När Syre får tag på konstnären och pedagogen Zafire Vrba via telefon är hen ute i Stockholms skärgård och letar efter nya platser att fotografera sitt pågående konstprojekt kring olika pronomen. Sand, luft och död är nya pronomen som hen laborerar med för att ifrågasätta våra föreställningar kring hur vi ser på könskategorier. 
 
Från att ha varit fascinerad över olika former av transtillstånd och människor med flytande könstillhörighet har hen börjat intressera sig för döden, som på många sätt också innebär en transition och övergång. 
 
– En del av att vara queer och del av en queer historia är att det finns väldigt mycket död. Många dog i förintelsen, många har dött i aids, många tar sina liv och många tvivlar på sin rätt att existera. Döden är en del av släktskapet, säger Zafire Vrba.

Döden ofta närvarande

Hen berättar att hen har många vänner som gått bort och att hen har varit tvungen att bearbeta sorgen efter dem. Det har gjort att död och sorgearbete finns med i många av hens konstverk. 
 
–  Vi talar alldeles för lite om död i samhället generellt och ännu mindre om queer död. Jag saknar nya radikala queera perspektiv på sorgearbetet som kan hjälpa oss som finns kvar men också hylla de som har gått bort, säger Zafire Vrba. 
 
För tillfället har hen återvänt till skolbänken för att läsa en utbildning för att bli dödsdoula, en utbildning som inte finns i Sverige och som hen studerar på distans i Storbritannien. En doula förknippas oftast med en person som stödjer en födande person vid förlossning, men Zafire Vrbra berättar att även en döende människa kan behöva ha stöd och hjälp i livets slutskede från en doula. Det kan handla om hur en vill ha sin begravningsceremoni, planera den sista tiden, ordna arvet, städa upp och göra i ordning för den dag en är borta, men också vara där som en kamrat en kan tala med om frågor kring livet och ens rädslor inför döden. 
 
– I England, där det finns många fler dödsdoulor, kan en jobba tillsammans med ett hospis. Om den döende personen vill så är en också med vid dödsögonblicket, säger Zafire Vrba.

Hen berättar att hen även studerar till att bli en “interfaith minister”, ett slags andlig pastor, som ska kunna genomföra ceremonier oavsett vilken religiös bakgrund personen tillhör, eller om hen är sekulär. 
 
– Jag är kanske mest intresserad av olika former av begravningsceremonier för att kunna utföra dem i queera sammanhang. Min dröm är att starta en queer begravningsbyrå.

Utstötta ur familjen

Zafire Vrba berättar att queera person många gånger inte har samma familjeband som andra. Många har blivit utstötta från sina uppväxtfamiljer och de personer som nu är närstående och familj till den queera räknas kanske inte som det i lagens mening. Ett annat problem som kan uppstå är att bli felkönad efter döden eftersom det inte är ovanligt att en inte har ändrat juridiskt kön av olika skäl. Här tror Zafire Vrba att det finns behov av en queer begravningsbyrå. 
 
– Det finns många som har växt upp i en religion och vill ha med element från den religionen i sin begravningsceremoni även om en inte accepteras som queer av släkt och trossamfund. Som formellt utbildad andlig pastor kommer jag kunna utföra ceremonierna precis som den döende vill ha det.
 
Krockarna för en queer person med hur lagen ser ut kring könsbenämning är något som Zafire Vrba stött på i andra sammanhang. Hen ingår en en familj bestående av tre föräldrar och när de försökte utröna hur de skulle dela upp föräldraskap och föräldrapenning var de tvungna att verkligen tänka utanför boxen.
 
– Jag har min heltidsfamilj men också en extra familj med två andra föräldrar och två barn. Det är en verklig lyx att som queer person ha en så stor familj. Det är många queera som drömmer om att skaffa familj men det är knepigt med lagstiftningen och omvärldens förväntningar, säger Zafire Vrba.
 
Själv är hen uppvuxen i Växjö och Prag. Barndomen beskriver hen som “ensam” eftersom hen tidigt identifierade sig som trans men inte hade någon att prata med om sina känslor. Sina egna erfarenheter och uppväxt har hen använt i sitt pedagogiska arbete när hen har föreläst i skolor. Men också i sin konst.
 
– Det har varit svårt för mig att sätta ord på mina erfarenheter att växa upp i en liten stad innan det fanns internet. Jag var otroligt ensam som transperson och det var också väldigt våldsamt. Många av de ord och begrepp som jag har idag kände jag inte till då. Mitt sätt att uttrycka mig blev poesin och konsten, säger Zafire Vrba.
 
Det har också blivit en rad olika poddar och tv-program för bland annat Utbildningsradion. En röd tråd som går genom nästan allt hen har gjort och hens konstnärsskap är utforskandet av olika transtillstånd. Här ser hen ett slags släktskap mellan hens egen transidentitet och de som anklagades för häxeri på 1600-talet. Hen jämför också sina egna upplevelser med personer som utsatts för rasbiologi och tvångssteriliseringar. När Zafire Vrba har varit ute och föreläst eller visat upp sin konst har många människor kommit fram och berättat om sina egna erfarenheter. 
 
–  Det finns många fler queera än vad vi tror.  Världen är väldigt mycket mer queer än vad den verkar. Mina erfarenheter hör samman med andras. I mina konstprojekt kring transtillstånd vill jag att många andra röster ska få höras. Jag vill inte vara en liten ö där bara jag hörs.