Det kallar ”det stora Stillahavssopområdet”. En yta på 1,6 miljoner kvadratkilometer under vatten där plast har samlats under decennier. Man har hittat plast som varit femtio år gammal där. Forskning visar att området ökar snabbt. Dess yta har tiodubblats sedan 1945. Det finns ett liknande område i Atlanten som dock inte är lika stort.

Den absoluta majoriteten av alla sopor där är plast. Främst bitar mindre än en tiokrona, ofta ännu mindre. Plast är hållbart, beroende på hur den produceras kan den hålla i sekler. Och inte ens när den ser ut att brytas ner gör den det egentligen. Den smulas sönder snarare än bryts ner på molekylär nivå. Resultatet blir den högst onaturliga sörjan av kemiskt avfall, döda växter och djur och enorma mängder plast som kväver allt liv och skapar sekundära problem, en del som vi bara kan fantisera om.

Förutom plastpåsar och liknande förpackningsmaterial består områdena också bland annat av kemiskt avfall och annat som människor dumpat i havet. Men värst är de små, ofta mikroskopiska plastfragmenten som flyter i de övre vattenskikten. De stör det naturliga biologiska kretsloppet och tar död på massor av djur och växter.

Det där är nästan för galet för att tänka på. Men det är bara ett argument för att sluta använda plast i sin vardag. Energin som går åt för att producera plasten, miljöeffekterna på plats av produktionen och den risk vi människor tar genom att till och med ha plast nära kroppen, i våra kläder främst är också argument för att kolla på sin egen plastanvändning.

Det kan kännas hopplöst. Som om det är meningslöst att lilla jag gör något, men om vi låter oss hindras av sådana tankar händer ju ingenting. Vi vet att enskilda människor ibland fullständigt kan rita om historiens gång. Och just nu är det precis vad vi måste göra. Det kommer inte att sluta väl annars.

Här kommer de goda nyheterna. Världen är komplicerad och det är mycket som jag inte kan göra åt en massa elände, men när det gäller plast kan jag göra massor. Och det mesta är busenkelt och dessutom ekonomiskt smart.

1. Använd de tygkassar du redan har

För knappt ett år sedan infördes en skatt på bärpåsar i plast. Den minskade användningen av sådana med trettio procent redan efter några månader och det går att se som en framgång, men vi skulle kunna göra mer. Tyvärr är textilindustrin också en enorm miljöbov. Det går bland annat åt enorma mängder med vatten för att producera vissa tyger. För att kompensera alla resurser som går åt till att producera en tygkasse i relation till en plastpåse måste tygkassen användas tiotusentals gånger. Men jag har redan en alldeles för stor hög tygkassar hemma, många reklamkassar har dykt upp genom åren framförallt. Och dessa är ett faktum. Skadan är redan gjord när det gäller dem. Att då inte använda dem vore rent ut sagt puckat. Papperskassar är ett okej alternativ, men en redan existerande tygkasse är alltid bättre än nyproducerade grejer. Har du inga hemma, kolla på någon second hand-affär.

2. Sitt ner och ät

Många lever stressiga liv. En snabb lunch på stan är ofta det enda alternativet. Eller hämtmat. Färdigmat är inte självklart destruktivt för människa och miljö. Det finns stordriftsfördelar också när det gäller näringsinnehållet i färdigmat. Den kontroll över temperaturer och ingrediensernas kvalitet man har på en fabrik kan jag aldrig uppnå hemma. Och att laga tusen portioner kräver mindre energi än tusen hemlagade mål. Det är hur vi äter färdigmat som är problematisk.

När bestick blev på modet i Europa var de till en början så pass dyra att få hade råd att hålla alla gäster på en större middag med bestick. Det var rutin att bära med sig åtminstone sin egen sked. Jag vet, till slut kommer vi att få släpa med oss hela vårt bohag, men genom att åtminstone tacka nej till engångsbestick som blir liggande i påsen som maten kom i när det är möjligt att använda riktiga bestick kan mängden plast minska rejält.

Ett trick som jag testkör nu är att alltid sätta mig ner och äta. Det låter nästan löjligt, men måltider i språnget är inte bara sämre för kroppen, de innebär också att det är omöjligt att använda riktiga prylar att äta med och på. Även om det är papper i omslag och tallrikar handlar det om ett hel onödigt slöseri och oftast finns där komponenter som är plast, ytskikt, påsar, lock.

3. Drick kaffe i en riktig kopp

En kaffeälskare som jag kan drabbas av ett kaffesug som måste släckas direkt. Och nuförtiden är det inte svårt direkt att få tag på en kopp bra kaffe i flykten. Nuförtiden är oftast själva bägaren gjord av  papper, medan locket är gjort av plast. En första självklar åtgärd är att tacka nej till locket. Ett par koppar i veckan gör skillnad också för en individ.

Dessutom har kaffemaskinerna som står i var och varannan kiosk nuförtiden förändrat vårt beteende, de hotar vår svenska fikakultur. Under pandemin har det inte direkt varit läge att hänga på kafé, men i synnerhet nu när våren kommer kan det vara nyttigt för den inre miljön också att välja en fika en porslinskopp vid ett bord i solen. Kanske en kanelbulle också? Vinn-vinn.

4. Förvara rester i glasburkar

Jag har vänner som tycker att det är läskigt att frysa ner glas, för risken att det spricker. Glas spricker av sig själv om det är väldigt varmt och utsätts för rejäl kyla. Det beror på glastyp, tjocklek och andra faktorer, men vi snackar ångande hett till isande kallt. Minst. Att lägga het mat i en glasburk, låta det hela kallna och sen stoppa i frysen är långt ifrån riskabelt och att sen ta fram burken och till och med tina i lite mer än ljummet vatten är helt oproblematiskt.

Vår frys är alltid full av grejer i burkar. Det är praktiskt och känns bra och inte minst håller vissa saker bättre. Örter till exempel. När jag skördat egna eller köpt örter stoppar jag ner dem hela i glasburkar och fryser. I påsar förvandlas de snart till gröna, oidentifierbara smulor som tappar hela sin smak.

I locket sitter nuförtiden oftast plast på burkar från affären. Den innehåller ämnen som inte alltid är kul. Mjukgörande ämnen framförallt. Idealet är burkar där det sitter gummi istället för plast eller helst burkar med patentlock. Jag köper på mig såna på loppisar och skaffar nya gummiringar om de är skadade. Dessa går också att konservera mat som inte ens behöver kylas eller frysas om det hela går rätt till.

5. Använd en vattenflaska av glas eller metall

Det är inte svårare egentligen att bära med sig sin egen flaska och fylla på än att släpa runt på en köpt plastflaska med någon dryck som dessutom ofta är gravt osund. Här syndar jag för mycket. Jag älskar läskeblask lite för mycket. Jag är definitivt inte en storkonsument, men jag fick en kolsyremaskin som någon inte använde och gör mitt eget bubbel så fort jag får chansen. Egenodlad rosengeranium, mynta och lite fruktjuice känns fräscht och ger utrymme att experimentera.