Egentligen skulle man kunna ta rubriken på fullaste allvar och faktiskt gå runt i sitt eget hem som om det var ett museum. Ett museum är ett ställe där man samlar föremål som har något att berätta och när jag ser mig omkring i mitt hem ser jag massor av grejer som jag skulle kunna berätta mycket om.
Men om det inte lockar att stirra på skitiga kaffekoppar och gamla strumpor så får det duga med digitala museer i coronatider. Det är inte idealiskt, men lärorikt och kul. Ett tag var det ju extremt hett med det där med det virtuella, Matrix, typ. Men efter ett tag blev det där bara en verklighet som alla andra, en där vi har möten och måste jobba och inte har tid riktigt. På vägen har lite av det romantiska med datorverkligheten försvunnit. Så jag går på museum och hoppas hitta det där.
En del svenska museer finns samlade på museumonline.se och jag fastnar direkt för en karta hos Nordiska museet. Den visar hur drastiskt vi människor förändrat miljön runt omkring oss från 1750 fram tills nu. Genom att klicka på kartan kan besökaren se hur ängsmark, åkrar och bebyggelse påverkas över tid. Sidan finns på tidskikaren.nordiskamuseet.se.
Sjukt mycket prylar
På Nordiska museets hemsida finns också bilder på och information om stora mängder föremål. För den som är intresserad av folklig konst och äldre tiders lösningar på små och stora problem kan databasen vara en inspiration. Museets föremål finns också representerade på sajten Digitalt museum. Där finns bilder på och information om mer än tre miljoner föremål från olika museer i Sverige och Norge.
Genom att söka på ordet ”svamp” hamnar jag på en utställning om hur människor konserverade mat innan kylskåp och frysbox på Jönköpings läns museum. Eftersom museer överallt är besatta av att dokumentera sin samling i databaser är världen full av de mest fantastiska sådana virtuella samlingar. Även om det alltid är en extra skön känsla att se saker i verkligheten går det verkligen att göra rätt häftiga konstresor på nätet. På Louvren kan man röra sig i museet från sal till sal och se utställningarna i egen takt. British Museum har valt en lite rörigare modell med 3D-känsla, men det är riktigt kul att gå runt bland föremålen också där.
Vatikanens museum, Van Gogh-museet i Amsterdam, Guggenheim i New York och i Bilbao är andra internationellt erkända museer som har bra och roliga tjänster på sina hemsidor.
Ett museum jag ständigt återkommer till är amerikanska National Women’s History Museum. För att förstå feminismen i USA är det en lysande resurs. Jag gillar dessutom hur de förvandlar sina utställningar till små diskreta bildvisningar som gör det lätt att ta till sig ett ämne.
Soffvisningar
Flera museer runt världen har anpassat sig både till den nya digitala världen och till coronan och kör visningar online. En trevlig typ är det Moderna museet kallar soffvisningar. Någon insiktsfull människa berättar om ett konstföremål eller en konstnär i ett väldigt enkelt och trivsamt format.
Gamla visningar finns på museets hemsida, men det är lite extra spännande att se dem direkt. Direktsändningarna sker på Facebook och då kan du också ställa frågor till visaren. Nästa soffvisning sker 20 maj. Flera museer erbjuder också kurser digitalt. På Etnografiska museet kan man få lära sig att designa sin egen kimono eller ägna sig åt konstfullt täljande. En del sådana kurser kostar några hundralappar, dock, men då ingår ofta materialet som skickas hem till deltagarna.
En massa sjuka grejer
Internet vore inte internet om det inte fanns en massa märkligheter bland de museum som finns där. Museet i Cancun där alla skulpturer står på botten av havet. Nudelmuseet i Shinyokoma i Japan. Och så klassikern: The Museum of Bad Art. Med mottot ”art to bad to be ignored” erbjuder de konst som visserligen är ful, men oftast intressant på något sätt. Fula ting finns det ju överallt, här handlar det om intressant skräp.
Jerker Jansson
