– Vi ska försvara vår kustlinje, åtminstone där den är bebodd och där det inte är fullständigt ekonomiskt orimligt, säger Vellingemoderaten Lars-Ingvar Ljungman.

Kommunpolitiker från Skånes alla hörn har samlats i Malmö för att lyssna på erfarenheter från andra länder med hotade kustlinjer: Danmark, Nederländerna och Storbritannien. I dessa länder står frågan om översvämningar och stranderosion högre upp på dagordningen än i Sverige, men riskerna är överhängande även här.

Hundra meter

Professor Hans Hanson från Lunds tekniska högskola tecknar en deprimerande bild av framtiden: Om havsvattennivån stiger en meter fram till år 2100 kommer kusten att dra sig tillbaka 100 meter.

– Vi kan så klart inte acceptera att alla våra kuster dras tillbaka 100 meter, säger han.

Längs den skånska kusten är problemen med krympande stränder redan påtagliga, kanske allra mest i Ystad, där S-kommunalrådet Kent Mårtensson har slitit med frågan i flera decennier. Kommunen har byggt pirar och lagt ut armerade nät på stränderna. Sedan 2011 har kommunen också strandfodrat, det vill säga matat stränderna med sand som hämtats i en sandbank ute i havet. Detta har enligt Ystadspolitikern varit den mest framgångsrika åtgärden hittills.

Kent Mårtensson ser mötet i Malmö som början på något nytt. Nu är många kommuner eniga om att ta strid för att staten ska engagera sig på ett mer samlat och strukturerat sätt. Hittills har de drabbade kommunerna fått driva frågan själva.

– Vi behöver en statlig inblandning i detta, säger han.

Bristande engagemang

Caroline Fredriksson, doktorand på Lunds tekniska högskola, bekräftar bilden av ett bristande engagemang från den svenska staten.

– Det är ingen som har bevakat det här intresset. Det är ingen som har tagit den bollen, säger hon.

LTH-forskarna är övertygade om att sandfodring är den enda vägen för att rädda stränderna.

– Vi behöver skaffa oss en vision av hur vi vill att stränderna ska se ut i framtiden. Vill vi ha sand, så får vi lägga dit sand, säger Caroline Fredriksson.