Mer än dubbelt så många sökte hjälp via Röda korsets informationstelefon under pandemiåret 2020, jämfört med året innan. Mellan maj och december 2020 sökte 285 personer ekonomiskt stöd eller hjälp med grundläggande behov – så som mat och boende – att jämföra med 116 personer samma period 2019.

Även inom de lokala verksamheterna ser Röda korset en tydlig eskalering gällande hjälpbehovet. Organisationen har bland annat behövt starta nya verksamheter med matutdelning för att möta behovet, uppger Johanna Saunders, tematisk rådgivare vid organisationens Malmökontor.

– Vi har alltid haft soppkök och delat ut mat till människor som faller utanför samhällets ramar, som papperslösa och EU-medborgare, men nu ser vi en bredare målgrupp. Vi har fått dela ut matkassar till barnfamiljer – det är inget Röda korset i Sverige har gjort på länge, men som vi har behövt börja med nu.

"Har ingenstans att sova"

Johanna Saunders arbetar som rådgivare kring socialrättsliga frågor och blir allt oftare kontaktad av lokala Röda korset-föreningar som behöver akut assistans.

– Jag ser en enorm ökning i hur ofta de tar kontakt med mig. “Det står en familj här och har ingenstans att sova, vad gör vi?”, kan de säga. Det första då är att kontakta socialtjänsten, men många har redan varit i kontakt med dem och fått avslag.

Har samhället misslyckats med att fånga upp det ökade behovet under pandemin?

– Det är hårt att prata om ett misslyckande, men vi möter väldigt mycket människor som inte får det stöd och de insatser som de har behov av och rätt till. Vi måste kunna ta hand om samhällets utsatta under en pandemi, oavsett legal status eller vem man är, säger Saunders.

Stigmatiserat söka hjälp

Även Stadsmissionen har noterat ett förändrat hjälpbehov i och med pandemin. För många – däribland samhällets hemlösa – är det en dubbel utsatthet, säger Jonas Wihlstrand, strategisk chef på Stockholms Stadsmission.

– Det bor väldigt många människor i vårt samhälle som står utanför välfärden, som lever i sköra livssituationer och de kan också både smittas och smitta. Vi möter många med dåligt immunförsvar, underliggande sjukdomar – större risk att bli allvarligt sjuka, helt enkelt, säger han.

Trycket på organisationens verksamheter är högt, uppger Wihlstrand. Även hos Stadsmissionen upplever man det som ett oroande mönster att allt fler barnfamiljer är i behov av hjälp.

– Det kan handla om ensamstående föräldrar med deltidsanställning eller som har blivit arbetslösa på grund av pandemin, som har det otroligt tufft ekonomiskt och söker stöd. Alla buffertar är slut och många ser det som stigmatiserande att gå till socialtjänsten.

Digitalt utanförskap

Organisationens personal möter även allt fler yngre, däribland gymnasieungdomar, som har fått det svårt i och med distansundervisningen.

– Det är ungdomar som saknar internet hemma, som är trångbodda och med kanske en enda dator, som söker sig till oss för att studera och få det mål mat som har uteblivit under pandemin, säger Jonas Wihlstrand.

Ytterligare ett orosmoln är det digitala utanförskap som riskerar att slå extra hårt mot samhällets svagaste. Både Röda korset och Stadsmissionen ser hur utsatta grupper halkar efter med det digitala. Många är både i riskgrupp och i rätt ålder för att få vaccin, men för exempelvis papperslösa kan det vara svårt att kontakta sjukvården.

– Det är något vi påtalat för Folkhälsomyndigheten; hur svårt det är att leva utanför välfärdens insatser i Sverige, där alltmer är digitalt och automatiserat. De som lever under svåra förhållanden har inte bank-id, säger Jonas Wihlstrand.