I över 10 000 år har människor haft sin hemvist i Norrland. Men i stora delar av länet håller deras spår på att utplånas. Detta trots att både fornlämningar och kulturmiljöer är skyddade, enligt lag.

– Fornlämningar får man inte rubba eller göra åverkan på, för det krävs tillstånd från Länsstyrelsen, då blir det en arkeologisk undersökning. Kulturlämningar, som är yngre än 1850, skyddas enligt skogsvårdslagen och då ska hänsyn visas i samband med skogsbruk, skador ska förhindras eller begränsas, säger Nils Harnesk.

Andra regler för skogsbruk

En markägare som vill avverka skog där det finns kända fornlämningar måste meddela länsstyrelsen, som kan skicka dit en arkeolog som i sin tur kan visa hur de bäst kan ta hänsyn till lämningarna. Även modernare kulturmiljöer från 1850-talet och framåt ska skyddas. Men då kontaktas i regel inte länsstyrelsen, utan Skogsstyrelsen granskar hur markägaren tänker gå till väga.

– Vi bedömer om det finns kulturlämningar som berörs och om man planerat hänsyn på ett bra sätt, säger Emma Tillberg, distriktschef på Skogsstyrelsen.

Men det är inte alltid markägaren vet vad som gömmer sig i skogen. För skogsbruket omfattas av en helt annan lagstiftning än andra verksamheter som innebär ingrepp i miljön, så som om en gruva eller ett vindkraftsverk ska anläggas. I de fallen skickas först arkeologer ut för att undersöka förekomster av fornlämningar, innan bygget kan få grönt ljus.

Men skogsbruket räknas som en pågående markanvändning – därför kan en slutavverkning påbörjas utan att arkeologer besökt platsen och letat fornlämningar. Ändå är det ett väl så stort ingrepp i miljön, tycker Nils Harnesk på Norrbottens museum.

– Det är inte längre att man åker ut på vintern med häst och släde och fäller det man behöver för ved, nu är det stora maskiner och man gör det inte alltid när marken är frusen, tjälen har också blivit sämre på grund av klimatförändringarna vilket gör att markskadorna ökar, säger han.

Att man ändå känner till en rad fornlämningar i landskapet är främst på grund av en statlig inventering som pågick till från 1984 till 2002. Inventeringen kom att täcka en betydande del av de kustnära områdena i Norrland. Men sedan ströps finansieringen – och de vita fläckarna i inlandet har fått vara kvar.

– Vi räknar med att runt hälften av Norrbotten inte är inventerat, säger Nils Harnesk.

Men 2008 fick arkeologerna plötsligt tillfälliga medel för att fortsätta inventeringen. Av alla vita fläckar valdes just berget Juoksuvaara ut och ett par närliggande områden vid Kalixälven.

– Det var i en miljö nära älven där vi tänkte oss att det skulle kunna finnas lämningar, säger Åsa Lindgren som var ansvarig arkeolog på plats.

Flera kulturmiljöer och fornlämningar upptäcktes också. De ligger inte inom det område som nu ska avverkas, enligt Sveaskogs avverkningsanmälan som Syre tagit del av. Men någon heltäckande inventering av området var det inte frågan om, berättar Åsa Lindgren.

– Vi var på de här gårdstomterna men inte direkt runtomkring, så där kan det säkert finnas mer, säger hon.

Mycket har gått förlorat

I södra Sverige kan lämningar finnas långt ner i jorden. Men i Norrland ligger lejonparten av fornlämningarna direkt under mossan, på grund av långsam marktillväxt. Det gör de särskilt känsliga för skogsmaskiner, som fäller träd och bereder marken för nya plantor.

Hur mycket av Norrlands historia som gått förlorad på grund av okunskapen kring skogens lämningar, är det ingen som vet säkert. Men en undersökning som Norrbottens museum gjorde nyligen ger en fingervisning.

En vecka per år under en treårsperiod genomförde museets arkeologer fältundersökningar av hyggen i områden som inte genomgått en fornminnesinventering. Det visade sig att nio av de elva nya fornlämningar som upptäcktes, hade skadats vid avverkning och markberedning.

– Vi har två stora problem kopplade till kulturmiljövården i Norrbotten. Hälften av vårt län är  inte inventerat, främst områden i skogslandet, och det behövs statliga medel för att göra klart det. Skogsbruket och specifikt användning av markberedning som metod är det andra eftersom våra fornlämningar ligger ytligt, ofta direkt under torven, säger Nils Harnesk.

Läs mer: Så skövlades sex generationers minnen när skogen höggs ned