråkar lika rätt för alla samer att nyttja land och vatten i sina hemområden, medan den styrande majoriteten vill värna om renägarnas exklusiva rättigheter på dessa områden.

Professor Camilla Sandström kopplar den interna konflikten i Sametinget till den ökande exploateringen av de marker som historiskt tillhört samebyarna.

– Konflikten kring hur man ska organisera Sápmi och tillgången till naturresurserna ökar när resurserna ständigt krymper. Nu har många återupptäckt sin samiska identitet och vill tillbaka, har anmält sig till röstlängden och vill göra anspråk på markerna, men i och med att de är krympande så blir det väldigt svårt.

En annan viktig fråga för den samiska väljarkåren är klimatet, enligt väljarundersökningar. Klimatförändringarna förändrar förutsättningarna för rennäringen och den traditionella samiska livsstilen – men att markerna samtidigt exploateras i syfte att just rädda klimatet gör att samerna hamnar i en komplicerad rävsax, säger Camilla Sandström.

– För att rädda vårt konsumtionssamhälle behöver vi ökad tillgång till exempelvis mineraler och vindkraft på marker som brukas av urfolk. Särskilt i Sápmi innebär det ett gigantiskt tryck på markerna mellan de som vill bevara naturen och de som vill exploatera den – och båda grupper har samma syfte.

Girjasdomen kan ha påverkat

I den uppmärksammade Girjasdomen slog Högsta domstolen i fjol, efter tio års rättstvist, fast att Girjas sameby i Gällivare kommun har upplåtelserätt till småviltjakt och fiske – inte staten. Huruvida samebyarna bör driva fler liknande processer mot staten har dock hittills inte varit en stor fråga bland partierna, enligt Ragnhild Nilsson.

– Den samepolitiska debatten efter Girjasmålet handlade framför allt om huruvida domen bör ses som en framgång för alla samer – eller endast en framgång som befäster samebyarnas starka ställning och rättigheter, säger hon.

Turerna kring Girjasdomen fick stort utrymme i den mediala debatten och kan ha påverkat intresset för de samepolitiska frågorna. I år finns 9 220 personer upptagna i den samiska röstlängden, runt 460 fler än vid valet 2017. Vad ökningen beror på – och huruvida samtliga kommer att rösta i söndagens val – är dock oklart.

– När vi frågar varför man väljer att anmäla sig till röstlängden säger 37 procent att man gör det för att påverka samepolitiken och 43 procent att det är ett uttryck för sin samiska identitet. Att samiska frågor uppmärksammas generellt i samhället kan absolut göra att det finns ett ökat intresse av att utforska sin identitet, säger Ragnhild Nilsson.