DEBATT Opinionsundersökning visar på vår kluvna inställning till slakt
Svenskarnas tro på en god djurvälfärd och vår oförmåga att se alternativ till kött står i vägen för skiftet till ett vegetabiliskt samhälle. Detta visar en unik undersökning om svenskarnas förhållande till slakt som Demoskop gjort på uppdrag av Save Movement Sverige.
Knivar. Blod. Skrik. Att stiga in på ett slakteri är knappast en trevlig upplevelse. Undersökningen visar att de flesta svenskar (56 procent) inte kan tänka sig att närvara vid slakt av djur. Andelen är särskilt hög bland kvinnor (71 procent). Vi frågade också svenskarna hur de tror att djuren upplever miljön på svenska slakterier. Hur är det egentligen för en gris eller en ko att komma in i byggnad där de hör sina artfränder skrika framför sig? De känner lukten av blod, av avföring. Dessa beskrivningar eller egen erfarenhet från ett slakteri behövs inte för att folk ska förstå att djuren inte vill vara där. 54 procent svarade att de tror att djur upplever miljön på svenska slakterier som ganska eller mycket dålig. Endast 4 procent tror att djuren upplever slakteriet som mycket bra. ”Hur djuren behandlas, slaktas, transporteras tänker jag på varje dag!! Det är så sjukt vidrigt!! Jag drömmer mardrömmar på natten”, säger en av undersökningens deltagare.
Men svenska folkets negativa syn på slakterierna översätts inte i en önskan om att dessa platser ska försvinna. I vår undersökning är det endast sju procent som ställer sig positiva till ett förbud av slakterier i Sverige. Hur kan det komma sig att inte fler vill se dessa våldsamma platser stängda? I de drygt 400 kommentarerna till undersökningen kan vi mejsla ut tre huvudsakliga skäl.
Det första är en stor tillit till att djuren behandlas väl i Sverige. ”Varför skulle vi förbjuda slakterier i Sverige? Jag förutsätter att de sköter sig på ett etiskt sätt” säger en av de svarande. Uttalandet bör inte förvåna eftersom politiker från alla partier upprepar hur förhållandevis gott djuren har det i Sverige. Landsbygdsminister Jennie Nilsson är ett exempel med sitt uttalande om att Sverige har ”världens bästa djurvälfärd” (Folkbladet 3/12 2019). Lägg därtill att djurindustrin spenderar avsevärda resurser på reklam som bibehåller bilden av ett gott djurskydd.
Ett annat skäl är att vi vill äta korven och ha den kvar. ”Slakt av djur aldrig trevligt! Men äta kött är gott!” är en karakteristisk kommentar i vårt material . ”Även om jag varken vill slå ihjäl djur själv eller se på när någon annan gör det har jag inget emot att äta köttet” säger en annan. De är kritiska mot dödandet men är inte villiga att ge upp sin köttbit. Än så länge är det inte tillräckligt många som reagerar på denna olösliga ekvation: att man inte gillar dödandet men att man samtidigt stödjer det genom sin konsumtion.
Det tredje och starkaste skälet är att de flesta inte ser förbudet av slakterier som ett reellt alternativ. ”Hur menar ni ett förbud mot slakterier? Hur ska vi få mat eller vad menar ni?” kommenterar en person i undersökningen. Köttnormen är så stark att många inte tycks kunna tänka sig en annan ordning än djurproduktion och köttkonsumtion. Om det inte finns i föreställningsvärlden att vi ska sluta äta kött så måste slakten ske någon annanstans. Detta är en typisk kommentar från en deltagare: ”Tycker att vi inte ska importera kött från andra länder eller låta slakta svenska djur i andra länder.”
Även om vi fortfarande har en stor produktion och konsumtion av kött så börjar vi glädjande nog skönja en förändring. Köttkonsumtionen har gått nedåt de senaste åren i Sverige och utbudet av vegetariska produkter växter kraftigt. Ett stort antal livsmedelsföretag satsar på växtbaserade produkter som kan ersätta köttet. I mars tillkännagjorde Dafgård att de ska uppföra en ny fabrik för växtbaserad mat med 100 anställda till ett värde av 300 miljoner kronor.
Ju fler medborgare som ersätter köttet med växtbaserade produkter desto fler lär se möjligheten att förbjuda slakterierna som ett reellt alternativ. Både företag, institutioner och politiker kommer att se djuretiska och klimatmässiga vinster i det vegetariska. Då kan vi äntligen förena vår omsorg om djuren med en motsvarande human matproduktion. Då ska äntligen sågklingorna och djurskriken tystna på slakterierna.
