Malmö universitet kan i en ny studie visa att föräldrar till vuxna barn med narkotikaproblem ofta känner känslor som skam, oro, skuld och hjälplöshet. Dessutom försvårar sekretessen att hjälpa en myndig person med missbruksproblem.
Att vara förälder till ett vuxet barn med narkotikaproblem kan vara prövande på flera olika sätt.
32 föräldrar med liknande erfarenheter har ingått i en studie från Malmö universitet som undersökt hur föräldrarnas kontakt med socialtjänsten och andra myndigheter fungerat.
Till att börja med tyckte föräldrarna att det var svårt att bedöma orsaken till situationen som deras barn hamnat i. Det kunde röra sig om exempelvis tonårstrots, normala ungdomsproblem eller rena narkotikaproblem. En vanlig fråga som föräldrarna ställde sig var “hur illa är det?”.
– Det starka stigmat kring narkotika gör att många föräldrar väntar och tänker att de löser det inom familjen, eller hoppas att problemet försvinner med tiden. Vissa lägger fokus på hur bra det går för deras andra barn, för att framhäva att man inte är en problemfamilj bara för att ett av barnen råkar ha narkotikaproblem, berättar Torkel Richert, docent i socialt arbete på Malmö universitet och en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.
När anhöriga väl hör av sig till socialtjänsten eller andra myndigheter får de snabbt reda på att barnet själv måste ta kontakt för att få hjälp. Och många gånger vill barnet inte ha någon hjälp eller behandling. Då känner många föräldrar sig hjälplösa, och att problemet inte tas på tillräckligt stort allvar.
Svårigheterna med sekretessen
På grund av sekretessen har anhöriga inte rätt till att ta del av all information, samtidigt som barnets tillstånd kanske förvärras. Socialtjänsten har en mycket viktig roll i den här situationen, menar studien. Myndigheten befinner sig nämligen mellan en vuxen individ som är i stort behov av professionell hjälp och dess förälder.
Samtidigt är det ofta föräldrarna som barnet söker upp när missbruksproblemen blivit tillräckligt stora. Exempelvis om barnet fått ett kraftigt återfall eller slängts ut från ett behandlingshem. Vissa föräldrar som ingick i studien hävdar dock att de har förståelse för sekretessen, men att myndigheterna borde jobba mer för att få barnen att häva den.
– Det är positivt om Socialtjänsten blir bättre på att se anhörigperspektivet i missbruksvården och så långt det är möjligt samarbetar med föräldrar och andra anhöriga. Man har gjort det på många håll redan. Det är en utveckling som vi ser mer av, säger Torkel Richert i pressmeddelandet.
Flera av föräldrarna vittnar också om stora brister i hjälpsystemen, barnen kan slussas mellan Socialtjänsten, psykiatrin och beroendevården utan att någon tar ett övergripande ansvar.
Avslutningsvis finns även stora problem med eftervård och uppföljning, efter insatser som boende eller behandling.
– Då får föräldrarna rycka in, och det kan röra sig om 40-åriga barn med komplexa problem och om 70-åriga föräldrar. Dessa 70-åringar ska då ta hand om en vuxen person med svåra narkotikaproblem, säger Torkel Richert.
