Kvinnliga reportrar är ofta särskilt utsatta i länder med repressiva regeringar och där kvinnohatet är utbrett. Den globala paraplyorganisationen Civicus granskar genom sitt kartläggningsverktyg Civicus Monitor hur hot används för att tysta journalister och människorättsförsvarare i olika länder. Och enligt Marianna Belalba Barreto vid Civicus har man dokumenterat ett stort antal fall där kvinnliga journalister utsatts för könsbaserade trakasserier på nätet.

En av de regioner där problemen uppges vara omfattande är länderna på Balkan. Ett exempel gäller en kvinnlig reporter i Bulgarien som tvingades fly från landet tillsammans med sin familj efter att hon blivit utsatt för hot. Detta efter att hon hade rapporterat om en högerextrem organisation.

Förra året visade en global studie från FN-organet Unesco och Washingtonbaserade International Center for Journalists, ICFJ, hur vanligt det är att kvinnliga journalister utsätts för näthat.

Tre av fyra utsatta

Nästan tre fjärdedelar, 73 procent, av de kvinnor från 113 olika länder som deltog i studien, uppgav att de hade utsatts för olika former av trakasserier på nätet. Och en femtedel av kvinnorna som drabbats uppgav också att de hade blivit angripna eller attackerade i verkliga livet – händelser som de menar hängde samman med hoten de utsatts för på nätet.

Lucy Westcott vid organisationen Kommittén till skydd för journalister, CPJ, säger att kvinnliga journalister i många länder är utsatta för säkerhetsrisker, både på grund av sitt yrke och eftersom de är kvinnor som deltar i det offentliga livet.

Kvinnliga journalister i länder som Brasilien, Sydafrika, Storbritannien och USA har för CPJ vittnat om hur de utsatts för hot både ute på fältet och på nätet. I många fall handlar det om hot om sexuellt våld.

– De nätbaserade trakasserierna är en av de största säkerhetsriskerna för kvinnliga reportrar världen över – och dessa hot kan leda till verkliga fysiska attacker, säger Lucy Westcott till IPS.

Chefer måste agera

Hon påpekar att hoten och hatet mot kvinnor får långtgående konsekvenser.

– Journalisters säkerhet är en pressfrihetsfråga. Kvinnliga reportrar måste kunna utföra sitt arbete utan att behöva oroa sig för sin trygghet och sin försörjning. Chefer måste inse vilka risker kvinnliga journalister möter, och genomföra åtgärder för att bemöta dessa risker.

Tara Carey, som arbetar med mediefrågor vid organisationen Equality Now, säger att studier visar att problemen med trakasserier mot kvinnliga journalister har förvärrats. Hon menar att syftet är att tysta kvinnor.

– Ibland handlar det om planerade kampanjer där attackerna utförs från flera håll. Trakasserierna blir ofta ännu värre när de sammanförs med andra grunder för diskriminering, som när de knyts samman med etnisk härkomst, religion, kast eller sexuell läggning, säger Tara Carey till IPS.

Hon betonar att många kvinnliga journalister även utsätts för direkta hot i samband med att de är ute och arbetar. Enligt Tara Carey leder dessa attacker till att kvinnors möjligheter att delta i samhällslivet beskärs.

– Vissa kvinnor tvingas hålla inne med vad det tycker, drar sig för att delta i diskussioner eller att ge sig ut på uppdrag – eller överger journalistiken helt, säger hon.

Nyligen lanserade Unesco en kampanj för att belysa de hot som särskilt drabbar kvinnliga journalister. Guy Berger vid FN-organet säger att det handlar om ett våld som både slår mot kvinnors yttrandefrihet och mot samhällets behov av att få tillgång till information.