Super-Mario är kompromissen som ska göra Italien till en europeisk maktfaktor igen. Om inte coronapandemin och partipolitisk rivalitet sätter käppar i hjulen.
Med Mario Draghi som premiärminister sedan i februari har Italien fått en helt annan tyngd i EU-samarbetet.
Hans många år som chef för Europeiska centralbanken, ECB, mellan 2011 och 2019 gav honom smeknamnet ”Super-Mario” och gör att han uppfattas som någon som arbetar för hela EU:s bästa.
– När Mario Draghi talar vet alla att han inte bara för fram och främjar Italiens intressen. Det behövs stabila ledare som inger förtroende, säger hans EU-minister Vincenzo Amadola stolt till tidningen New York Times.
Miljardstöd från EU
Bland politiker och analytiker i Bryssel finns nu hopp om att Draghi ska få fart på den italienska ekonomin igen. Landet har EU:s näst värsta statsskuld, med skakiga banker och hög arbetslöshet. Otaliga reformer har föreslagits men ofta stupat på politisk oenighet och bristande resurser.
Draghi har dock en dubbel fördel jämfört med företrädarna.
Politiskt har han en ovanligt stark majoritet bakom sig i det italienska parlamentet, med stöd från fyra av de fem största partierna, åtminstone tills vidare.
Ekonomiskt väntar dessutom EU:s gigantiska coronapaket på att delas ut, där Italien får nästan en hel tredjedel av kakan: drygt 200 miljarder euro i bidrag och förmånliga lån.
Nästan 50 miljarder är exempelvis tänkt att gå till digitaliseringsprojekt i form av utbyggda nät, moderniseringar i den offentliga sektorn och stöd till småföretag.
Spretig koalition
Frågan är samtidigt hur länge Draghi får hållas. Oavsett om han lyckas eller misslyckas finns stor risk för att den ytterst spretiga majoritetskoalitionen spricker så fort som coronapandemin ebbat ut ordentligt.
Formellt behöver visserligen inte Italien hålla val igen förrän 2023. Å andra sidan är det långt ifrån givet att de fyra huvudpartierna bakom Draghi, från fyra olika politiska läger, vill och kan hålla ihop så länge.
Vilka samarbeten de olika partierna söker på EU-nivå kan bli avgörande.
Italien har två stora ytterhögerpartier, Lega och Italiens bröder, där det första, men inte det andra, står bakom Draghi. Just nu är partierna rivaler, men om de börjar samarbeta finns grogrund för en stark högerregering.
På samma sätt kan mer formella kontakter mellan socialdemokratiska PD och den populistiska Femstjärnerörelsen bädda för en vänsterregering.
Coronaprotester
En annan fråga är hur stort tålamod invånarna har.
Nya nedstängningar för att stävja en tredje våg i coronapandemin har på sistone lett till starka protester mot regeringen.
I Rom demonstrerade hundratals inom restaurangbranschen i måndags, medan förra helgen såg liknande händelser i bland annat Neapel och Milano.
– Hälsosituationen är allvarlig, men vår ekonomiska och sociala situation är ännu värre. Här finns 10 000 människor, 10 000 familjer, 10 000 kvinnor och barn som är desperata, säger restaurangägaren Umberto Cariera till nyhetsbyrån Reuters.
Fakta: Italiens dominerande partier
De fyra dominerande partierna som stöder Italiens nuvarande regering tillhör olika politiska inriktningar.
• Ytterhögerpartiet Lega (med Matteo Salvini som partiledare) ingår på europeisk nivå i EU-fientliga partigruppen ID, med bland andra franska Nationell samling, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna.
• Konservativa Heja Italien (lett av Silvio Berlusconi) ingår i EU-parlamentets konservativt kristdemokratiska grupp EPP, med bland andra svenska M och KD.
• Socialdemokratiska PD (lett av Enrico Letta) arbetar i EU tillsammans med socialdemokratiska S&D, där även svenska S ingår.
• Populistiska Femstjärnerörelsen (med Vito Crimi som tillförordnad ledare) står för tillfället utanför partigrupperna i EU-parlamentet. Fyra ledamöter har dock hoppat över till miljöpartistiska De gröna/EFA, medan ytterligare en har gått till liberala RE.
• Största parti utanför regeringen är just nu ytterhögerpartiet Italiens bröder (lett av Giorgia Meloni) som i EU-parlamentet ingår i EU-skeptiskt konservativa partigruppen ECR, med bland andra polska Lag och rättvisa, spanska Vox och svenska SD.
