Det har inte varit bra veckor för den svenska rättsstaten. Åtminstone inte om man är kvinna, eller om man av något annat skäl anser att kvinnor också bör skyddas av rätten.

En före detta justitiekansler, tillika justitieråd i Högsta domstolen, häktades alltså på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt. Målet lades dock ner och han släpptes, eftersom bevisen till sist inte bedömdes kunna leda till fällande dom. I sig bör det emellertid varken hota förtroendet för rättsstaten eller leda till att Göran Lambertz ses som en våldtäktsman.

Problemen kom sedan. För som bekant kallade Lambertz till presskonferens, som direktsändes i både SVT och Expressen och där både namngav en påtagligt munter Lambertz kvinnan som anklagat honom och kallade henne lögnare och bedragare. Han avslöjade också integritetskänsliga saker om henne som hon, som han enligt egen utsago tidigare sett som en ”extradotter”, berättat för honom om. Hans egen beskrivning av de aktuella händelserna låg dock nära kvinnans, han berättade själv att han tidigare på kvällen ”kladdat” på henne trots att hon sagt nej, men att hon plötsligt och oväntat ”vid sista drinken” sade ja till sex.

Sedan har det fortsatt. I en intervju berättade Lambertz fryntligt om hur han ”kladdar” när han blir full men att han aldrig sett det som problematiskt. Han hävdade också att ett kriterium för om ”kladdande” ska ses som ofredande är om det väcker ”sexuella känslor” hos den som utsätts. Han skrev sedan på sin blogg och radade upp olika situationer där de inblandade personerna var i olika åldrar och förklarade vad som var och inte var moraliskt okej. Märkligt nog menar han att personernas ålder påverkar när olika handlingar blir kränkande. Han har också fortsatt skriva saker om kvinnan som ligger nära förtal.

Göran Lambertz har haft direkt inflytande över hur sexualbrott bedöms i svensk lag. I en prejudicerande dom i HD från 2010 där han var justitieråd slogs fast att det vid sexualbrott inte räcker med en trovärdig berättelse från den utsatta utan att det också krävs stödbevisning. I samma dom lyfte Lambertz fram att det finns en risk att kvinnor anmäler våldtäkter för att de vill ha pengar. Efter 2010 har andelen fällande domar sjunkit kraftigt.

Nästan inga sexualbrott polisanmäls och av anmälningarna leder bara fem procent till fällande dom. I praktiken är det alltså nära nog legalt riskfritt att våldta någon. De vanligaste allvarliga brott som kvinnor utsätts för beivras inte alls av rättsstaten.

Det är dock svåra brott att bevisa och kanske är det ändå rimligt. När man nu ser i realtid hur en av dem som format den svenska rättsstaten ser på kvinnor och samtycke är det dock svårt att inte ställa sig frågan om vilken betydelse den synen ändå har haft.