TT: Hur ovanligt är det att det kommer in knölvalar i Östersjön?

– Det är inte jätteovanligt. De senaste decenniet eller så har det skett kanske vartannat år i snitt.

TT: Har de svårt att klara sig i Östersjön?

– Ibland har de dött av olika anledningar. I de flesta fall har det skett någonting, till exempel att de har fastnat i nät eller blivit påkörda. Att knölvalar blivit kvar en längre tid och dött naturligt finns det inga tecken på, även om det kan ha skett. En del hittar antagligen ut.

TT: Hur kommer de in i Östersjön?

– Huvudsyftet med deras vandring nu är att ta sig från parningsområdena i framför allt Västindien och upp mot Barents hav för att äta upp sig. Kalven följer med sin mor upp till födosöksområdena och på det viset lär den sig var det finns mat. På något sätt har den kommit fel och kommit in i Östersjön. Det är svårt att veta varför.

TT: Så det här är en kalv som har kommit ifrån sin mamma?

– Den uppskattade längden, åtta-nio meter, tyder det på att det är en kalv som fötts tidigare i år. Vuxna knölvalar blir omkring 15 meter. Under det första året diar den, men successivt mindre. En möjlig förklaring till varför den dog är att den varit separerad av mamman och drabbats av näringsbrist. Men den kan också ha blivit påkörd.

TT: Vad är du mest nyfiken på efter provtagningen av valen?

– Bland annat halten av miljögifter i en så pass ung kalv. I och med att SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) inte har kunnat obducera valen så är det väl osannolikt att vi får något svar på om den dog av hälsoskäl. Men sedan är det även dna-prover som tas. Det är ganska många knölvalar som har sin dna-profil registrerad. Med en sagolik tur skulle man kunna identifiera någon förälder. SVA har också lyckats ta bilder på undersidan av stjärtfenan och det finns tusentals individer identifierade utifrån bilder på stjärtfenan.