Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har utlyst undantagstillstånd i Lod i Israel, där oroligheter skylls på stadens arabiska minoritet. I ett uttalande säger Netanyahu att förstärkningar har skickats både till Lod och andra städer med stora minoriteter.

Undantagstillståndet kommer dagen efter det att en israelisk arab – alltså en palestinier med israeliskt medborgarskap – uppges ha dödats i sammandrabbningar i Lod, en liten stad mellan Tel Aviv och Jerusalem. Oroligheter bröt ut där i måndags, och eskalerade under tisdagen. Under natten till onsdagen dödades också en man och en flicka i staden, då bilen de satt i träffades av en raket avfyrad från Gaza, enligt israeliska polisen.

"Bara början"

Den terrorstämplade islamiströrelsen Hamas, som styr Gazaremsan, säger att fler än 300 raketer har avfyrats mot Israel. Den israeliska militären svarar att deras angrepp kom efter beskjutning från Gazaremsan – och enligt israeliska uppgifter rör det sig om fler än 1 000 raketer, som främst ska ha avfyrats av Hamas och Islamiska jihad.

Minst ett 30-tal personer har rapporterats döda, de flesta på Gazaremsan, och flera hundra har skadats.

Under tisdagen sade Israels försvarsminister Benny Gantz att ”det här bara är början” apropå de israeliska flygattackerna. Hamasledaren Ismail Haniya svarade med ett ”om Israel vill eskalera så är vi redo”.

Symbolisk tvist

Bakgrunden till den krigsliknande utvecklingen är en marktvist i östra Jerusalem, som kan sägas symbolisera hela konflikten om vad som är Israel och vad som är Palestina. Palestinier som bor i stadsdelen Sheik Jarrah menar att de har rätt till fastigheterna där, medan israeler tycker att tomterna tillhör dem. Den springande punkten är var i historien äganderätten börjar – i samband med FN:s delningsplan på 1940-talet, eller vid den judiska invandringen och sionismens framväxt på 1800-talet, eller ännu längre tillbaka?

Judiska bosättare har genom åren vunnit flera mål i Sheik Jarrah, och när fler palestinska familjer i samband med ett nytt rättsfall riskerade vräkning utbröt kravaller på flera håll i Jerusalem i förra veckan. Israels högsta domstol skulle ha tagit upp frågan denna vecka, men förhandlingen sköts upp.

I stället har alltså maktkampen fortsatt med det många palestinier kallar väpnat motstånd och israeler terror, när raketer avfyras från den stängda Gazaremsan in i Israel. Avfyrningsramperna finns ofta i tätbebyggda områden, vilket gör risken mycket hög för civila offer när Israel svarar med flygattacker.

Mot Tel Aviv

Materialet till raketerna smugglas in i Gaza, och tekniken har uppenbarligen förfinats. Tidigare har beskjutningen oftast inte nått längre än de mindre israeliska samhällena närmast Gaza, som Sderot med 20 000 invånare några kilometer öster om det palestinska området.

Men denna vecka har veritabla raketregn rapporterats först från Ashkelon, någon mil norr om Gaza, Ashdod norr därom, och sedan storstaden Tel Aviv ungefär fem mil norr om Gaza stad.

Haim Roy Ben Shlomo, som bor i Ramat Gan i östra Tel Aviv, beskriver skräcken då Hamasraketerna haglade.

– Det var läskigt, säger han till nyhetsbyrån AFP.

– Vi hörde ett antal stora smällar, boomar, över våra huvuden.

Egypten vill hjälpa

I norra Gaza dödades fem medlemmar i samma familj i en israelisk flygräd. 14-årige Ibrahim säger att hans två kusiner höll på att fylla jutesäckar när bomberna slog ned.

– Vi skrattade och hade kul, och plötsligt började de bomba oss. Plötsligt fattade allt eld, säger han gråtande till AFP.

– Varför lämnade de mig kvar? Jag hade också kunnat dö som martyr.

De senaste striderna är de värsta mellan Israel och Hamas på flera år och har väckt internationell oro för att situationen kan bli ännu värre. Egyptens utrikesminister Samih Shoukry säger vid ett extrainkallat möte med Arabförbundet att regeringen i Kairo förgäves har erbjudit Israel att hjälpa till med att lugna läget.

Fakta: Bakgrund till konflikten

Palestina var under några decennier fram till andra världskriget ett brittiskstyrt område mellan Jordanflodens västra strand (”Västbanken”) och Medelhavet. Efter kriget lade FN 1947 fram en delningsplan som innebar att två nya länder skulle bildas, ett arabiskt och ett judiskt.

Den arabiska statsbildningen skulle bestå av tre landområden, ett runt Gaza, ett stort sjok runt Jerusalem och en sektion vid libanesiska gränsen längst i norr. Judarna skulle få större delen av södra öknen, kustremsan där Tel Aviv och Haifa ligger, samt en nordöstlig sektion med Genesarets sjö. Jerusalem skulle inte ingå i något land, stadens status skulle avgöras senare.

Den judiska sidan sade ja till planen, araberna sade nej. Strider utbröt i området, och när judarna utropade självständighet invaderade grannländerna.

När krigsröken lagt sig 1949 hade Israel erövrat mycket mer arealer än i delningsplanen, och konturerna av dagens läge började anas – ett sammanhängande Israel från Libanon i norr till Eilat nere vid Röda havet, medan palestiniernas områden krympt till Gazaremsan och Västbanken, utan fysisk kontakt med varandra.

Sedan dess har Israel, både genom flera krig och med stark uppbackning från USA, blivit allt starkare, och även ockuperat mer landområden.

Palestinierna är ännu mer splittrade sedan valet 2006. Det vanns av islamistiska Hamas, som är terrorstämplat av västvärlden. De försökte samstyra med den tidigare ledande gruppen al-Fatah, men efter många turer slutade det med att Gazaremsan och Västbanken styrs som två separata enheter, den första av Hamas och den andra av al-Fatah. Inga ytterligare val har kunnat hållas.