Vad som går att bevara i ett hus med historia skiljer sig åt beroende på vilket rum det gäller. Snickerier, foder, paneler och dörrar i vardagsrum och sovrum är mer självklara att bevara än inredningar i kök och badrum. Det beror förstås både på den tekniska utvecklingen och branschstandard. Fuktspärrar av gjutasfalt, täckt av trätrall, som var brukligt runt förra sekelskiftet, är knappast något man vill bevara i dag.

Men smakfulla detaljer som linoljemålad pärlspont på väggarna och emaljerade badkar med lejonfötter går absolut att återskapa.

– Man kan köpa en del saker på återvinningsmarknader och byggnadsvårdsbutiker. Men att hitta saker som passar ihop kan ta åtskilliga månader. Det är nog det största hindret för den som vill inreda med återbruk, säger badrumsinredaren Noemi Ivanova.

Hon driver företaget Badrumsdrömmar där hon är projektledare för renoveringar och nybyggnationer.

– Jag brukar säga att jag är som en tolk mellan hantverkare och kunder. Det är ofta stora investeringar det handlar om och det måste bli rätt.

Viktigt rum

Noemi Ivanova har koll på våtrumsregler, vilka badrumsmöbler och blandare som finns på marknaden och vilka trender som råder inom kakel och klinker. Och badrummet är viktigt, menar hon:

– Det är ofta där dagen börjar och slutar. Utrymmet är begränsat och det uppstår lätt konflikter och irritation om ytan är dåligt planerad.

Runt sekelskiftet 1900 skedde många tekniska framsteg kopplade till badrum. Då fick fler bostäder fungerande vatten och avlopp, varmvattenberedare och elektricitet.

Men skillnaden mellan stad och land var stora. 1936 saknade fyra av fem hushåll vatten- och avloppsledningar. Bara två procent hade bad- eller duschrum och mindre än en procent hade toalett inomhus. Inte förrän på 1950-talet hade de flesta svenska hem badrum.

Utmanande att inreda tidstypiskt

Det är med andra ord en utmaning att inreda tidstypiskt.

Helén Söderqvist från Göteborg hämtade inspiration till sitt badrumsbygge från ett par vackra dörrar. Hennes ambition är alltid att använda sig av återbruk så långt det är möjligt. Både med tanke på miljön och ekonomin.

– Oftast är det ju vackrast också, säger hon.

Hon är lärare, terapeut och skådespelare, men ägnar mycket av sin lediga tid åt att vårda och renovera sitt fritidshus som ligger på Tjörn i Bohuslän.

– Det är en så kallad framkammarstuga från 1774 och ingår i en oskiftad by med anor från 1300-talet. Det innebär att huset har extra kulturhistoriskt värde och bör hanteras varsamt.

När hon köpte stugan år 2009 var den nedgången och saknade badrum. Bland det första hon gjorde var att lägga om taket och bygga till ett utrymme för toalett och dusch.

– Jag ville få en äldre känsla på badrummet trots att det var nybyggt.

Pardörrarna, som hennes snickare sålde till henne, fick prägla resten av inredningen.

– Att köpa begagnat behöver inte bli begränsande om man i stället låter det styra och sätta tonen.

Fynd men också problem

Väggarna kläddes med pärlspont och tegelgolvet i fransk stil hittade Helén i en byggnadsvårdsbutik.

– Ett annat fynd jag gjorde var toalettskåpet. Det visade sig vara ett märkesskåp som mina grannar hade betalat dyra pengar för när de köpte sitt nytt.

Tvättmaskinen har hon gömt under en förvaringsbänk, försedd med ett draperi som hon har sytt av gammalt sänglinne. Två örngott med spets har förvandlats till insynsskyddande gardiner. Bara duschkabinen, blandaren och kommoden är nya.

Men Helen har också fått uppleva baksidan med att handla på andrahandsmarknaden.

– Både toaletten och tvättmaskinen gick sönder ganska omgående. Det är ju risken när man köper begagnat.

Noemi Ivanova menar att ett annat sätt att uppnå hållbarhet när man renoverar eller bygger nytt badrum är att tänka långsiktigt.

– Vi måste framför allt se till att byggmaterialen, som har en stor påverkan på miljön när det tillverkas, stannar länge i systemet. Men det är svårt just i badrum där patina ses som äckligt, säger hon.

Dessutom går det inte att bevara till exempel kakel – det går sönder när man tar ned det.
Att planera är det allra viktigaste.

– Tänk noga igenom vad som fungerar och vad som behöver förbättras. Om ytan utnyttjas optimalt minskar risken för att alltsammans rivs ut och görs om snart igen, säger Noemi Ivanova.