Ett rött litet hus med vita knutar står nu på nedre delen av min tomt. Den som vetter mot skogen. Två års pappersexercis med ”förenklat bygglov” gör mig inte direkt sugen på att någonsin försöka mig på en renovering som kräver vanligt bygglov. Men fråga mig gärna om vilken fuktsäkerhet som ett attefallshus behöver kontrolleras mot (BBR 6:5. Varsågoda).

Även om pengar definitivt varit ett incitament, ville jag framför allt bygga klimatvänligt. Byggnader står för en femtedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser sett ur ett livscykelperspektiv, enligt Naturvårdsverket. Enorma mängder byggavfall slängs i stället för att tas tillvara för återvinning. Enligt Informationscentrum för hållbart byggande (ICHB) är just byggavfall en enorm miljöbov. Bara 9 procent av allt överblivet byggmaterial tas om hand. Det är ju inte vettigt.

När det ”förenklade bygglovet” äntligen var på plats var jag fast besluten om att mitt lilla hus inte skulle bidra till klimatkrisen. Köp- och säljsajter blev min bästa vän och kvällar och helger ägnades åt att släpa hem takpapp, dörrkarmar och isolering. Men det är inte lätt att vara klimatsmart när ens byggingenjörskunskaper är kraftigt begränsade.

Det började redan med grunden. Jag hittade dräneringsskivor till fyndpris och fyllde glad i hågen släpet tills det bågnade. Det visade sig att dräneringsskivor behöver vara i vissa mått och jag hade givetvis fel mått. Så fortsatte det: isoleringsslangen var för smal, handfatet gick inte att para ihop med ett enda underskåp i hela universum och kakelplattorna hade olika vita nyanser. Släng! röt kakelläggaren bistert. Var är fästet? undrade elektrikern som skulle sätta upp badrumselementet.

Det är hårt att inse att mina kap på andrahandsmarknaden snarare var inköp av defekt material som till stor del varit helt oanvändbart. Så nu har jag ett attefallshus med hälften nytt och hälften gammalt material och en fruktansvärd mängd gammal bråte i mitt garage och i redskapsboden.

Tanken på att behöva fotografera av allt, lägga ut det med lockande köptexter och administrera spekulantköer gör mig helt matt. Är det så här byggavfallsberget uppstår? Utschasade morsor och farsor som köpt på sig värdelösa stålreglar och utdaterade vattenlåskopplingar. Som i ren trots drar byggprojektet i hamn men inte har en muskelryckning till kraft kvar för efterarbetet.

Efter två år upplever jag en kraftig mättnad på allt vad byggarbete heter, faktiskt. I valet mellan att ägna ett par månader åt att sälja av det som blev över och att ta en helg och slänga allt på återvinningen är frestelsen enorm att ta den enkla vägen ut. Men det förtar lite av glädjen och stoltheten. Jag ville verkligen göra en poäng av att det går att bygga billigt och miljövänligt.

Jag inbillar mig att jag kommer att finna nya krafter bara jag får vila lite. Under tiden flyttar jag den enorma, massiva innerdörren i furu, som var alldeles för stor för badrummet, fram och tillbaka varje gång jag ska ha ut min cykel. I takt med att vädret blir mer cykelvänligt misstänker jag dock att tålamodet kommer att tryta. Det är inte alltid enkelt att försöka göra rätt.